Eurovision Song Contest 2012: Andra semifinalen

Livebloggen är avslutad, men du kan självklart fortfarande kommentera!

I morgon torsdag kväll är det dags igen. Klockan 21 visar SvT1 den andra semifinalen till Eurovision Song Contest 2012. Jag tänker, precis som igår sist, liveblogga, eftersom jag är mycket elakare bättre på att kommentera än Edward och Gina (i alla fall Gina, bloggerska där, gå hem och skriv lite i stället).

Jag minns att jag gillade Serbiens låt för det vemodiga, Estlands låt likaså. Annars kan vi förvänta oss mest tråkiga låtar och konstiga utstyrslar, precis som i första semin. Det ska bli intressant att höra hur många som kan sjunga i den här semifinalen…

Sverige är ju med här och tävlar om en finalplats och det tror jag nog att hon får, Loreen. Men jag gillar inte låten särskilt mycket och är inte överdrivet förtjust i artisten heller, så nåt större viftande med svenska flaggan blir det inte från min fåtölj. För Loreen är ju en sån där Idol-broiler, du vet, och jag gillar inte alls det konceptet.

Som vanligt inleds skiten kvällens tävling med den töntiga programledartrion, ivrigt häcklade av våra svenska kommentatorer som inte är roliga alls. Nånstans. Jag sitter klistrad – i faktisk mening – i min skinnfåtölj. Det är varmt…

Så här ser torsdagens startfält startfältet ut – som vanligt kan du klicka på länkarna och lyssna:

1. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
   Det börjar långsamt. Lååångsaaamt… Ska jag somna före halv tio, tro? Men det är vemodigt och jag älskar språket.  Det handlar ju om kärlek…
2. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
   Mer vemod och långsamt… Lite svajig sång också och tunn röst, på gränsen till hes. Sen byter låten stil och blir hårdare. Nej, sån här blandning gillar jag inte, det är bara förvirrande.
3. Nederländerna: Joan Franka – ”You And Me”
   Nu kommer indianerna. Nej holländarna var det visst. Usch, falsksång och eländigt. Och varför fjäderskruden? Ta bort! Det låter som en Frälsis-låt!
4. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
   Televinken, ser han ut som! Men var är tant Anita och han som höll i trådarna? Låten är rätt OK trots allt. Men dansen… Påminner om Caroline af Ugglas i Snälla snälla…
5. Vitryssland: Litesound – ”We Are The Heroes”
   Men det här har ju faktiskt lite fart… Fast det är ju det där med engelskan och töntdansen som drar ner helhetsbetyget…
6. Portugal: Filipa Sousa – ”Vida Minha”
   Portugisiska är vackert och den här låten är vacker, smäktande… Nån som vill dansa tryckare med mig? Jag dansar utan tofflor…
7. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
   Det här ska vara en ”töff brud” enligt Gina med ett G. Jag vet inte jag. Jag fastnar med blicken på klädseln. Vad har hon på sig? Bra röst, men tråkig låt. Enformig.
8. Bulgarien: Sofi Marinova – ”Love Unlimited”
   Det börjar med lite ylande, sen en bra beat. Men jag vidhåller att korta kjolar och lårhöga stövlar är skitfult. Låten gillar jag – om det hade varit en sångare som inte pep så förbannat…
9. Slovenien: Eva Boto – ”Verjamem”
   (Kan ingen ta bort Gina? Eller åtminstone sätta silvertejp på kakhålet.) Jaha… Nån sorts happening här… Dramatiskt… Men hu så intetsägande! Vad gör alla brudarna på scenen?
10. Kroatien: Nina Badrić – ”Nebo”
    Sångerskan är lite lik Bree van de Kamp i DH! Nu är det svart och dramatiskt igen. Och förbannat trååååkigt… Jag somnar…
11. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nej. Jag erkänner. Jag gillar inte det här. Hon skriker och tittar aldrig i in i kameran.
12. Georgien: Anri Jokhadze – ”I’m A Joker”
    Munkar på scenen! Så det har blivit religiöst nu?! Nej, sen kommer stripporna. Dåliga rim. En blekt blondinman. Nej usch…
13. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Linedance på turkiska? Falsksång. Men det här är ju en parodi…
14. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags att gråta lite? Svajig sång. Han ser mest ut som om han sover, tycker jag. Nej det här var segt!
15. Slovakien: Max Jason Mai – ”Don’t Close Your Eyes”
    Jag får ont i öronen!
16. Norge: Tooji – ”Stay”
    Bra beat, men han sjunger falskt. Kan det bero på att hans ögon sitter tätt?
17. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Vackert språk och vackert pianospel. Men maken till trist låt… Man tror hela tiden att NU! ska den komma igång. Det gör den inte.
18. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Urusel engelska! Och den där ögonbindeln… Det är ju att driva med personer med funktionshinder! Överdrivet sentimentalt tjafs!

