Som någon annan bäddar

En svensk kvinna och en amerikansk man. En son. Ett löfte om att leva i Europa. Men det håller inte. Vad händer när allt krackelerar? Jag har just läst sista sidan av Hanna Lans debutroman Som någon annan bäddar, en födelsedagspresent från FEM.

En bok om två länders lagstiftning, bland annat…

Hon träffar en amerikansk man. Hon gifter sig med Mannen, får en son med honom. Han lovar henne att de ska bo i Europa. När det går upp för henne att det inte blir så, att hans löften är noll och intet och att hon inte längre vill leva med Mannen börjar en lång resa. Två länders lagstiftning gör att hon fastnar. Men hon vägrar ge upp.

Jag vet inte om det som utspelar sig i den här boken är självupplevt av författaren. Det känns så. Det gör det mycket svårt att betygsätta boken. Jag känner att jag har svårt att förstå hur huvudpersonen i boken så lätt går på Mannens löften. Hur lätt hon förförs. Och att hon egentligen hela tiden är inställd på att äktenskapet inte kommer att hålla. Jag har svårt att få berättelsen att gå ihop, men vet samtidigt att känslor inte på nåt sätt är logiska. Dessutom kunde den ha blivit min historia. Jag är glad att jag slapp, men jag är också glad att jag fick den här boken och att jag fick läsa den. Tårarna kom flera gånger under läsningen. Ingen kan läsa boken och förbli oberörd. Tack, FEM!

Det som drar ner helhetsintrycket mycket är emellertid de många korrekturfelen. Det är förskräckligt många avstavningsfel och det signalerar slarv för mig.

Men det blir högt betyg!