• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Good morning, good morning!
Den bara står där… »

Avtackning – eller inte

21 maj 2012 av Tofflan


Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Relaterade

Publicerat i Diskutabelt, Personligt | Taggad arbete, arbetsgivare, arbetskamrater, avtackning, avtackningspresent, önsketårta, blogg, byta jobb, dåligt, före detta kollegor, fest, fika, gör ont, guldklocka, guldmedalj, guldpris, hårda, höjd pensionsålder, jättefint och varmt minne för livet, jullunch, kaffe, middag, mist betydelse, omställning, pension, presenter, PRO, socialt liv, tal, tydlig signal, Uppsala kommun, uppsåt, Upsala Nya Tidning | 10 kommentarer

10 svar

  1. på 21 maj 2012 den 12:37 Gunilla

    Här på vårat jobb avtackas det alltid, om inte personen ifråga säger ifrån. Jag själv hatar att stå i centrum för alla blickar, men kanske gå ut och äta med sina kollegor tillsammans kan jag tänkta mig.


    • på 21 maj 2012 den 13:03 Tofflan

      Jag tycker att avtackning är trevligt – men den som inte vill ska förstås få slippa.


  2. på 21 maj 2012 den 13:59 augustifarmor

    Senast det begav sig ville jag inte ha någon form av avtackning. Jag försökte få (500 kr fick man på det stället) pengarna till Läkare utan gränser, men se det gick inte. Det blev ett resepresentkort som ligger i nån hylla. Förrförra gången var det jättetrevligt med tårta, present och tal, både av arbetsgivaren och mig.


    • på 21 maj 2012 den 14:32 Tofflan

      Det var en god tanke, med pengar till Läkare utan gränser! Dumt att det inte gick att göra så!


  3. på 21 maj 2012 den 19:17 åsa

    Ja, jag tycker ju att man ska avtackas, men vill man inte ha någon uppvaktning så är det ju så…
    Ha dé!/Kram


    • på 21 maj 2012 den 21:03 Tofflan

      Jag tänker som du.

      Kram!


  4. på 21 maj 2012 den 20:11 Arga Klara

    Klart det är viktigt! Det är en omställning, både för arbetsplatsen och den som slutar. Jag blir så jäkla arg när jag läser om din förra arbetsgivare, Tofflan! Stora svarta bakar i mängd till dem.


    • på 21 maj 2012 den 21:04 Tofflan

      För mig var det viktigt, men det var uppenbarligen så att alla var glada när jag slutade på förrförra stället. Tur att jag har haft två bra arbetsgivare sen dess! 😀


  5. på 21 maj 2012 den 21:08 Ruth in Virginia

    Vet inte med det där om avtackning. Man har ju fått betalt för sina tjänster och kanske en bonus då och då för extra goda gärningar.
    Ett kort där arbetskamraterna skriver Lycka Till el. nåt liknande är tillräckligt –
    för mej iaf. En blomsterbukett tillika. That´s it! Bye, bye!


    • på 21 maj 2012 den 21:33 Tofflan

      Det är sällan man får bonus i Sverige… Men det klart lön har man ju fått.
      En avtackning för mig kan mycket väl vara ett kort och en blomma, det behöver inte vara nåt dyrbart eller stort.



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Stjärnorna på Slottet: Örjan Rambergs dag
    • Lördagscirkel i Uppsala
    • V-jeans och afghanpäls
    • Huset Silfvercronas gåta
    • Radio Fyris - Uppsalas nya TV-kanal
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Mördande reklam på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
    • Hett i hyllan #205 - Plender på Mösstanten
    • Kan det bli bättre? på Mitt liv
    • Svar till Ensam Eva av Maria L… på Lottens Bokblogg
    • Hett i hyllan #204 - Rackarung… på Mösstanten
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    maj 2012
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
    « Apr   Jun »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 903 298 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


  • Följ Följer
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Gör sällskap med 52 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Kopiera kortlänk
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa inlägg i läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: