Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 maj, 2012

I kväll var det dags att höra sista låtarna till Eurovision Song Contest 2012. Det vill säga andra delen av andra semin samt de låtar som automatiskt går vidare till final i år. För övrigt skiter jag som vanligt i vad studiopanelen tycker, men jag hade önskat att man hade fixat till Måns sprakande mikrofon. Irriterande!

Så här tyckte jag om kvällens låtar:

  1. Turkiet skickar nån sorts trallirallilåt och sjunger dessutom på engelska. Njae, det här var inte nån höjdarlåt.
  2. Estland har en smäktande ballad, med tonartsbyten. Sorgligt. F*n, jag gillar tungsinnet…
  3. Slovakien levererar hårdrock. Hårdrock hör inte hemma i Eurovision Song Contest. Punkt.
  4. Norge skickar… jaa… vad är det här..? Danslåt och en sångare som bitvis skriker. Falskt. Näää, sången svajar och det blir för många stilblandningar i en och samma låt med några österländska turer.
  5. Bosnien och Hercegovina och åter en ballad. I kväll är jag visst lite svag för såna… Men den känns lite seg.
  6. Litauen inleder med ögonbindel och gymnastiska övningar. Och det var väl det bästa med den här låten, för sångaren skriker falskt och låten är konstig.
  7. Storbritannien är det första landet som går automatiskt vidare till final. Landet skickar en 76-åring som sjunger en ballad. Otrolig röst! Men tänder och hår kan inte vara sanna.
  8. Frankrike går också direkt till final. Tjej i gymnastikdräkt sjunger tråkig och konstig vissellåt.
  9. Italien går direkt till final. Nej, men nu blir jag besviken! Italien ska skicka en smäktande ballad, sjungen av en smörsångare. Det här är bara urtråkigt.
  10. Azerbajdzjan vann 2011 och går därför direkt till final. Oj, här är en tjej in nån sorts röd fjäderdräkt som sjunger en ballad. Och hon sjunger riktigt bra.
  11. Spanien, direkt till final, skickar en ovanligt modern låt. Men lite intetsägande, trots bra sånginsats.
  12. Tyskland, finalland, har en låt som låter allt annat än tysk. Jag vet inte vad jag ska tycka om den. Tråkig, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

Den här måndagen den 7 maj 2012 tror jag inte går till historien på nåt vis, mer än  som ett

jaha…

i kalendrarna. Jag hade laddat och var nervös för att delvis byta arbetsställe, men när jag gick iväg för att göra det fanns ingen på plats. Det gick liksom inte ens att boka in möten med folk för där fanns just ingen. Nåja, jag hade annat att göra på vanliga stället, där jag ju ska fortsätta jobba 20 procent. Det blev mest en del publicering, uppdatering och diverse fix på såväl webb som intranät. Och det behövs ju också göras.

Lite dumt var det emellertid med dubbelbokningen av två möten samtidigt i slutet av maj. Båda två är väldigt viktiga, så jag vände mig faktiskt till två av cheferna för att få hjälp att prioritera (första gången jag ber om denna hjälp!). Jag vet inte hur det helt blev bestämt, men det lutar åt att jag går introduktionen för nyanställda. Den ges nämligen bara en gång om året. Grejen är att jag inte är så nyanställd längre. Jag har faktiskt jobbat inom ”företaget” sen den 1 september förra året. De två första månaderna jobbade jag visserligen gratis. Jag fick till viss del introduktion, men märker att jag har många luckor så nu blir det introduktionsförmiddagen som prioriteras. Ledningsgruppen får stå tillbaka. Dess ledamöter ska få material att läsa, så jag förser dem nog med jobb ändå. Moahahaahaaaaa…

På lunchen träffade jag fru Chef 2 som hastigast. Hon berättade, snabbt och rappt som vanligt, att hon hade inlett dagen med att vara skitsur, men att hon inte var det längre. Spontant känner jag att det här med att jobba som kommunikatör ofta innebär att man är av eller på vad gäller just ledningsgrupper…

I eftermiddags slank jag ner till nya arbetsplatsen en stund för att höra om den institutionens miljörevision. Jag kan avslöja att mitt företag är mycket duktigt på det här med miljöarbete – och ska så vara! – men att båda ”mina” institutioner har fått mycket beröm. Då känner i alla fall jag mig stolt över att jobba där jag jobbar.

Igår kväll började jag läsa en helt vidunderligt rolig, men samtidigt mycket seriös bok som jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM. Den är skriven av Barbara Ehrenreich och heter Gilla läget. Dessutom har den denna underbara undertitel

Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Jag har som sagt precis börjat i boken, men jag skrattar och suckar och stönar och njuter – detta medan författaren skriver om bröstcancer.

Hur kan bröstcancer vara roligt?

undrar du säkert. Ja, nu är det ju inte cancern i sig som är rolig utan författarens sätt att opponera sig mot allt det jävla rosa, alla förbannade nallar och det hon kallar

infantiliseringen

av bröstcancerpatienterna.

