Idag är det verkligen strålande väder! Det är sol, vårvindar friska och det är ganska varmt. Jag skulle kunna tänka mig att ta en promme till Gamla Uppsala för att kolla hur det går med grävandet där. Fast jag har ingen lust att gå ensam. Ingen alls.
Videkissarna är två.
Jag brukar väl aldrig ha några problem med att vara ensam och jag är ju van att vara ensam på helgerna eftersom Fästmön alltid jobbar om hon inte har barnen, det vill säga varannan helg. Men idag känns det trist. Vi kan liksom aldrig göra vuxensaker tillsammans, känns det som. Det som hägrar just nu är födelsedagslånghelgen, men svart som jag är ser jag alla möjliga scenarier som kan inträffa – och vi har inte ens avbeställningsskydd… Jag hoppas verkligen att jag får lön dan innan eftersom jag ska kunna betala för oss…
Dagarna går och efter idag är vi över hälften av april. Nu får det vara slut med snö, tycker jag! Maj månad innebär en del helgevenemang, tre som är planerade. Det känns lite för mycket för min plånbok och för min ork, så jag lär nog avstyra ett par. För visst är det väl så att det är den som har fyllt år som man ska ordna nåt för och inte tvärtom? (Frågan var retorisk.) Det räcker med att jag i ett svagt ögonblick lovade att fixa tre (3) tårtor till jobbet, men tack och lov ska Å dela med mig eftersom Å är en dag yngre än jag! Vi aprilbarn… Märkligt nog blir det tårtkalas på jobbet dan efter jag har flyttat till annat jobb för knappt tre månaders tjänst…
Livet tar så underliga svängar ibland och just idag är jag inte särskilt livad heller. Det blir nog bättre när jag får komma till jobbet i morgon. På förmiddagen väntar ett viktigt möte om den närmaste framtiden, så jag hoppas verkligen att jag känner mig stark och glad – såsom jag brukar göra. Vet inte varför denna svarta sopsäck plötsligt landade på mig. Jo, det vet jag, men det är inget jag kan eller orkar göra nåt åt mer än att ignorera och gå vidare. Men målen känner jag mig inte längre lika tvärsäker på eftersom jag är på väg att halka tillbaka in i en gammal roll som jag verkligen inte vill ha…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Synd att jag inte är frisk, annars hade jag gärna prommat till Gamla Uppsala!
Ja jag tänkte på dig när jag hade skjutsat Anna till jobbet. Hade du varit frisk så hade jag tagit vägen om dig och hämtat upp dig! Krya på dig!
Nej, promenera är inte så kul ensam tycker jag. Jag vill gärna ha någon att prata med. Särskilt när jag går på vägar jag gått många gånger, då har jag liksom tittat på alla fina saker så många gånger redan att det inte blir så intressant. Grattis i efterskott om du redan har fyllt år!
Nej det är tråkigt och nej, jag har inte fyllt år.
Måste titta in en gång till och se om sopsäcken, den svarta har förpassats till lämpligare nyttjande. Alla förtjänar att må bra och du mer eftersom du haft det tufft.
Den har arbetats bort i ensamhet.
Jag hade gärna gått med dig, jävla avstånd! Det är förresten en himla konstig företeelse att den som fyller år förväntas ta med fika eller dylikt till en arbetsplats. Särskilt när det förväntas. En gång för några år sen när jag fyllde år, var det någon som frågade varför jag inte hade fika med mig. En chef. Jag sa att om de ville fira mig på jobbet så vore det hemskt uppskattat, men att jag inte hade lust att lägga ner en massa pengar på fikabröd till folk jag knappt känner och aldrig skulle umgås med privat. Ja ja.
Det verkar som om den där soppåsen åker fram och tillbaka, jag önskar verkligen att den försvinner för gott. Stor kram!
Tack, Klara, det var visst kanonväder här idag, men jag har fått lite annat gjort. Ett bra sätt att känna sig mindre ensam är att ta tag i gamla ”projekt” i hemmet.
Jag hatar soppåsen.
Stor kram tillbaka!