Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan…
Tänk om en sån här plingade på hemma för att leverera ett skrattogram?
Jag föreslog Anna att jag skulle ringa och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.
Jag mådde illa.
Så vem behöver ett skrattogram när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.
Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.
Gå till Toffelprofilen
Här skrattas det inte på morgonen, knappast så vi prata med varandra för lunch.
Har väldigt svårt för ”hurtiga” människor direkt på morgonen, men resten av dagen får de vara hur hurtiga som helst!
Idag har jag en ”låg” dag, har tröttnat på det f-bannade regnandet, DET kan påverka mitt humör och min kropp reagerar så negativt, men det måste ju bli finväder snart….
Hoppas du får en bra dag!
Ha dé!/Kram
Jag är nog inte särskilt sur på morgonen, men jag kan vara ganska zombielik och lite opålitlig, så där att jag inte kommer ihåg vad folk har sagt och så…
Kram!
Före lunch ska det ju stå!
Fattade! :P
Haha, vilken morgon! Jag hade skrattat fortfarande om R tappade byxorna! :-D Rolig idé med clownerna, men är inte ganska många människor rädda för clowner? Haha! Tack för tipset förresten, såg att de sökte en administratör på halvtid med erfarenhet av välgörenhetsarbete!
Ja det var roligt. Jag hööörde hur jeansen började kana neråt, liksom…
En del har ju clownfobi, men andra roar det!
SÖK! (Om inte annat kan du säkert roa nån, du skriver så bra!) :P