Noteras bör att Barbara Ehrenreich själv är bröstcancerpatient och att hon skriver med en humor och en ironi som verkligen tilltalar mig. Den som inte pallar humor och ironi kring dödliga sjukdomar bör nog inte läsa boken. Alla ni rekommenderar jag att läsa den – cancer eller inte. Efter mindre än 50 sidor insåg jag att den här lilla boken är nåt i särklass. Nåt i särklass skitbra. Det som fångade mig var den här delen av baksidestexten:

[…] Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. […]

Det påminner mig mycket starkt om ett viss Odjur som efter att ha dragit bort mattan under mina breda 42:or deklarerade att jag en dag skulle tacka för detta…

En bok i särklass, tycker jag efter att ha läst färre än 50 sidor.


I kväll ska jag vässa min egen ironi
och glo på sista delen av presentationen av låtarna till årets Eurovision Song Contest samt naturligtvis blogga om eländet bidragen. Märkligt, igår såg jag sista delen av Titanic och även denna gång flödade tårarna – trots att jag inte har PMS… Du som missade den serien missade nånting riktigt bra!

Men innan jag sjunker ner i TV-fåtöljen gissar jag att mamma ringer och så borde jag själv ringa ett eller ett par samtal. Därför börjar jag med att göra en surfrunda bland mina Kickor och Pluttar – se högerspalten!

Read Full Post »

Visst får man lust att bryta mot förbud ibland? I alla fall när man ser en sån här skylt. Mitt öga noterade för övrigt att det inte fanns nån motsvarande skylt i andra änden…

Här får man varken gå eller cykla. Får man köra bil, tro? Vid pilen, fotografens arm. Jädra sol, liksom, orsakar skuggor… 😉

Read Full Post »

Orden i rubriken är inte mina utan sex av tio kommunalpolitikers/kommunala chefstjänstemän. Så många anser nämligen att det inte finns nåt klimathot, enligt en undersökning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

FOI skickade en enkät till politiker och chefer i 63 kommuner. Knappt 2 400 personer svarade. Och som sagt, sex av tio på höga positioner eller beslutsfattare inom kommuner anser att det inte finns nåt klimathot. En av tio förnekar helt den globala uppvärmningen.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten. Hon säger i en artikel i Dagens Nyheter:

Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun […]

Och det är väl en understatement, eller?.. Global uppvärmning kan nämligen vara ett stort säkerhetsproblem för vårt land. Om ingen planerar för till exempel översvämningar, vad händer när såna katastrofer sker? För att de sker vet vi ju.

Allvarligt är det också att så många tvivlar på forskningen på området. Men det finns alltså så kallade

klimatförnekare

i en del kommuner, ofta små och konservativa kommuner, enligt rapporten.

Men kanske är det mest allvarligt att både klimatförnekare och klimatövertygade ser mindre allvarligt än gemene man på utmaningarna för kommunerna. För vem vill ta itu med att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun om man är skeptisk rent generellt till klimathot? Vem tar ansvar om kommunalpolitiker och höga kommunala tjänstemän inte gör det?

Read Full Post »

Idag är det första dan jag officiellt ska dela min tjänst på två institutioner. Jag ska vara kvar där jag är på 20 procent, men också jobba på en institution en trappa ner, på 80 procent. Jag känner mig ganska osäker om vad det senare arbetet ska innebära och det är därför jag är lite nervös. Fokus ligger främst på webb och det känns lite knepigt att lyfta ut en kanal ur sitt sammanhang och inte titta på helheten. Ingen är på plats på institutionen just nu, så jag ska dyka ner där först efter lunch för att försöka boka in ett par möten i alla fall. Jag måste börja nånstans. Min officiella presentation för alla på nya stället blir inte förrän nästa måndag, men i morgon eftermiddag ska jag delta i ett forskarmöte och bli presenterad.

Annars har jag lyckats med konsten att dubbelboka två viktiga möten en förmiddag i maj. Det är vådan av att inte ha tjänstemobil med kalender som synkas i datorn. Så gissa om tjänstemobil är nåt jag lär ta upp vid första möjliga tillfälle…

Idag är det strålande sol och varmt. Det blir till att lämna persiennerna nere i hela lägenheten, annars blir det som en bastu i mitt hem. Enligt det senaste ryktet ska inte fönsterbytet bli av förrän på senhösten. Det innebär åter en sommar med stekhet lägenhet eftersom fönstren är så otäta.

Några som tycks trivas här är emellertid en talgoxefamilj. De byggde bo i husväggen bakom teglet förra året och i år är de tillbaka. Eller det kanske inte är samma familj utan rentav ett av barnen som föddes bakom min vägg? Ingen hyra betalar de i alla fall och det är lite småmysigt att sitta och lyssna på pipandet bakom väggen. Hur mamman och pappan tar sig in och ut är en gåta, för springan är inte särskilt stor.

Ett gäng andra hyresgäster tycks dessa vara:

Husvagnsläger på baksidan.


För ungefär en vecka sen
slog dessa husvagnar läger på baksidan. Först trodde Fästmön att det kanske var fönstermännen från Dalarna, men nu när fönsterbytet inte ska ske förrän sent i höst är det troligen inte dessa som huserar här. Lite nyfiken blir man onekligen på vilka som bor här och varför. Nån hyra lär de inte betala för sitt läger. Särskilt bra för gräsmattan lär det knappast vara och bilkörning inne på gårdarna är i princip förbjuden om det inte handlar om i- och urlastning eller räddningsfordon… Nej, man blir fundersam…

Nån som har nåt förslag på vilka som bor i husvagnslägret???

Read Full Post »