Strindberg och jag

Om det finns nån författare jag skulle kunna skriva kilometervis om så vore det August Strindberg. Idag är det 100 år sen han dog och med ett enkelt blogginlägg vill jag delge dig som läser mina tankar om Strindberg.

I den här sängen dog August Strindberg.

Jag vet inte vad det var som ursprungligen fick in mig på Strindberg, men under mina tidiga 20-tal, på yngre stenåldern, alltså, blev jag alltmer fascinerad av honom. Hösten 1982 kom jag till Uppsala för att inleda mina universitetsstudier med en första termin litteraturvetenskap. Det blev fyra terminer totalt och litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen. Den sista terminen ville jag läsa en specialkurs om Strindberg, men det blev inget av med det eftersom ingen var intresserad av att varken delta i kursen eller undervisa.

En ung August Strindberg.

August Strindberg debuterade som dramatiker, men riktigt känd blev han nog med sin första roman, Röda rummet. Fast då hade han egentligen redan orsakat rabalder med sitt debutalster. Jag gillar mest Strindbergs romaner eftersom jag vet att de innehåller ganska mycket självbiografiskt. Men August Strindberg skrev inte bara dramer och romaner, han skrev lyrik och noveller också. Utöver det målade han fantastiska tavlor och var en ivrig fotograf. Ett tag försökte han göra guld.

Strindbergs liv var minst lika spännande som hans författarskap. Han var gift tre gånger och fick barn med alla sina tre fruar. Det allra första, kända barnet lämnades emellertid bort. Barnet dog redan efter tre dagar. Strindbergs yngsta dotter avled så sent som 2007, 105 år gammal.

August Strindberg porträtteras ofta som både galenpanna och kvinnohatare. Gissningsvis var det mycket svårt att leva i ett förhållande med honom, den store författaren, konstnären, till och med geniet! Det är nog aldrig lätt att leva med nån som skapar saker och som inte har en

nio-till-fem-tillvaro

Har du inte läst nåt av August Strindberg tycker jag att du har gått miste om nåt! Därför vill jag ge dig några lästips:

• Sagor (novellsamling; skrevs för yngsta dottern)
• Från Fjärdingen och Svartbäcken (noveller om August Strindbergs tid i Uppsala)
• Röda Rummet (romandebut)
• Tjänstekvinnans son (självbiografisk roman)
• Inferno (självbiografisk roman som skildrar en av Strindbergs psykiska kriser)
• Giftas (novellsamling med motiv från äktenskap)

Det var mina Strindbergstips har du några???

August Strindberg dog i sängen som jag har bild på ovan. Han var då en mycket ensam man. Om du får tillfälle, besök Strindbergsmuseet, som utgörs av August Strindbergs sista bostad, belägen på Drottninggatan, ganska centralt i Stockholm. Där hittar du hans säng, men också en del av hans fotografier och böcker. Hans arbetsrum med de pedantiskt placerade pennorna är på nåt sätt otroligt rörande.

August Strindberg som gammal man.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som har fascinerat mig med August Strindberg. Men jag tror att det är hans geni såväl som hans konstnärliga förmågor vad gäller såväl ord som bild. Förutom att jag varken är geni eller har några konstnärliga förmågor är vi rätt lika, säger somliga… Skulle väl vara vårt humör då, möjligen…

Tofflan Strindberg???

Read Full Post »

Förbud mot åldersdiskriminering?

Idag finns det ett förbud mot att diskriminera äldre i arbetslivet och i utbildningen. Nu vill regeringen utöka förbudet till ett förbud på områden där det saknas. Det ska dock finnas vissa undantag och dessa handlar om nedre åldersgränser på krogen, till exempel.

Jag var gammal tant redan tio år före min födsel.

Integrationsministern, folkpartisten Erik Ullenhag från Uppsala, tycker att det finns en märklig syn på ålder och äldres kompetens idag. Han menar att vi ofta slarvar bort äldres kunnande. Och jag håller med!

Om lagförslaget går igenom kan vi förvänta oss en ny lag vid nästa årsskifte. Exempel på åldersdiskriminering som den nya lagen skulle förbjuda är att neka äldre bensinkort, telefonabonnemang, inträde till restauranger, seniorboenden med övre åldersgräns och liknande.

Att diskrimineras på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin tro eller ett funktionshinder är sånt som redan är förbjudet idag i arbetslivet. Ändå har jag känt mig diskriminerad i vissa av dessa avseenden. När jag var aktivt arbetssökande kände jag mig åldersdiskriminerad. Jag fick en känsla av att många arbetsgivare, som sökte personer inom min yrkeskår, sorterade bort mig eftersom jag var närmare 50. Precis som om nån som är +45 inte skulle kunna göra hemsidor, ha kunskaper om och erfarenhet av sociala medier, surfa på nätet etc… (typiska saker som ingår i tjänster jag söker).

Jag tycker att det är lovvärt att integrationsministern tar upp frågan om åldersdiskriminering och ett lagförslag mot detta. MEN… jag hoppas verkligen att den nya lagen, om det nu blir en sån, inte är lika tandlös som den diskrimineringslagstiftning som redan finns. Jag minns till exempel det lesbiska paret som kastades ut från en restaurang för att de hade gett varandra en puss (förlorade i domstol), jag minns den högt uppsatte chefen som kränkte kvinnliga medarbetare via e-post, en man som visserligen förlorade sitt jobb men som fick miljoner i avgångsvederlag samt efter mycket kort tid togs tillbaka till en av sina tidigare höga positioner i ett annat företag – där han bland annat har arbetsledaransvar för kvinnor (en organisation med 80 procent kvinnor), med mera, med mera.

