Den näst sista Irene Huss-filmen är just urplockad ur DVD:n. Irene Huss 11: I skydd av skuggorna handlade som vanligt om brott som faktiskt sker. Fästmön och jag belägrade soffa respektive fåtölj för att glo.
Brott som faktiskt sker.
Filmen inleds med en man som avrättas genom en nervevad bilruta. Det fortsätter med bombdåd och ett nytt mord. Och utpressning genom MC-gäng. Ingen går fri, varken poliser eller Irenes egen familj… (Lite som vanligt, då.)
Njae, nu börjar de här filmerna kännas lite upprepande. Jag tänker främst på att Irene Huss familj blir indragen. För övrigt känns filmen realistisk och grym, men inte lika spännande intrigmässigt som de tidigare filmerna. Det är som om filmen har tappat stinget lite – och det hittas inte riktigt: filmen blir aldrig spännande.
Gott skådespeleri och realism gör att jag ändå ger den medelbetyg.