Det blev fullt ös på jobbet. Hela dan. Det sa bara
svisch
och så blev det dags att åka hem. Fast det gjorde jag inte. Jag åkte till Stormarknaden och mötte upp Fästmön och Elias. De var där för att inhandla skor till den senare eftersom de nuvarande klämmer och gummistövlarna gick sönder idag. Ett par jeans blev det också. Inte världens roligaste att göra, tyckte nån av oss. Gossens mungipor åkte neråt stundtals. Vi intog lite ätbart på ett snabbmatsställe. Stripsen är bra där, tycker Elias och jag, men sen är jag inte så imponerad av resten. Men jag hade bara fått i mig en liten bit grönsakspaj till lunch, så hungrig var jag och då går det mesta ner.
Efter shoppingen skjutsade jag hem Anna och Elias till Himlen. Klockan var då närmare halv sju. De stora ”barnen” hade förhoppningsvis klarat av att laga till nån middag till sig själva så att deras trötta mamma slapp ställa sig vid spisen efter en lång dag.
Hemma i New Village var postboxen full av lönekuvert, pensionskuvert och spännande kuvert samt ett stort, grönt paket från FEM! Jaa, nu är jag rejält nyfiken!!!
Spännande grejor i postboxen!
Mamma hade ringt tidigare, så jag blev tvungen att ringa upp. Men jag sa att jag just kommit hem och att jag hade lite att fixa med. Och det var alldeles sant! Jag har packat och blev även tvungen att starta en maskin tvätt eftersom jag plötsligt inte hade nån enda ren BH. Och BH är ganska bra att ha när man har hängtuttar, liksom. Blir mindre pinsamt då.
Ska kolla lite på TV strax, känner mig ganska slut i rutan efter den här konstiga dan där jag bland annat hade besök av fönstermän. Ja fönstermännen, ja… De kom naturligtvis mycket senare än de skulle. Två män, den ena var så lång att han fick böja sig när han passerade dörrhålen. De sa varken hej när de kom eller hej då när de gick, men jag hörde att de pratade dalmål. Märkligt par som så totalt saknade basal social kompetens…
Hörru, när är det ni far? Jag tänkte att jag i god tid kan ta och gå ut och dansa som en galning så ni får fint och bra väder. 🙂
Och god natt, sov så gott och dröm nått bra!
Vi åker på Dan, det vill säga torsdag, runt lunch!
Tack på förhand för soldansen! 😛
Kram!
Märkligt när folk inte hälsar tycker jag. Innan jag hade utbildat mig till lärare och hade lågstatusjobb som städare och diskare och sånt, fick jag verkligen känna på hur det var att vara en del av inredningen. Den erfarenheten hade jag med mig sen när jag var högre upp i hierarkain. Det är jätteviktigt att se människor , särskilt de som gör de lågbetalda skitjobben ingen annan vill göra, skulle jag vilja påstå.
Kramen!
Är det några jag hälsar på så är det lokalvårdarna! Varje morgon möter jag dem i huset och varje morgon hälsar vi på varandra, oftast jag först. Ett leende är inte fy skam att mötas av! 😀
Kram!