Inte heller den här gången får jag ihop tio låtar som jag tycker ska gå vidare till finalen på lördag. Jag gillar Serbiens låt, Malta lite grann, liksom Vitryssland och Portugal. Jag tror att Sverige och Norge går vidare, säkert Turkiet också.

Mellanakten med de fem senaste årens vinnare framförda i azerbajdzjansk tappning bjöd bland annat på spännande instrument och falsksång, Molitva och fiolspelande norrman, tysk dans i kortkort långkjol. Och som avslutning – en avart av Waterloo. Ganska underhållande.

De här tio låtarna går vidare till finalen på lördag… Litauen, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Ukraina, Sverige, Makedonien, Norge, Estland, Malta och Turkiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »

Härliga papper … och mindre härliga

Nu har vi kommit hem från den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent*, jag och Clark Kent. Jag är lika nervös varje gång (detta är den tredje med Clark) och jag menar verkligen nervös som i spyfärdig. Men allt gick bra och vi lämnade Librobäck med det här pappret, som du bara får se en del av!

Notera att det står ”Fordonet har godkänts vid kontrollbesiktning.” till höger i bild!

Den enda som fanns att anmärka på var inställningen på vänster strålkastare, men den snälle besiktningsmannen tog fram en mejsel och justerade det direkt. Snacka om service! I övrigt hittades inga prickade barn eller så på nån kofångare. Nä, till och med jag har som sagt mina gränser vad gäller elakhet.

Idag hann jag delta i introduktionen för nyanställda i cirka en timma och en kvart – varav en halvtimma ägnades åt kaffe och macka. Sen blev jag tyvärr tvungen att rusa iväg eftersom min närvaro var önskad annorstädes. Med tyvärr menar jag att jag ju inte kan vara på två ställen samtidigt – för övrigt var det inte alls nåt tyvärr.

Jag skulle dra min kommunikationsplan för ledningsgruppen och det var en trevlig upplevelse. Av nån anledning var jag inte ett dugg nervös, trots att jag vet att så gott som alla som var i rummet har betydligt högre och finare examina än jag. Jag fick bra återkoppling på det jag skrivit. En del bitar kring till exempel mål ska formuleras om och kompletteras, men efter en första justering ska planen mejlas ut till alla anställda på institutionen. Efter midsommar ska ledningsgruppen samlas igen och ta en diskussion om huruvida planen ska antas eller inte. Tanken är också att ha en halvdagsövning i höst där alla anställda får vara med och tycka, komplettera, diskutera (kring) innehållet. Jag är faktiskt nöjd med såväl plan som presentation, men mest av allt med mottagandet – även om alla inte var överens. Några vill börja jobba med/enligt planen genast, medan andra vill fnula lite mer. Slutsatsen blev i alla fall att även denna plan var härliga papper – men du får ingen bild på den eftersom det är arbetsmaterial!

Efter min show på ledningsgruppen var det ingen idé att gå tillbaka till introduktionen för en halvtimmas sittning och därefter lunch, så jag jobbade lite i stället. Bröt för lunch och intog grekisk sallad, helt perfekt en het dag som denna! Men till kvällen blir det kokt kalkonkorv med bröd och jag tror jag slår på stort och sköljer ner den med en öl!

Fick en hel del gjort trots den korta tiden – nu funkar ju min dator som den ska igen. Besiktningstiden var 14.40 och jag körde förstås nästan vilse dit, som vanligt. Men jag hann fram i god tid. Dessutom fick jag vänta i gassande sol. Ungefär 20 minuter försent körde jag in i hallen och runt halv fyra körde jag där ifrån med det härliga pappret ovan.

Hemma i New Village var postboxen överfull. Där låg TVÅ buntar reklam, en från posten och en från jag vet inte var. Nej, torsdagar är det aldrig nån intressant post. Idag var det ett rejält bottennapp och hela den här högen gick direkt till pappersinsamlingen. Vilket slöseri!

Slöseri!

Det enda som är läsvärt i dagens hög är Uppsalatidningen. Men frågan är om bytet tidningen gjorde av utgivningsdag, från fredag till torsdag, var så smart. Tidningen slinker lätt med övrig reklam som lätt kastas i pappersinsamlingen direkt. Nu ska jag i alla fall bläddra i den en stund innan jag hoppar in i duschen. Jag är SÅ VARM!

Det enda läsvärda i postboxen idag.

PS Som grädde på moset har nån idiot säljare försökt ringa mig två dar i rad på mobilen. Jag har kollat upp numret så jag vet att det är ComHem som försöker nåt sälja nåt skit till mig. Därför trycker jag helt sonika av när numret dyker upp. Och alldeles nyss kom ett sms från Telia om att jag kan få ett gratis refillkort med ett års surf och 100 pix att ringa för. Men hallå! Jag har ju för fan ett abonnemang på mobilen… Varför skulle jag vilja ha ett refillkort då??? Puckon!

*den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent = besiktningen av min bil-man

Read Full Post »

Provokativ reklam – når oss genom bruset?

