Min sanning. Alexander Bard

I kväll blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att se programmet Min sanning. Alexander Bard som gick på SvT nyligen. För mig kändes det extra speciellt dels för att Alexander Bard och jag är gamla skolkamrater, men också för att jag gillar honom, hur speciell och provocerande han än uppfattas. För det är ganska provocerande att tycka att Hitler är den mest snyggt klädda man som funnits.

Alexander Bard i TV-studion. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Alexander Bard har alltid gått sina egna vägar, känns det som. Jag uppfattar honom som en sökare, men också som en duktig debattör, otroligt beläst och påläst och väldigt intelligent. Därmed inte sagt att jag delar alla hans åsikter eller att jag gillar allt han gör. Jag gillar till exempel mycket av den musik han har gjort, men inte så mycket att jag har bemödat mig att lyssna på hans senaste musikprojekt.

Kristina Hedberg, som intervjuade Alexander Bard i TV-studion, gjorde ett bra jobb. Hon började lite tramsigt med att låta honom dra kort med citat han uttalat. Lite pinsamt blev det när Alexander Bard avslöjade att hennes research inte var komplett eller nyanserad. Men totalt sett tyckte jag att Kristina Hedberg lyckades. Alexander Bard måste vara en av de svåraste personer som finns att intervjua… Det var roligt att en av min pappas artiklar nämndes, nämligen den om Alexander Bards Fia med knuff-turnering. 😛

Alexander Bard var tydlig med att han aldrig gör saker för att bli omtyckt, men att han vill bli respekterad. Han ger ju inte precis intryck av att vara en mysplutt, en mjukisnalle som vill

kjamas.

(*ryser av uttrycket*)

Det som emellertid förvånade mig mycket i programmet var det empatiska intryck Alexander Bard. Även om han var tydlig med att gamla vänner som bara vill prata minnen gör han slut med och Idol-deltagare ska man vara hård mot för att de ska lära sig hur tufft det är i musikbranschen.

Och nu gör Alexander Bard säkert definitivt slut med mig när jag säger att jag minns honom som en gullig och varm person, med stor kärlek till människor. En del av den pojken finns kvar, noterar jag. Det är jag glad för.

Alexander i en av snöbackarna vid vår gamla gymnasieskola, vintern 1977-78.

Om du missade det här programmet finns det förstås att se på SvT Play. Det går också i repris ett par gånger till.

Jag ger det högsta betyg!

Read Full Post »

Olaglig aktivitet på bild vann fototävling i Dalarna

Rabalder, rabalder! På Trafikverket är man upprörd efter att en bild man anser skildra nåt olagligt har vunnit en fototävling. 

Det handlar om Region Dalarnas fototävling First Photo. Bilden som vann visar två tjejer, den ena i folkdräkt, den andra klädd mer som vanliga ungdomar idag. Så långt är tanken god. För tanken var att visa en alternativ bild av Dalarna och i det här fallet, kontrasterna mellan dåtid och nutid. Men nu är det så att de båda tjejerna promenerar på ett järnvägsspår – och det är olagligt.

Ingen av de tre medaljörerna i tävlingen infann sig till prisutdelningen i Gruvan i Falun. Vem som fick alla blomster förtäljer inte historien. Men 30 000 pix går till vinnaren. För en bild som visar en olaglig handling.

Trafikverket säger så här:

[…] Trafikverket tycker att det är olyckligt att en sådan här bild sprids. Förutom att det är olagligt så är det extremt farligt att vistas på spåren. En sådan här romantiserande bild bidrar till att avtrubba respekten för järnvägen och spårområdena. […]

Och jag håller med. Det är  farligt att vistas på järnvägsspåren och att romantisera denna fara känns inte OK för mig. Hur känns det för dig?

Här kan du titta på bilden. Och här kan du titta på de andra vinnarbilderna också.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: För dig med lösen: Ibland skulle jag vilja våga

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Min lediga dag

Naturligtvis kan man aldrig sova särskilt länge när man har ledig dag och sovmorgon. Men jag höll mig i sängen rätt länge. Klev upp och fixade ägg-frukost åt Fästmön och mig. Nån tidning kom inte idag, så vi fick PRATA med varandra vid frukostbordet.

Vid elva-snåret åkte vi iväg mot Gottsunda Gipen och Eksätravägen, ett område som är totalt främmande för mig. Där hade Anna stämt träff med en kille för att titta på en cykel till Elias. Skolan har nämligen bestämt att klasserna ska ut och cykla den 31 maj. De barn som inte har cyklar eller som inte kan cykla får ta sig till utflyktsmålet med buss. Hur kul det är, kan du kanske räkna ut med bakarslet… Men nu hittade vi en jättefin blå cykel till Elias för ett bra pris. Cykeln gick nätt och jämnt in i bilen med fällt baksäte.

Så här såg cykeln ut i annonsen och den var verkligen jättefin!

