Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 maj, 2012

En svensk kvinna och en amerikansk man. En son. Ett löfte om att leva i Europa. Men det håller inte. Vad händer när allt krackelerar? Jag har just läst sista sidan av Hanna Lans debutroman Som någon annan bäddar, en födelsedagspresent från FEM.

En bok om två länders lagstiftning, bland annat…


Hon träffar en amerikansk man.
Hon gifter sig med Mannen, får en son med honom. Han lovar henne att de ska bo i Europa. När det går upp för henne att det inte blir så, att hans löften är noll och intet och att hon inte längre vill leva med Mannen börjar en lång resa. Två länders lagstiftning gör att hon fastnar. Men hon vägrar ge upp.

Jag vet inte om det som utspelar sig i den här boken är självupplevt av författaren. Det känns så. Det gör det mycket svårt att betygsätta boken. Jag känner att jag har svårt att förstå hur huvudpersonen i boken så lätt går på Mannens löften. Hur lätt hon förförs. Och att hon egentligen hela tiden är inställd på att äktenskapet inte kommer att hålla. Jag har svårt att få berättelsen att gå ihop, men vet samtidigt att känslor inte på nåt sätt är logiska. Dessutom kunde den ha blivit min historia. Jag är glad att jag slapp, men jag är också glad att jag fick den här boken och att jag fick läsa den. Tårarna kom flera gånger under läsningen. Ingen kan läsa boken och förbli oberörd. Tack, FEM!

Det som drar ner helhetsintrycket mycket är emellertid de många korrekturfelen. Det är förskräckligt många avstavningsfel och det signalerar slarv för mig.

Men det blir högt betyg!

Read Full Post »

Jag fick ett mejl från en av mina läsare. Det var avsänt i morse, men jag läste det inte förrän nyss. E skriver bland annat att h*n kommenterat ett inlägg och inte blivit riktigt nöjd med sitt svar:

[…] Det är inte alltid lätt att på några rader förmedla vad man anser. […]

Så sant så jag kunde inte formulera det bättre själv! Möten med människor är det viktiga, kloka, kloka människor.

Sen läser jag alltför snälla saker om min person och jag blir rörd och tycker inte att jag är värd de fina orden. När jag kommer till raderna om

[…] att du blivit illa behandlad […] 

känner jag hur mejlets avsändare verkligen förstår min smärta.

Ja, E, det gör väldigt ont. Tre år tar inte bort smärtan, men tiden har mildrat den, gjort mig till en annan, en både starkare och svagare. En skör, en med ogenomträngligt pansar. Nej, jag kan inte förklara det i ord…

Tack E för ditt fina mejl och för att du överhuvudtaget tog dig tid att skriva till mig! Naturligtvis är ett svar på väg. Det är läsare som du som gör att jag vägrar ge upp och i stället fortsätter att skriva ett tag till. Även när jag tvivlar på mig själv och min förmåga att förmedla det jag vill.

Tack E  för ditt fina mejl!

Read Full Post »

Ett ögonblick, en stund, en del av mitt liv. En kaffe på ballen*, med bok och solbrillor nära tillhands. Kanelsnäckor och ballerinakex som smakar gammalt.

Ett ögonblick på ballen.


Jag skrapar trisslotten
och hamnar i det här läget…

Vilket läge…


Men det visar sig
att lokalblaskan inte är generös med den första trisslotten, i alla fall. För beloppet i den oskrapade rutan stämmer illa överens med övriga att det blir precis så som det redan står – tre nollor…

Tre nollor blev det.


Dags för toabesök igen.
Jag blir så trött…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Söndag och hemfärdsdag för FEM. Men att vara i Uppsala utan att besöka Gamla Uppsala går ju inte. Vi for dit vid elvasnåret.

Turist FEM.


Eftersom man numera får beträda högarna,
var det också lika självklart med en tur upp på den ena. Jag släpade min feta lekamen, medan FEM skuttade raskt på sina sprinterben. Ja, för den som inte visste det var FEM världsbäst i Metropolen Byhålan på löpning 60 meter på mellanstadiet.

FEM uppe på toppen.


Gamla Uppsala är verkligen en mycket speciell plats.
Trots alla turister känner man historiens vingslag smeka en lätt som en beröring av Hvita Frun… Fast i det här fallet är det kanske Aun, Egil och Adils beröringar. Det är nämligen dessa tre som man tror vilar i de tre Kungshögarna. Men riktigt säker kan man inte vara, för högarna är inte särskilt utgrävda, faktiskt…

De tre Kungshögarna i Gamlis. I området finns det totalt 250 gravhögar av olika storlek…


Vi traskade runt lite
och jag fotade ett fint träd i motljus.

Ett fint träd i motljus.


Det var soligt och varmt
och vi blev sugna på nånting. Jag hade glömt plånboken hemma, så FEM var snäll och bjöd mig på en GB Sandwich. Själv åt hon belgisk våffla med grädde och sylt så att hon skulle orka köra de cirka 28 milen hem.

FEM äter belgisk våffla med sylt och grädde. Vid pilen mitt glasspapper.


Efter ett snabbt stopp i New Village
för toabesök och för att hämta packning blev det så dags för avfärd. Jag åkte ledarbil fram till Flogsta och FEM fortsatte neråt landet. Bye, bye! See you soon!

Jag svängde in på parkeringen vid ICA Väst. Här i området bodde jag från 1986 och fram till 1994. Först i studentrum i höghusen, sen i en lägenhet i Hamberg. Goda minnen och mindre goda minnen strömmade mot mig och jag blev lite… ledsen.

Traskade in på kiosken, som numera är en mini-affär, och hämtade ut de två trisslotter jag fått för att jag har svarat på 2 000 undersökningar från lokalblaskan. Vi får se om det var oerhört snålt av blaskan eller väldigt generöst…

Oerhört snålt eller väldigt generöst av lokalblaskan?