Idag hittade jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Den handlar om provokativ reklam, den reklam som tar till exempelvis ironi och når fram genom bruset.

I artikeln nämns tre reklamkampanjer som provokativa exempel. Det är GIL, Göteborgskooperativet för independent living, som vill lyfta frågan om hur personer med funktionshinder dagligen blir behandlade, Öppna Ögons kampanj mot kvinnovåld samt Stockholm Prides sommarkampanj ”Bli Homo”.

GILs CP-docka i den senaste reklampkampanjen. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

När det gäller GILs kampanj är syftet att få slut på gullandet och särbehandlingen av personer med funktionshinder. I kampanjen säljs en docka som man kan gulla med i stället för att man gullar med nån som har funktionshinder.

Öppna Ögons kampanj består av affischer med rubriken ”Försvunnen” och en text som handlar om att nåns flickvän har försvunnit efter ett bråk som ledde till våld. Där finns ett telefonnummer som går till sajten Öppna Ögon, på vilken det finns ett manifest mot mäns våld mot kvinnor. Provocerande, tycker många.

Stockholm Prides kampanj ”Bli Homo” går ut på att man med olika slogans ska övertyga heteros om att bli homo, bi, trans eller queer. Ironi och framför allt humor är vapnen här.

Provokationer anses numera av PR-konsulter vara ett sätt att nå igenom bruset. Det gäller att sticka ut, att vara annorlunda. Men får man sticka ut hur mycket som helst? Jag tycker att jag som homosexuell kan driva ganska mycket och långt med mig själv och min läggning, men jag skulle nog inte gilla om nån icke-HBTQ-person gjorde det, varken i reklamkampanjer eller för övrigt. Vad anser du? Får man driva med sexuell läggning, funktionshinder och våld i reklamkampanjer och i såna fall hur mycket?

Read Full Post »

Pricka barn och skita normalt

I morse läste jag en notis i lokalblaskan om en finländsk dam som tycks ha som sport att pricka in barn vid övergångsställen. Med pricka in menas att hon saktade ner sin bil när hon närmade sig, men gasade på när barnen gick över gatan. Hittills har det inte skett nån svårare olycka, värsta blessyren har hittills blivit skrubbsår. Men ändå. Detta är riktigt elakt, tycker jag som själv är så himla elak. Fast så riktigt så elak som den finländska damen är jag ICKE!

Uppenbarligen är jag inte totalt elak. Inte mot barn, i alla fall.

I skrivande stund borde jag inte alls förfasa mig över elaka finländska damer utan förbereda min lilla dragning som jag ska ha klockan tio. Men i stället  passade jag på att starta hemma-datorn. Ska strax åka iväg till introduktionen. Det känns trist att jag måste bryta mitt i – vid kaffet, dessutom – men det är chefens önskan. Och jag vill väl också förstås berätta om mina tankar med kommunikationsplanen.

Det ser ut att bli en ny, fin dag. Solen lyser, himlen är blå och gräset är underbart grönt. En del får röda ögat och kli i hals och näsa av våren. Jag tillhör de lyckliga som slipper såna besvär. Mina ögon är fortsatt blå.

Första dan utan de förhatliga tabletterna som är svåra att svälja, runda och tjocka precis som jag, frätande om de fastnar. Tabletterna som gör mitt bajs svart. Bara det… Att få tillbaka normalfärgen… Det kan tyckas vara en skitsak, men jag har alltid velat vara normal… (Jag vet att jag aldrig blir det, fast man kan ju låtsas lite.)

Dags att borsta tand och dra sig mot jobbet!

PS Alla finländska kvinnor är förstås inte damer. Och naturligtvis är de inte elaka heller. Jag känner enbart snälla finländska kvinnor.

Read Full Post »

Vecka 21: Lön och Stön

Torsdag innebär som vanligt veckans höjdpunkter (Lön) respektive dalar (Stön). Och enligt mig är dessa följande:

Lön

• Lön på fredag (ja, jag har tur och har ett jobb just nu. Det är inte alla förunnat.)
• Duktiga IT-män som fixar datortekniken på jobbet (ja, för de är alla män)
• Avtackning – ja tack om Tofflan får tycka (ingenting är så elakt och grymt som att inte ens få ett tack efter avslutad gärning på ett jobb)
• Gamla Unga, goa och riktiga vänner, såna som FEM och Agneta (det är så roligt att ni finns i mitt liv!)
• Mejlet från E (som värmde gott!)

Stön

• Lingonveckor (tanter som har fyllt 50 skulle slippa dessa, det borde det vara lag på!
• Varför gäller inte vanliga blomstercheckar överallt? (trist att behöva leta småbutiker när man vill handla mycket!)
• Ett herrans liv om en fototävling jag bloggade om (varför kan inte folk engagera sig lika mycket i viktigare saker än en amatörfototävling..?)
• För många korrekturfel i böcker (det signalerar slarv – även om det är skitbra litteratur!)
• Grilljävlar (jag får svårt att andas och hosta)

Read Full Post »