Irene Huss 12: Jagat vittne

I kväll blev det en titt på den sista Irene Huss-filmen, den tolfte i ordningen, Jagat vittne. Fästmön och jag tittade på brutaliteter och papperslösa flyktingar. Och lite hedersinslag.

Den sista Irene Huss-filmen ever???

En ung kvinna hittas död i vattnet. Hon bär en fin klänning och en dyrbar vigselring. Men kvinnan har inte drunknat – hennes bakhuvud är krossat. Vem hon är? Spåren leder till mansnamnet inuti ringen. Den mannen är emellertid gift med en helt annan och högst levande kvinna.

Även det här fallet får kopplingar till Irene Huss familj, men kopplingarna är inte så starka som i tidigare filmer. Det är bra, för jag tycker att det känns lite tjatigt. Som vanligt tas ett angeläget ämne upp – papperslösa flyktingar. Det gillar jag också.

Det här är som sagt den tolfte och kanske sista Irene Huss-filmen. För vem ska ta över nu när Lasse Brandeby inte längre kan spela polischef?

Jag ger filmen högt betyg, för den blandar realism med en ganska stor portion känslor den här gången. Och det hela görs på ett bra sätt.