Nu har det hänt igen! Ett företag i Piteå har sagt upp två anställda efter att dessa skrivit negativa kommentarer om företaget på Fejan. Unionen driver ärendet till Arbetsdomstolen. Och kan man ju redan nu gissa utgången.
Är det värt att dra saker till Arbetsdomstolen? Nej, tycker jag.
Företaget står fast vid uppsägningarna. GoExcellent hade känt sig hotat av männen efter kommentarer på Fejan, skriver Svenska Dagbladet. Det började med en tidigare anställd som skrivit ett kritiskt inlägg på Fejan. Denne kände sig lurad av företaget. En av de två nu avskedade hade då i en kommentar skrivit att han skulle storma in till en kollega och
[…] Unleash the fucking fury. […]
Den andre mannen svarade bland annat:
[…] Jag säger inget så har jag inget sagt.. men man kan ju tänka en del fula ord […] As long as you shoot the fuckers and not the fuckees […]
En månad senare kallades männen in till chefen där de sas upp. Skälet var att de andra anställda inte kände sig trygga med männen.
Unionens förbundsjurist menar att det självklart inte är OK att hota, men att en av männen senare bjöds på en julfest med företaget. Och det hade knappast hänt om de öriga anställda hade känt sig hotade. Männen vill inte få tillbaka sina jobb, utan Unionen kräver 150 000 kronor var i skadestånd till de båda uppsagda.
Jag tycker att man ska få skriva både positivt och negativt om sitt jobb, men man får naturligtvis inte avslöja sekretessbelagda saker och affärshemligheter. Och man får aldrig hota. Men det kanske inte är så smart att skriva alltför negativt om jobbet heller. Det bästa att ta upp problemen med den det berör eller sin chef, öga mot öga.
Det männen skrev känns väldigt hotfullt. Det är, som sagt, en sak att skriva negativt typ
Jag har för mycket att göra och jag blir bara pådyvlad mer och mer utan avlastning.
eller
Min chef förstår mig inte!
Detta känns ganska harmlöst. Men att skriva att man ska skjuta folk är helt klart hot.
I inledningen skrev jag att man ju kan gissa utgången. Det känns som att allt som hamnar hos Arbetsdomstolen handlar om pengar och förlikning. Det är inte värt att dra vissa ärenden dit, för man får ändå aldrig upprättelse även om man är skuldfri. I det här fallet tycker jag emellertid att männen inte är skuldfria utan har uttalat hot.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
På mitt sista jobb, Försäkringskassan, hävdar man att all kritik från personalen tas på största allvar. Det tror jag också, men på så vis, att den som vågar föra fram negativ kritik straffas genom att inte få nya och utvecklande arbetsuppgifter, och att få ytterst lite i löneökning. I mitt fall slutade det med att jag sa upp mig, tji fick dom! Det var värst för dom som miste en kompetent medarbetare.
Nu är jag proppmätt efter dagens lunch, halloumi med peppar. Halloumin gnisslar så gott i tänderna.//Elisabeth
Jo så är det tyvärr på många arbetsplatser, att den som vågar säga ifrån straffas…
*ryser vid tanke på gnisslet*
Uttrycket ”shoot the fuckers” är väl typiskt bildspråk och inte ett dödshot…
Men ändå. Jag tyckte att det lät ganska hotfullt och jag skulle ha känt mig hotad.
Jag har hört om sånt där tidigare, och undrade då med hur chefen sett deras facebook-konto? Har de öppet konto då eller?
Jag har ingen aning, jag vet inte hur Facebook funkar. Men många arbetsgivare googlar på sina anställdas/presumtiva anställdas namn…
Jag personligen är lojal mot den som betalar min lön, och skulle inte skriva något negativt om platsen eller någon specifik person. Däremot skulle jag kanske klaga (om det faktiskt var så) över att det är för hög belastning, eller att datorn var från 80-talet.
Ja men så tänker jag också!
