Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 maj, 2012

En tripp in till stan. Med buss. Vånda! Men det gick bra, jag överlevde den här gången, precis som sist (när det nu var).

Mål ett för min del var att hämta Pridebiljetterna på Musikens Hus.

Två Pridebiljetter till mig och Fästmön! 😛


FEM väntade tålmodigt
medan jag hämtade biljetter och dokumenterade detta. Ja, jag hade ju förvarnat att jag är jobbig med min kamera.

FEM väntar.


Nån tur upp i huset
för att kika på utsikten blev det inte. I stället styrde vi stegen mot Vaksala torg där det var lördagsloppis. Och träff för gamla bilentusiaster.

FEM styrde stegen mot loppisen.


Det var sjukt mycket att titta på
och massor av folk, så vi gick bara en liten runda. FEM hade visst annat för sig också.

FEM passade visst på att befria några flygare också.


FEMs primära mål
var att besöka Lush som ligger i S:t Per gallerian. Där luktade det mycket. Men gott.

Det luktade både mycket och gott på Lush.


Mitt andra mål
var att inhandla en present till Mor. För den som inte vet varför kommer här en påminnelse.

Nästa söndag är det Mors Dag. Men jag köpte naturligtvis inte detta örngott med en fruktans värd sär skrivning!  😡


Så blev det dags för lite intag
av nåt ät- och drickbart. Självklart tog jag FEM till min vän Greken och hans Kafferummet Storken, bästa stället i stan för kaffe och godsaker.

En härlig lunchfika på Storkens terrass.


Nu blev solen riktigt varm
och min jacka åkte av. Jag kikade uppåt takåsarna. Filosoferade för mig själv att jag är alltför sällan i stan…

Uppåt takåsarna.


Det fanns massor
med lustifika exemplar som kunde ha

recenserats 

på en blogg nära dig, men jag har varit så elak, så elak på sista tiden att jag måste försöka mesa till mig nu. Jag sippade lite snällt på en underbar cappuccino i stället. TACK mamma, för fikapengen! Den räckte nästan.

En underbar cappuccino fick mig att hålla käften och inte kommentera lustifika exemplar.


Bokantikvariat blev nästa mål,
även om vi tog en tur in på Åhléns först för strumpinköp. Jag tog med FEM till mitt favoritbokantikvariat i Uppsala, Röda Rummet.

FEM vid Röda Rummet.


Där gjordes en del fynd.
FEM hittade nåt åt sig, jag hittade nåt åt Anna. Dock inte denna bok, den fick bo kvar på Röda Rummet:

Den fick bo kvar på Röda Rummet. 


Dags att bli lite kulturella!
Vi hasade genom centrum upp mot Dômen. Medan vi gick där och pratade, rundade vi ett hörn och –  HEPP! – så stod hon där, så magnifik mot den blåa majhimlen! Och – HEPP! – så träffade vi på före detta fakultetskollegan, trevlige J med fru K som bonus.

Magnifik, eller hur?! (Frågan är retorisk och tarvar inget svar, tack.)


Det hade just ringt ut för ett bröllop,
så vi hade tur. Inne i Dômen var det häftigt som alltid. Jag gillar till exempel ljusträden.

Ett av Domkyrkans ljusträd.


Sist jag var i Domkyrkan
var på en begravning. Den där tillställningen när jag ignorerades av ett antal före detta kollegor och satt mitt emot Annas styvmoster Elsie Johansson.

En annan favoritplats i Domkyrkan är Gustav Vasas gravkor. Där ligger han med två av sina fruar (Visst hade han väl tre? Ja det hade han.)

Taket i Gustav Vasas gravkor är så otroligt vackert – blått med gyllene stjärnor.


FEM hade nu börjat bli trött i fötterna
 (själv är jag ju mycket yngre än hon – cirka fyra månader – och pigg och rask… NOT!) och blivit sugen på glass, men se jag styrde om lite där och vi tog oss ner till Åkanten. Det fläktade härligt från Floden. Vi sjönk ner i alltför mjuka soffor och sippade på kalla drycker – för FEMs del en läskeblask, för min del en stor stark.

FEM kollar sina inköp. Snacka om att människan fick påssjuka!..


På väg till bussen
hem stannade vi på ICA S:t Per och kompletteringshandlade till kvällens middag.

Hemma igen fick FEM publicera sitt andra gästbloggsinlägg medan jag grejade med mina inköp:

Mina inköp: en bok till Anna och ett paket till Mor.


Om jag köpte nåt till mig själv?
Självklart gjorde jag det:

Livets nödvändigheter just nu, i kombination.

Read Full Post »

Vi renoverar vårt gamla hus i Byhålan. Det är jobbigt under tiden det pågår, men slutresultatet blir så fint, så fint.

