Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet satt jag och suktade efter nån go tårta. Och faktiskt bar det sig inte bättre än att J hade mutat kollegan G i ett dataspel (!) – med en chokladig kladdkaka. Eftersom J är från Norge (vad menar jag med det???) mutade h*n inte bara G utan alla som var närvarande på eftermiddagen. Mums!
Somliga hade ju varit mobbiga mot andra på morgonkvisten, men tiggde lift hem från jobbet via sin äldste son som messade. Jag är ju en snäll människa ibland så det var ju självklart att jag hämtade min älskling. På vägen stannade vi till vid ICA Heidan för att köpa grillad kyckling till middag – och en kartong kokosbollar till kvällskaffet. Kokosbollarna var lågkalorimärkta, vilket innebar att man kunde vräka i sig hälften var, det vill säga fyra. Jag åt två för att de såg ut som tuttar, sen mådde jag illa. Och hade fullt med kokos mellan varenda tand i käften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade autostrador mellan tänderna.
En kokosboll som ser ut som en tutte.
Före kvällsfikat blev jag emellertid tvungen att baxa in sommardäcken i bilen, för i morgon bitti klockan åtta ska Clark Kent* få vinterkängorna av, sommarsandalerna på. Lagom till snön, som enligt den sura gubben på jobbet ska komma till lördag. (Tror jag inte ett dugg på!)
Jag blev också tvungen att messa med A för att boka om vår andra återträff – den tid jag hade prickat in visade sig krocka med ett evenemang i Elias skola som jag gärna vill delta i. Det har varit lite struligt den senaste tiden med bokningar och sånt, mest beroende på att jag delvis ska byta uppdragsgivare från nästa vecka (formellt sett har jag redan gjort det). Jag vill inte boka inte för många saker på seneftermiddagar eftersom jag vet att många förlägger möten så dags på dan.
Efter allt detta ätande och baxande av däck med mera blev jag helt enkelt tvungen att muntra upp mig med den allra finaste födelsedagspresenten, en orange gubbe. Och bara för att bevisa att jag verkligen är snäll såsom jag skrev ovan, ska du få dela upplevelsen med denna orange gubbe med mig.
*Clark Kent = min lille bilman
Gå till Toffelprofilen
Nja, jag vet inte jag. Om jag nu skulle komma upp en helg i maj….. hur skulle jag se ut när jag kom hem därifrån om vi skulle äta och goffa och kladda och sitta still och läsa, ja, du förstår kanske vad jag menar ungefär. Jag får låta bli att ta med mig nån bok och sen får vi skena gatlopp i Uppsala hela helgen.
Ja det skulle ju bli rap och fis och svullo en hel helg. DET går ju inte… 🙄
Du, det är en riktigt gullig liten sak det där! Och så var det spännande att höra din röst – den lät inte riktigt som jag föreställde mig att den skull göra.
God natt!……eller kanske det blir……God morgon…..för dig!
Det blev god morgon! 😀
Jaa, gubben är skitsöt och rolig, man kan inte låta bli att skratta åt honom!
Du ska då inte ha nån bulljävel! 😡 När jag är på stan brukar jag alltid gå förbi ett ställe där de har såna där gubbar och slå till alla på huvudet, bara för att de är så söta! 🙂 Har funderat över deras syfte, men kommit fram till att de bara är roliga. Väl?
Jo då! Det är bullarna som fattas i mitt liv! 😛
Syftet är att man ska bli glad, jag skrattar som en galning åt gubben och jag blir alltid på bra humör när jag ser honom eller trycker på honom! 😆