Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr!
Idag skulle vi göra allt – Storhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.
Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.
En gammal höna.
Åter till Metropolen. Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.
I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…
Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.
Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.
Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?
Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären. Och han sa precis vad jag hade sagt:
Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.
Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.
Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va? Vavava??? Det är skamligt!
Jaa,
tänkte jag,
det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.
Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.
Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen
Tack och hej, leverpastej!
Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också
bara
framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.
När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!
Hemma igen smusslade mamma lite innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.
Men jag har fått
nåt annat gjort
idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…
Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:
Det är en del av livet.
Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…
Penséer till mormor och morfar och pappa.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Haha 🙂 Jag känner igen det där med hur det är att storhandla 🙂
Fast om jag är ensam tycker jag att det är helt ok att handla. Men faktiskt så hittar jag mycket bättre på Coop än på Ica Maxi. Ica har någon ordning som inte verkar logisk i mitt huvud, Coops inredare verkar tänka som mig på något sätt.
På Ica har jag irrat runt efter knäckebröd, glasspinnar (de finns inte på samma ställe som glassburkarna!), kaviar, fryst kladdkaka, blodpudding, hamburgerbröd osv..
Hemma i Uppsala handlar jag mest på Tokerian, en Willysaffär som ligger ganska nära där jag bor. Förut var jag mest på ICA Kvantum, men där är så omgjort att jag inte hittar nånting längre. Coop likaså, fast jag har aldrig handlat särskilt ofta på Coop.
När fy, jag avskyr verkligen att handla i mataffärer… 😦
Fint ägg, förhoppningsvis slår min äggplanta ut snart och blir lika fin! Mataffärer… Storhandla… Storhelg, människor! Vill gå och lägga mig bara jag hör om eländet…
Jag trodde jag skulle gå upp i limningen idag, alltså…
Måste kika på din äggplanta!!
Oh, stackarn, vilken dag, blev nästan andfådd bara av att läsa om den,puh! Men slutet gott, och fina blommor vid gravarna.
Ha det bra!
Kram
Jaa du… Pastejjakten var ju bara en timma av den här dan…
Ha en go påsk, Rippe!!!
Kram!
Hehe.. känner som sagt igen mig rätt mycket 🙂 .. men, jag brukar inte sällskapa med mor inne på affären, det sköter hon själv så ses vi utanför kassorna 🙂
Hoppas du fått en leverpastejsmacka till frulle nu!!
Mamma klarar inte att handla själv, så jag måste. Men hon kör sitt gamla vanliga race.
Nä, jag är i en period just nu när jag inte äter så mycket mackor och jag kan ge mig på att leverpastejen förblir oöppnad under påsken! Ska vi slå vad??? 😉
Låter som en pärs!
Tänkte skriva nåt käckt på vers
men äsch
blir så här: Glad Påsk Tofflan!
Kram från ett snöigt Uppsala
Ja det var svettigt… Snön har inte kommit hit än, men vi väntar den under dan…
Ha en go påsk med rikligt med ägg och annat gott, fast kanske inte leverpaste..?
Kram!
Min lilla mamma är av den sorten som bara ska handla det och det och det……men så slutar det oftast med att det är en välfylld kundvagn, gärna av modell större, och det sker i allt annat än stressad raketfart. Jag har nog ärvt det där för jag kan också gå i lugn och ro och palta runt mellan hyllorna (nästan) hur mycket folk det än är, om jag får göra det utan barnen och annat sådant som stör ( = nå’n som tycker det tar för lång tid). Väldigt ofta har mina nära och kära varit på väg att efterlysa mig. Det finns en nackdel och det är att vi nästan alltid har överfullt i kyl, frys och skafferi jag och min lilla mamsing.
En fin och trevlig låååångfredag önskar vi er!
Jag avskyr verkligen att handla mat, men att göra det med mamma är en… upplevelse…
Ha en go lååångfredag ni också!
HAHAHA!!! Åh vad jag har skrattat nu! Mamma skenar runt i mataffären med dottern i släptåg.
Men visst är det ju så! När det ska handlas och springas runt i affärer så går det så jäkla bra. Det är inget snack om ont här och snubblig där och trött och sånt. Morsan är likadan. Hon försvinner som en dimfigur med kundvagnen när vi åker till Willys eller är nere på stan. Och jag får springa runt och leta efter henne. När vi går i klädaffärer så går det så himla bra att slänga med huvudet både hit och dit och kolla på kläder och sånt. Inget fel på balansen då inte. Snacka om att det sitter uppe i psyket på tanterna.
Jaa fast sen tappar ju min både ork och fart ganska snart – utom i munnen… 😆 Hon är fantastisk, lilla mamma!!