Hej Tofflan. ja jag kan hålla med dig i rätt mycket där men man bör nog passa sig för otrevligare typ av hotelser och liknande. Konstruktiv kritik kanske är på sin plats om man nu skall skriva något alls för man kan ju skriva inkognito med och ha ett annat namn på sitt arbete då med.Jag skulle nog passa mig för att skriva sådant om jag hade sådana problem Nu har jag det lugnt på mitt så det är inga problem. ja hur som helst har vi snart helg igen så jag laddar stenhårt skall resa iväg samt ha storstadsfolk på besök senare med senare med Ha en skön kväll
Ja, som jag skrev i inlägget tycker jag att det bästa är att man tar upp problem öga mot öga med den det berör eller chefen på arbetsplatsen. Samtidigt är jag alltför medveten om att sånt kan straffa sig…
En dag extra ledigt får jag och då ska jag städa! För även jag får besök till helgen, fast från Metropolen Byhålan! 😛
Hare gott, Fjonky!
Först tack tack för din fina kommentar – bara måste skriva det här!
Till ämnet: lite dumt att slå på födkroken i ett socialt medie. Har själv ett konto på Facebook, som jag sällan eller aldrig använder, men jag skulle nog aldrig komma på tanken att ”snacka skit” what so ever. Det mest uppriktiga är nog att tala med den det gäller om jag vågar 🙂 – inte säkert.
Jag gnäller gladeligt på myndigheter och ting i min blogg, men försöker att inte angripa personligt. Händer förstås att politiker eller offentliga personer kan få sig en ”känga” och det är kanske så att jag inte skulle ”känga till” dem heller. Ja, ja det är inte lätt. Kram
Tack själv! 😀
Ja, jag tycker lite så. Inte slår man i sociala medier på sin arbetsgivare så där, bara. Om man vill skriva av sig kan man ju göra det i låsta eller privata inlägg, i alla fall på WordPress där jag bloggar.
Politiker och andra offentliga personer får nog både utstå och tåla en hel del. Men det ingår liksom i den rollen att man får kritik. Sen behöver man inte vara elak och överjävlig i sin kritik… Nä, det är inte lätt…
Kram!
För mig känns det naturligt att inte skriva alls om jobbet. Att skriva att min chef förstår mig inte, jag har för mycket att göra/får för många arbetsuppgifter hade gått över min egen gräns för privata skriverier med flera mil. Sådant pratar jag med chefen om eller mina nära vänner, inte skriver till en oidentifierbar mottagare. Vet att vi alla har olika uppfattningar, men ”hemliga blogginlägg med synliga rubriker” hade också gått över min privat gräns, långt över. Har aldrig heller fattat vitsen med lösenordsskyddade inlägg, men det är också min gräns.
Jag skriver på sociala medier som privatperson, jobbet hör inte dit alls, varken positivt eller negativt. Det är två skilda sfärer.
Intressant som alltid är hur olika vi känner olika nivåer. 🙂
För mig är jobbet en sån stor och viktig del av mitt liv att jag inte kan låta bli att skriva om det. Delvis. Några detaljer blir det ju aldrig så. Jag är oerhört stolt över min arbetsplats och skulle gärna vilja visa upp den mer! 😛
Problem på jobbet skulle jag skriva om i privat inlägg till vilka endast jag själv har lösenord. Detta för att skrivandet är ett sätt för mig att ventilera. Vänner och familj vill jag försöka undvika att dra in om det skulle bli tufft på jobbet igen. Jag har lärt min läxa.
Rent generellt tycker jag nog inte man behöver skriva så mycket om sitt jobb, jag gör då inte det, absolut inget kränkade eller annat, tror jag …men lite positiva saker får man väl skriva iaf, om än försiktigt !
såg ett urklipp på en tjej som skrev att hon blev trasserad och förföljd av chefen, och hade glömt att dom var ”vänner”… *asg*
Om man är trakasserad – det var väl det du menade? – av sin chef bör man nog i första hand prata med chefens chef. Om du menar ”vänner” att man är det Fejan så tycker jag det begreppet är totalt missvisande. Man är väl inte direkt vän med sin chef..? Nä, man ska nog tänka på sina roller både en och två gånger.