Inne på ICA Väst handlade jag
lite förnödenheter – och en påse kanelsnäckor som jag tänkte inta tillsammans med kaffe och bok på ballen* om en stund.

Förnödenheter.


Kvar i bilen finns bara…
påsen med pantburkar och -flaskor…

Pantpåsen är kvar.


Jag tvättar två maskiner
och jag har pratat med mamma två gånger i telefonen. Blödningarna är värre än värst just nu. Jag känner mig ledsen och ensam. Min intuition talar till mig och jag vill som vanligt inte lyssna. Jag vet bara att ensam inte alls är stark. Inte ett dugg.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Natten har förstås varit hemsk. Jag hatar lingonveckor. HATAR! Jag har dragits med dem sen jag var tolv, nu är jag 50. När är det nog???

Jag sov med öppet fönster i natt och det är härligt. Takfläkt i all ära och när det är stekhett, frisk luft rules! Låg och lyssnade på regnet som smattrade mot taket. Vaknade till en ny dag som verkar bli solig. Klar luft. Jag kan andas bättre. Svullnaden i halsen har lagt sig lite, blödningarna kommer och går.

Takfläkten är på i sovrummet endast under heta dagar.


Idag ska vi göra en kort utflykt till Gamla Uppsala.
Det blir nog en glass där, FEM, den stackarn, fick ju ingen igår på stan. Men det blir också en tur runt högarna, förstås. Och kanske på.

Jag har svettats massor i natt och undrar om det är de berömda som min läkare har pratat om. Svettningar som jag aldrig har haft tidigare. Det känns som om hela jag är ett fläskberg av salt. Jag ska tvätta av mig strax, duschen väntar jag med till senare, för håret ska tvättas.

I morgon är det arbetsdag och jag våndas lite med tanke på blödningarna. Men det måste gå. Och som tur är har jag inga möten inbokade. Bara en rolig träff på kvällen efter jobbet med vännen Agneta!

Read Full Post »

Den här veckan tog jag hjälp av vännen FEM för att komma på en fråga. Tofflan undrar vad du tycker om klädesplagget onepiece, ett plagg som upprört en del, medan andra gillar det.

Frågan hittar du som vanligt i högerspalten här intill. Tackar gör jag också som vanligt i förskott för ditt klick!

Read Full Post »

Ibland blir det lite mycket snaskande, trots att det inte är lördag. I alla fall för min del. Den gångna veckan undrade Tofflan vad du helst snaskar på.

Så här fördelade sig de 31 inkomna svaren:

29,03 procent (nio personer) svarade: Choklad. 

22,58 procent (sju personer) svarade: Snacks – chips, ostbågar, nötter, popcorn etc. 

12,9 procent (fyra personer) svarade: Glass. 

9,68 procent (tre personer) svarade: Lösgodis/plockgodis. 

9,68 procent (tre personer) svarade: Frukt.

9,68 procent (tre personer) svarade: Kotte.

6,45 procent (två personer) svarade: Jag snaskar inte.

Ingen svarade: Morots- eller gurkstavar.

Stort TACK till dig som svarade! Jag hoppas att du har lust att kolla in den nya frågan, som vanligt här intill i högerpalten!

Read Full Post »

Varning för snusk!


Det är så jäkla skönt att umgås
med personer som man kan vara sig själv med. Såna som man bara kan softa hemma med och ha det ganska najs med. Såna som inte måste ut på krogen. En sån som FEM.

Jag grävde i vinskåpet och öppnade en av två flaskor Amarone som jag inhandlade i våras. FEM hade testat mitt hemgjorda röda och det fick klart godkänt. Sen testade hon Amarone-vinet…

Mitt hemgjorda till vänster är inte alls gjort på carbernet sauvignon utan merlot. Men what the fuck… Det högra är ett Amarone gjort av Cecilia Beretta.


FEM ville inte äta middag på krogen,
så jag tog fram Kalle, en skärbräda och en vass kniv.

Kniven på Kalle.


När jag hade hackat upp Kalle
slängde jag in potatisklyftor med skal i ugnen och Kalle i pannan. Gissa vad jag tyckte att stekpincetten och två kryddburkar såg ut som? FEM fattade direkt, hon har lika snuskig humor som jag.

Två kryddburkar och en stekpincett kan med lite snuskig fantasi bli…


Till maten serverades limeaioli och hot béarnaise
samt vitlökssmör och körsbärstomater. Med munnarna fulla av mat pratade vi skit om gamla puckon. Det kändes rätt skönt eftersom vi själva är bäst, oskyldigast och snällast (här är det liiite ironi, inte mycket, men lite).

Jag slog en pling till mamma efter maten och meddelade att ett paket levereras i morgon eftermiddag/kväll. Hon kände sig ensam och lite deppig när jag ringde, så jag tror att jag muntrade upp henne lite.

Kvällen avslutades med läsning.

FEM läser sin bok i sitt nyinköpta linne.


FEM läste sin bok
och jag läste min. Som jag fick av FEM i födelsedagspresent.

Boken jag läser.


Vi kollade nån timma
på en repris av en gammal brittisk deckare. Jag hörde nog att FEM snarkade ett par gånger. Gissar att storstadsluften gjort henne trött. Själv ska jag sova, för andra natten i rad, med öppet fönster. Jag är varm, sovrummet är varmt, ansiktet hettar av majsol. Det känns som om jag är svullen i halsen, har lite svårt att svälja. Blodet rinner ur mig som nån jäkla kran och hade jag inte ätit meducinen så hade jag inte orkat alls. När ska skiten ta slut???

Read Full Post »