Elias lärde sig cykla förra året, men den cykeln hade han växt ifrån för länge sen. Den nya cykeln är lite större och har fotbroms. Vi åkte direkt ut till Morgonen med den och Elias pappa sänkte sadeln. Lustigt nog träffade jag en gammal bekanting på parkeringen, P. Jag tyckte att det var nåt bekant med ansiktet, men det är nog säkert tio år sen vi sågs sist. En liten värld, är det, och i Förorten tycks man träffa på sitt förflutna hela tiden…

Anna började jobba klockan 13, så vi åkte tillbaka till stan. Stannade på en mack och kastade i oss var sin glass. Jag vill vara med Anna hela tiden när jag är ledig, men det går ju inte. En glasstund hann vi med i alla fall.

En sån här tog jag, 250 kalorier.

Tittade lite på vad den här macken kunde erbjuda för biltvättar. Jag ska ju besiktiga bilen på torsdag eftermiddag och har tänkt göra den ren och fin kvällen innan. Kanske ska jag lyxa den här gången och kosta på den värsta tvätten för 299 kronor..? Eftersom mina axlar är utslitna, den ena minus en centimeter av nyckelbenet, dessutom, klarar jag inte av att tvätta bilen för hand. Bäst att säga detta så inte folk tror att jag är lat. Lat är jag ibland, men inte alltid.

Sen åkte jag hem och tog fram dammvippan. Mamma ringde när jag precis hade börjat, men jag kan göra vissa saker samtidigt. Telefonera och damma går rätt bra. Nu återstår dammsugningen. Jag insåg att jag inte har tänkt på nån middag till mig själv idag, så tyvärr måste jag ge mig ut och handla. En liten hög med strykning finns i gästrummet att gripa sig an.  Tvättmaskinen tvättar grönt och tvätta håret och duscha är nåt som jag också måste göra idag, innan jag åker och hämtar Anna från jobbet klockan 20. Så vad sitter jag här för?!

Och vad gör du idag om du har ledig dag? Har du INTE ledig dag gissar jag att du jobbar.

PS För resten har jag ont i mitt vänsterben högt upp på låret och jag blir fullständigt galen om det är en tromboflebit igen!.. 👿

Read Full Post »

Prideparad för alla!

Uppdaterat! Så här gick det med Prideparaden för alla i Uppsala. Tråkigt att lokalblaskan tillåter så kränkande kommentarer till sina artiklar. Man skäms att man är prenumerant när man får läsa sånt.

Glöm inte bort att det idag är Prideparad för alla i Uppsala! Själv har jag inte möjlighet att delta för jag ska jobba lite som lastbilschaufför (truckflata?) och städkärring. Detta för familjens skull och för FEMs skull och naturligtivs min egen.  Bäst att lägga till att jag inte klagar.

Jag får ha egen Prideparad hemma med mina fina regnbågssockar!

Glöm nu inte, alla som deltar idag, att hålla regnbågsflaggan högt. Och låt Pride stå för stolthet, gemenskap och solidaritet, inte övermod, uteslutning och egotrippande.

Håll regnbågsflaggan högt!

Read Full Post »

Tusenskönor

Kristina Ohlsson är en relativt ny bekantskap bland svenska, kvinnliga deckarförfattare. Nyss läste jag hennes debut Askungar och i natt läste jag de sista, spännande sidorna i uppföljaren Tusenskönor. Båda böckerna har jag lånat av Fästmön.

En vacker titel, men en hemsk historia.

Tusenskönor må ha en vacker titel, men det är en hemsk berättelse som inleds med mordet på ett prästpar i deras hem i Stockholm. Fast till en början ser det ut som om mannen först skjutit sin hustru och sen sig själv. Skälet sägs vara att hans ena dotter har dött. Samtidigt väntar en illegal invandrare på en ny framtid i Sverige. Och så är det den här unga kvinnan som befinner sig i Thailand och är på väg att bli av med hela sin identitet.

Det kan tyckas som alltför många historier i en enda bok, men faktum är att de hör samman. De bildar en mycket logisk, men naturligtvis också fruktansvärt hemsk enhet.

Betyget för denna bladvändare blir det högsta! Spänningen genomsyrar hela boken, ända till slutet och författaren knyter ihop de lösa trådarna på ett lysande sätt.

Read Full Post »

Vecka 20: Bröd och Död

Idag är det röd dag, men ingen paus för Tofflans blogg. Torsdag = veckans höjdpunkter (bröd) respektive lågvattenmärken (död). Det är inte svårare än så här:

Bröd

• Pimpade kontor (jag blev så inspirerad, men drömmer än så länge om en fast arbetsplats)
• Fina färger i naturen (gör mig glad!)
• August Strindberg (en klar favoritförfattare!)
• CDON.com (bra priser på filmer och snabb leverans!)
• Kiss och Bajs (och nya satinlakan)

Död

• Uppsala Pride (nej, jag visste inte att det var enbart till för socialister, jag trodde det var till för allt HBTQ-folk i Uppsala)
• Märkliga drömmar (där jag hela tiden förlorar saker)
• Fredagshandling på Stormarknaden (nej, jag vill inte!)
• Att halka och visa brevlådan (pinsamt 😳 )
• Föräldrar som skiter i sina ungar och låter dem skrika LÄNGE (varför skaffade ni barn?)

Read Full Post »