Nej, ska det vara, så ska det vara, tycker jag. Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska vara hård, alltså!

Read Full Post »

Fullproppad och matkladdig

Vilken dag! Jorå, tyvärr, tycker säkert somliga, men jag överlevde presentationen. Det fläppaste var emellertid att jag hade förberett ett anförande på fem minuter på engelska och sen skulle jag prata på svenska. Det slutade med att jag svamlade utan manus. Dessutom fick jag krångla på mig en mikrofon med krokar som skulle hakas runt mina elefantöron. Tro det eller ej, men krokarna räckte till! Och som sagt, jag både överlevde och fick frågor, så jag nådde uppenbarligen fram.

Jag syntes trots alla träden. Den här bilden är en detalj ur en tavla på mitt nya arbetsställe.

Efter mötet satt vi kvar en stund ett gäng och jag och fikade och pratade jobb. Jag var sen fräck och frågade M om hon hade tid med en guidad tur på institutionen och det hade hon! Det blev en presentationsrunda som hette duga, bland forskare, professorer, doktorander och på såväl kontor som laboratorier. Alltså, det här universitetet är fantastiskt!!! Här jobbar folk med en massa spännande och angelägna frågor och projekt – men alla är så förbaskat blygsamma. Min roll som kommunikatör blir delvis att få folk att visa upp allt bra de åstadkommer. Jag ska jobba både strategiskt och operativt och det tycker jag är både givande och intressant. Även om jag mest är teoretiker vill jag inte tappa förankringen med verkligheten. Den verklighet som till exempel heter hemsidor och att uppdatera dessa…

Tillbaka på kontoret var klockan redan lunchslagen, men jag behövde besvara några mejl innan jag stack iväg. S tittade in och ville ha med mig till Syltan. Tyvärr fick jag avböja eftersom jag inte kunde avbryta just då. Min intention var dessutom att ta en mack-lunch vid datorn. Väl framme på Syltan – UTAN piruetter idag! – insåg jag att de smörgåsar som fanns kvar att köpa inte lämpade sig att inta vid skrivbordet. Den enda sorten jag kunde äta innehöll nämligen en otroligt kletig räkröra. Såg fru Chef2 sitta ensam och stegade fram och frågade om hon ville ha sällskap. Även hon hade bråttom, så vi lovade att försöka hålla så gott det gick på vett och etikett (det där med att slafsa och prata med mat i munnen, typ). Det gick hyfsat att kombinera, men jag kan berätta att min mobilskärm blev helt kladdig av nån anledning. Just såna är impromptu-möten/luncher kan ge otroligt mycket!

På vägen tillbaka mötte jag A som förirrat sig uppåt mina domäner. Jag tackade så mycket för fredagsunderhållningen han och hans mamma bjöd på och vi samtalade en stund kring ämnena storhandling och mammor.

Eftermiddagen ägnar jag åt att besvara mejl, boka in tider i alla mina tre kalendrar, ringa på ett intressant jobb (ja, jag måste ju) samt kolla in vad problemet är med ett avvikelseformulär som inte vill fungera som det borde.

Read Full Post »

Drömmar och lamb to the slaughter..?

De här märkliga drömmarna fortsätter om nätterna! En natt i förra veckan drömde jag ju om att jag gjorde om hela mitt nya arbetsställes webb. Jag berättade det för både M, som är administrativ chef även där, och den webbansvarige. M skrattade, webbansvarig såg orolig ut. Ja, jag ska verkligen försöka att inte trampa på några tår under de här månaderna…

Drömmar om webberier, mobiler och annat.

Natten efter drömde jag att jag blev med min älskade mobil. Du vet, den före detta tejpade. Den, som innehåller närmare 1 200 foton, min adressbok och min kalender… Ja, jag behöver väl inte säga att jag vaknade och badade i svett.

Efter dessa mardrömmar hade jag några lugna nätter, men i natt var det dags igen. Jag och ett X som jag ser som en stor parentes i mitt liv åkte vit folkvagn ner till stan. Det var vinter. Jag inhandlade en varm vinterjacka och ett par dito boots. Av nån anledning blev vi osams i bilen senare, varpå hon knuffade ut mig och drog iväg. Det enda jag fick med mig var en hundralapp. Sen löpte drömmen på, jag letade efter den vita folkvagnen och hej å hå, frös gjorde jag, ingen mobil IGEN (dessa mobilförlustdrömmar måste betyda nåt…), inga pengar som räckte till att ta tax hem etc…

Jag vet inte varför jag drömmer så mycket just nu, troligen för att jag upplever mycket på jobbet och måste bearbeta saker och ting i ett omedvetet tillstånd. Idag på morgonen är det dags för

lamb to the slaughter 

igen, det vill säga

lammet ska gå till slakt.

Om en stund ska mitt nya arbetsställe ha stormöte och jag ska presentera mig för alla kloka forskare, högdjur med flera. På engelska, förstås. Igår kväll var jag inte så nervös, men just nu darrar jag på manschetten, kan jag meddela.

Både Fästmön och jag var helslut igår, så efter middagen tog vi en liten promenad och köpte glass. Vi låg med borstade tänder i vår säng före klockan 21. Hade det inte varit för drömmen i natt hade jag känt mig utvilad och lugn.

Vi får se om jag överlever slakten…  Under tiden, kan inte DU skriva några rader om nån dröm du har haft på sistone???

Read Full Post »