Kvinnor som faller för mördare

I kväll har Fästmön och jag glott på en ny dokumentärserie på TV3. Första delen handlade om kvinnor som faller för mördare. Jag satt och var förbannad mest hela tiden.

Kriss är en av kvinnorna i dokumentären. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)

I det här programmet berättar två kvinnor om sina förhållanden med män som bland annat är dömda för mord och misshandel. Jag försöker förstå vad det är som lockar och drar, hur en kvinna bara kan få för sig att skriva till en dömd mördare att hon älskar honom efter att ha sett hans bild i tidningen. Har hon inte kunnat läsa vad han är dömd för eller vad?

Även två dömda män kommer till tals i programmet. En av dem, dömd för bland annat mord och mordbrand, säger att han tycker att vissa kvinnor som sökt kontakt är mer eller mindre skruvade. Han säger ungefär:

Hur kan de välja en man som sitter inne när de själva befinner sig där ute?

Det är en fråga även jag ställer mig. Jag försöker, men kan inte förstå. Trots att de båda kvinnorna i programmet säger att de dras till starka, farliga män. Den ena kvinnan för att hon behöver möta en jämlike eller en något starkare man som kan sätta henne på plats (!); den andra kan inte se att han är en mördare, liksom blundar för och vägrar tro på att han begått det brott – mord – han är dömd för.

Nej, jag förstår verkligen inte kvinnor som faller för mördare. Jag kan inte se lockelsen i nån som har gjort nån annan illa. Jag tycker nästan synd om kvinnorna för att de inte begriper bättre… Och det är en fruktansvärd känsla, för vem är jag att döma nån annan..?

Read Full Post »

Ta en kaka till och en liten orange gubbe

Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet satt jag och suktade efter nån go tårta. Och faktiskt bar det sig inte bättre än att J hade mutat kollegan G i ett dataspel (!) – med en chokladig kladdkaka. Eftersom J är från Norge (vad menar jag med det???) mutade h*n inte bara G utan alla som var närvarande på eftermiddagen. Mums!

Somliga hade ju varit mobbiga mot andra på morgonkvisten, men tiggde lift hem från jobbet via sin äldste son som messade. Jag är ju en snäll människa ibland så det var ju självklart att jag hämtade min älskling. På vägen stannade vi till vid ICA Heidan för att köpa grillad kyckling till middag – och en kartong kokosbollar till kvällskaffet. Kokosbollarna var lågkalorimärkta, vilket innebar att man kunde vräka i sig hälften var, det vill säga fyra. Jag åt två för att de såg ut som tuttar, sen mådde jag illa. Och hade fullt med kokos mellan varenda tand i käften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade autostrador mellan tänderna.

En kokosboll som ser ut som en tutte.

Före kvällsfikat blev jag emellertid tvungen att baxa in sommardäcken i bilen, för i morgon bitti klockan åtta ska Clark Kent* få vinterkängorna av, sommarsandalerna på. Lagom till snön, som enligt den sura gubben på jobbet ska komma till lördag. (Tror jag inte ett dugg på!)

Jag blev också tvungen att messa med A för att boka om vår andra återträff – den tid jag hade prickat in visade sig krocka med ett evenemang i Elias skola som jag gärna vill delta i. Det har varit lite struligt den senaste tiden med bokningar och sånt, mest beroende på att jag delvis ska byta uppdragsgivare från nästa vecka (formellt sett har jag redan gjort det). Jag vill inte boka inte för många saker på seneftermiddagar eftersom jag vet att många förlägger möten så dags på dan.

Efter allt detta ätande och baxande av däck med mera blev jag helt enkelt tvungen att muntra upp mig med den allra finaste födelsedagspresenten, en orange gubbe. Och bara för att bevisa att jag verkligen är snäll såsom jag skrev ovan, ska du få dela upplevelsen med denna orange gubbe med mig.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

En till sekreterare får gå…

Det var ju inte länge sen vi kunde läsa stora rubriker i media om att moderaterna hade… entledigat Sofia Arkelsten från positionen som partisekreterare. Om detta sporrade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni eller inte, vet blott hon själv, men faktum är att hon nu har entligat sin statssekreterare Amelie von Zweigbergk. Eller som den senare säger i Dagens Arena:

Jag har fått sparken.

Amelie von Zweigbergk bekräftar för Dagens Arena att hon inte har slutat frivilligt. Enligt ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet beror det hela på att damerna har

[…] haft olika syn på hur verksamheten inom departementet ska bedrivas […]

Ja nog visste jag att det var stora risker för oss vanliga löntagare att bli av med våra jobb genom påhittade eller till och med utan några som helst skäl i vissa fall, men att det är lika tufft för dem på regeringsnivå hade jag ingen aning om… Nä, vad sägs om att skrota LAS en gång för alla, för den lagen gäller ju uppenbarligen inte nånstans?!

Read Full Post »

Fördelar med att jobba inom den akademiska världen…

Det finns många fördelar med att jobba inom den akademiska världen. Spikningar är såna fördelar eftersom de kommer med tillhörande bakverk. Igår var det dags igen.

Första fördelen igår: citrontårta med spik.

