När Fästmön och jag UMGÅS kan vi ibland göra det i separata rum. Till exempel vid var sin dator. Det vet jag att somliga har åsikter om, men det skiter jag i. Anna och jag finns nära varandra ändå. I kväll har vi emellertid pysselkväll. Vi har suttit vid samma bord en hel halvtimma. Sen var jag tvungen att gå och blogga lite.
Anna var nämligen en tur på stan idag efter att hon bjudit mig på lunch ute på jobbet. Jag hämtade henne på vägen hem och vi åkte med tröjan till Lager 157 och Tokerian. Men sen åkte vi hem och pysslade, Anna med sin nya leksak, jag med mina åtta kort från Fotografiska museet i Stockholm som skulle ramas in i lika många ramar.
Pyssel. Den som har god syn kan nog se vad Anna har köpt.
Anna har som tur är en dotter med viss erfarenhet. Jag kan inte bistå med nånting. Jag bara svor över ramarna från Clas Ohlson, ramarna som var för små så att varenda jävla kortjävel måste klippas. Visserligen hade jag en skalpell till min hjälp, men den var till föga nytta eftersom jag inte har nåt bra underlag att förstöra skära på. Till sist blev jag ändå ganska nöjd.
Ganska nöjd blev jag med detta!
De inramade korten har tills vidare placerats i bokhyllan i sovrummet. Jag funderar på om de ska monteras nånstans på nån vägg eller så. De får bo i hyllan tills vidare.
Nu ska jag ta ett snack med de här gubbarna!
Härliga jordgubbar!
Gå till Toffelprofilen
Det ser ut som belgiska gubbar. Godast! Söta och bra.
De var ganska OK, men holländska! 😀
Nom! Ge dem vad de tål!
Vilka??? 😡
Man måste jue inte vara klistrade intill varandra heeeela tiden . Vill man sitta vid datorn sä är det väl upp till varochen. Vem ska jag bita ?
Kram
Nej det behöver man inte. Jag gillar att känna Annas närvaro utan att vi måste klistra hela tiden.
Du kan hålla tänderna vässade ifall att. Det beror på vad de säger på Lager 157 idag. Jag är beredd att driva saken vidare om jag inte får en ny, likadan tröja eller pengarna – 400 kronor – tillbaka.
Kram!