Vi har suttit och bläddrat i inredningstidningar och kikat på inredningsbloggar på nätet, så vi vet ungefär vad vi vill ha. Jag har rivit ur sidor i tidningar med olika förslag på färger,gardiner, kuddar, mattor, plädar… ”Visionboard” kallas det visst, när man river sidor ur tidningar med olika förslag på inredning och sätter upp nånstans. Sen springer man och kikar på den under tiden man jobbar.

Så nu ska gamla äckliga korkmattor ut. Trägolv ska slipas och lackas. Nya tapeter, renovera upp gamla spegeldörrar, ett dörrhål ska slås upp så det blir ett valv.

Det vi har börjat med är att fräscha upp glasverandorna. Övervåningens veranda är helt färdig just nu. Den nedre är halvfärdig med nya fönster och nu ska väggar målas och fönstersmygar snickras dit.

Verandan med den väggfasta bänken.


Beslutet
om att renovera huset har växt fram under tiden som barnen har flyttat hemifrån. Vi har två rum på övervåningen som i princip står tomma nu. Antagligen blir det ett gästrum och ett läs- och slapparrum när det väl står klart.

Det är inte så kul med all röra som blir när man fixar hemma. Men det är ju övergående, så man får försöka stå ut. För närvarande har vi fullt med skor, tröjor, en hatthylla, en byrå samt två korgar med mina sjalar och halsdukar i vardagsrummet! För att inte tala om alla verktyg som ligger överallt.

En annan vrå av verandan.


Vi kommer
nog inte att bjuda hem så mycket folk den närmaste tiden. Inte så kul att ha gäster som kliver omkring bland våra grejer som står utspridda överallt. Men sen, när allt är färdigt, då kan vi ha partaj igen.

Lukas har hittat sin plats på bänken på verandan.

Read Full Post »

Det finns en del personer som man känner att man kan prata med. Verkligen PRATA med. Det går så lätt, man får fram det man vill. Man märker att personen ifråga lyssnar.  Inte ifrågasätter, utan lyssnar. Tofflan är en sån person. När vi pratar i telefon så flyter det på med samtalsämnen hela tiden och det bara bubblar fram och tillbaka. Och man känner att man blir lyssnad på. Det behöver inte vara nåt särskilt man pratar om, utan vad som helst. Inte nödvändigtvis problem man har eller så utan gamla minnen, vardagsliv, familj, jobb, vad som helst.

Nu har vi ju i och för sig känt varandra väldigt länge, 100 år eller så, och det märks när vi pratar, eller när vi träffas och springer gatlopp i Stockholm efter julklappar och sånt.  Då, när vi träffas, så bubblar det ett tag, men sen behöver vi inte säga så mycket, utan det känns så himla bra ändå.

Jag är så glad över min ”gamla bästis” Tofflan och nu får vi bubbla på en hel helg när jag äntligen har tagit mig i kragen och åkt hit.

Så här snigg var man en gång


Nu på morgonen
har vi ätit ”hotellfrukost” och läst tidningen. Senare idag ska vi åka in till centrum och springa runt i affärer och fika, eftersom vi fick en fikaslant av Toffelmamman. Domkyrkan ska vi också titta på.

Mitt första inlägg som gästbloggare är avklarat. Det kan hända att det kommer ett till.

Read Full Post »

I morse vaknade jag strax före klockan åtta, en lite lagom sovmorgon. Klev ur sängen eftersom pizzan gjorde magen till ett mullrande åskväder. Fann då FEM i pyjamas i köket, förberedandes frukost. Duktig kicka! Jag sa nämligen igår kväll att det är fritt fram att rota i kylen etc om hon är hungrig. Vi intog frukosten tillsammans med lokalblaskan som jag bitvis läste högt ur – trots att jag vet att FEM kan läsa.

FEM kan läsa själv.


Jag hittade en riktigt ruskig bild
som jag lägger ut här, med hälsning till ett par före detta småflickor i Förorten. Buuuuuu…..! Buuuuhuhuuuuuuuuu… här kommer det läskiga mumintrollet och tar dig……

Det läskiga mumintrollet jagar sin vana trogen en liten oskyldig flicka.


Eftersom jag vaknade med en dov huvudvärk
som gick neråt magen för att krampa lite, blev jag inte förvånad egentligen när jag upptäckte att lingonen har trillat in. Men jag blev arg. Varför tar skiten aldrig slut??? Förhoppningsvis blir dan OK ändå, det är nog i morgon jag måste bo på en toalett typ hela tiden. Smärtan kan jag stå ut med, men alla dessa liter blod som rinner ur mig är nästan för mycket. Jag svimmar ju vid blotta åsynen av blod…

Nu har jag satt FEM vid stordatorn och hon bloggar så det står härliga till. Två manus och en massa idéer hade hon med sig, som värsta gästbloggarproffset!

En proffsig gästbloggare.


Idag blir det stadsbesök
och biljetthämtning, en vrålfika tack vare mamma samt besök i Dômen – lite turistig måste man ju vara när man har långväga besök.

Read Full Post »