När avhandlingar ska spikas samlas hela institutionen. Därför krävs det många tårtor. En av dem var som synes ovan en C-vitaminrik citrontårta. Nummer två var en hälsosam Sachertårta.

Andra fördelen: Sachertårta med spik.

Alla smaker måste också tillgodoses och den tredje tårtan var för dem som fördrog nyttiga blåbär blåbärsmarsipan.

Tredje fördelen: blåbärsprinsesstårta.

Jag smakade självklart en bit av alla tre tårtorna! Och by the way, spikarna på tårtorna var förstås av ätbart material!

Nej, det är ju inte konstigt att det är svårt att banta när man jobbar här…

Read Full Post »

Somliga straffar Gud genast…

I morse gick jag upp en kvart tidigare för att hinna släppa av Fästmön i tid vid hennes jobb och inte slänga av henne som igår. Hjälpte det? Nej. Men det berodde nog på att min kära var alltför retsam och sånt straffar sig. Genast, i vissa fall!

Anna är inte bara söt och vän, hon är retsam och en mästerfotograf också!..

Det började med att vi satt och åt vår frukostyoghurt. Jag påpekade att Anna hade ett lååångt hårstrå på sin tröjärm. Håret var ljust och skrek åt mig mot Annas mörka tröja. Men Anna bara tittade på mig och lät det sitta kvar. Flinade lite åt mig, förstås. Jag försökte att inte titta på hårstrået, men som du förstår var det mycket svårt att låta bli att glo.

Plötsligt började nånting låta också. Självklart var det Anna som smaskade så det ekade i köket. Allt för att reta mig förstås. Mellan varven pikade hon mig för att den där extra kvarten inte skulle göra varken från eller till – hon skulle bli först färdig av oss två och jag sist. Detta trots att hon både bäddar och diskar. Irriterande nog fick hon rätt. Jag vet inte vad det är med mig på morgnarna, men jag kan inte stressa längre utan måste ha gott om tid. När Anna stod påklädd i hallen och hade bäddat och diskat och DESSUTOM hällt upp kaffe åt mig i min bilmugg, satt jag i godan ro på toa, typ… Vi kom inte iväg förrän närmare tio i sju – och Anna började jobba sju.

Utanför hennes jobb fick jag slänga av henne igen – bara för att se hennes förtvivlade min och höra en knackning på rutan innan jag gasade. Jag stannade förstås. Anna ryckte upp dörren för att leta efter sin väska med mobil, plånbok, busskort och andra väsentligheter i. Tills hon insåg att den stod kvar på stolen i hallen. Jaa, somliga straffar Gud genast… Idag slutar vi nämligen klockan 16 båda två, men om jag ska hämta henne från jobbet så får hon vänta ungefär en halvtimma. Vi hade kommit överens om att hon skulle messa mig för att säga om verkligen skulle vänta, om hon skulle gå hela vägen hem eller om hon ville bli upplockad på vägen. Ja, ja det blir intressant att se hur detta slutar…

Igår kväll kunde vi sitta på ballen* och äta kycklingspett till middag, men sen fick vi gå in eftersom det mulnade på. Dagen idag har börjat vackert, precis som den igår. Vi får se hur det slutar. I kväll ska jag släpa ut sommardäcken, för Clark Kent** ska få sommarsandalerna på i morgon bitti. Och bara för det sa en av de suraste gubbarna jag har sett på jobbet igår att

Jojo, på lördag ska det komma snö.

Trött jag blir… På lördag ska det INTE komma snö. Hela familjen ska åka ner på stan och äta middag tillsammans för att fira min födelsedags i efterskott. Ingen snö då, alltså.

I natt drömde jag om FEM och det betyder att jag ska ringa henne nästa vecka för att hör när hon tänker hälsa på.Vi pratade lite löst om helgen den 19 – 20 maj.

Men först ska jag jobba. Idag blir det mest webbpublicering och lite planering inför mitt delvisa skifte av arbetsplats nästa vecka. Det ska bli spännande!!!

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman som fortfarande har vinterkängor på.

Read Full Post »

Vecka 18: Vår och Sår

Torsdag innebär Tofflans lista över höjdpunkter (vår) respektive sänkor (sår). Och den här veckan är det inte svårare än så här:

Vår

• Födelsedagsfirande i dagarna fyra. Minst. Tack ALLA som firade!
• Fästmön (som jag fick dela underbara lediga dagar med)
• Glasspremiär (ska ske i Gamlis, i sällskap med Anna!)
• Min Stora Sister (som är Queen of fucking everything)
• En Power award från två håll (Raringar!)

Sår

• Förskollärare som kränker barn (ni har f*n betalt för att vara snälla mot barn!)
• Andra vuxna som sviker barn (finns gott om dem och jag skulle kunna rapa upp en stor klunga… USCH, så arg jag är! 😦 )
• Människor som visar noll hänsyn (såna som spikar tidiga helgmorgnar eller tänder rökmaskiner utan att bry sig om omvärldens luftrör)
• Osynligt våld på grund av alkohol (tro mig, det syns inte men finns ändå…)
• TV 4:s reklampauser och förseningar (som gör att man inte står ut med att titta och dessutom ofta misslyckas att spela in ett helt program eftersom kanalen inte håller tiderna)

Read Full Post »