Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 mars, 2012

Elizabeth I. En film om densamma, Elizabeth The Golden Age (2007). Fästmön och jag började först se en helt obegriplig film (genre Konstig Film). Sen valde vi denna, sen ett tag inspelad på DVD-hårddisken efter att den visats på SvT.

En magnifik drottning.


Det här är ett drama
baserad på historiska händelser. Kampen mellan Elizabeth och kusinen Mary, mellan protestantismen och katolicismen, England och Spanien. Det är inte många drottningen kan lita på, men Walsingham och Raleigh är två ärliga män i drottningens närhet. Kammarjungfrun Bess är hennes förtrogna.

En magnifik film. Somliga skulle säga att det var ett dystert kostymdrama. Visst är stämningen mörk, men händelserna är ju inte direkt glada. Jag tycker detta är ett riktigt mästerverk! Cate Blanchett är fullkomligt lysande som Elizabeth. 

Högsta betyg!

Read Full Post »

Denna kan man ju inte låta bli att bli glad av! Och dessutom sjunger han ju sanningen om Tofflan…

Read Full Post »

OBS! Jag har en MYCKET bra chef idag, men jag har sannerligen erfarenhet av destruktiva chefer.


Personal- och ledarskapsfrågor
intresserar mig! Det sägs ofta i verksamhetsberättelser

Personalen är vår viktigaste resurs.

Men det är inte lika ofta en organisation eller ett företag agerar på det viset…

[…] En destruktiv ledare får snabbare resultat men de långsiktiga konsekvenserna för arbetsplatsen eller organisationen blir negativa […] 

Det säger Maria Fors Brandebo, forskningsassistent och doktorand i psykologi vid Försvarshögskolan, i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon menar att när vi talar om destruktiva chefer lyfter vi gärna fram de uppenbara psykopaterna, alltså de aggressiva eller de ständigt kritiserande cheferna. Men den hyggliga chefen och den populära chefen kan också vara väldigt destruktiv. [Tell me about it…]

När Maria Fors Brandebo frågar anställda vad de tycker karakteriserar en detruktiv chef svarar de bland annat:

[…] Psykopat, maktmissbrukare, någon med kontrollbehov, en lynnig och obalanserad person, en person med låg självkänsla, eller någon som favoriserar vissa anställda. […]

Men så behöver det inte vara. En destruktiv chef kan vara den vi minst anar – och ganska populär. En destruktiv ledare når ofta bra resultat, men på lång sikt kan h*n vara skadlig för organisationen eller företaget:

[…] man tappar medarbetare, det blir sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser […]

Den närmaste chefen har stor inverkan på medarbetarnas motivation. Samtidigt måste positiva händelser vara minst fem gånger starkare än de negativa för att upplevas som just positiva…

Det här är definitionen som Försvarshögskolans forskare använder på ett destruktivt ledarskap enligt de norska forskarna Einarsen, Aasland och Skogstad:

En ledares systematiska och upprepade beteende, det ska inte vara en engångsföreteelseen ledare som kränker eller bryter mot eller överträder organisationens legitima intressen genom att underminera eller sabotera organisationens mål, resurser, uppgifter, effektivitet eller motivation, välmående eller arbetstillfredställelse hos underställda 
De underställda blir omotiverade av beteendet och upplever orättvisa. 

Här är fem beteenden som karakteriserar ett destruktivt ledarskap:

1.Arrogant, orättvis
-fördummar underställda
-uppträder arrogant
-behandlar personer olika
-är otrevlig

2. Hot, bestraffningar, överkrav
-visar aggressiva tendenser
-straffar underställda som gör fel eller inte når uppsatta mål
-använder sig av hot för att få sin vilja igenom
-ställer orimliga krav

3. Ego-inriktad, falsk
-tar åt sig äran av underställdas arbete
-sätter sina egna behov framför gruppens
-litar inte på sina underställda
-håller inte sina löften

4. Passiv, feg
-vågar inte konfrontera andra
-visar sig inte bland underställda
-visar inte engagemang
-tar inte tag i saker

5. Osäker, otydlig, rörig
-är osäker i sin roll
-är dålig på att strukturera och planera
-ger otydliga instruktioner
-uppträder förvirrat

Konsekvenserna av ett destruktivt ledarskap blir…

frustration
likgiltighet
förstörda karriärer
bortkastade resurser
skamkänslor
depressioner
sjukskrivningar
…och företaget får dåligt rykte som arbetsgivare

Read Full Post »

Sveriges Television startade två nya, brittiska deckarserier i helgen. The shadow line (sju delar) började i fredags och Mord i paradiset (åtta delar) igår, lördag. Jag har länge efterlyst deckare på helgerna och bänkade mig förväntansfull tillsammans med Fästmön.

Hur många av dessa såg vi?


Fredagsdeckaren inleddes
med att två konstiga poliser hittade en dödsskjuten man i en bil. Det visade sig att han var en av två nyligen släppte fångar. Den andra fången fick vi snart se i rutan. Han betedde sig bara ännu konstigare än poliserna. Till exempel ställde han sig alldeles för nära alla han träffade. Enligt SvT:s programtext skulle detta handla om en polisinspektör som nyligen återvänt i tjänst efter att ha blivit svårt skadad i ett undercoveruppdrag. Hans partner dödades och själv fick han en kula i huvet som gör att han lider av minnesförlust.

Jag kan avslöja att vi somnade båda två efter cirka tio minuter, en kvart. Polisinspektören  med en kula i huvet såg vi inte ens. Dessa inledande minuter visade bara upp en ny genre brittiska deckare/polisserier som jag INTE gillar: De Konstiga.

Lägsta betyg!


Lite glad blev jag emellertid
när Anna hade noterat att det var ytterligare en seriestart igår, lördag kväll. Då visades första delen av Mord i paradiset – och den måste väl bara vara bättre än The shadow line? tänkte jag.

De här två såg jag.


I den här polisserien
hamnar en tråkig Londonpolis i det som de flesta upplever som paradiset – den karibiska ön Saint-Marie. Han får i uppdrag att lösa ett fall där en polis hittas mördad i ett säkerhetsrum, ett så kallat panic room. Under arbetet noterar han att de allra flesta ljuger och inte går att lita på. Men vem är mördaren?

Ja detta låter ju spännande. Men så måste man tramsa till det hela med humor: den brittiske polisen går omkring i kostym, vit skjorta och slips och han hatar sol, hav och sand.

Nej, särskilt spännande blev det inte alls. Anna somnade, men jag höll ut till slutet. Så pass att Mord i paradiset får en toffla mer än The shadow line. Och då är jag snäll.

Read Full Post »

I morse var det väl inte precis nån av oss som skuttade ur sängen. Fästmön misstänker att hon har en förkylning på gång. Själv är jag helt slut efter gårdagens kamp mot min mage. Men upp kom vi och iväg. Och jag var hemma och slank ner i sängen igen sju minuter över sju – för att kliva upp 8.45. Då hade jag i och för sig blivit väckt några gånger av nån som hostar (varför går man inte till doktorn?) samt nån som lekte Elefanter på springtävling. Nä, söndagsfrid finns inget som heter i det här huset.

Det kanske var denna som hittat hit från Himlen?


Jag fick också veta
att jag hade skällt på Anna i natt. Hon var lika förvånad som jag, för jag har aldrig skällt på henne. Men tydligen hade hon använt mitt smörpapper på ett felaktigt och slösigt sätt, varpå jag näpste henni. Rejält. Ja alltså, hon drömde. Jag har som sagt aldrig skällt på henne i vaket tillstånd!..

Däremot har man ju lust att säga ett och annat fult ord angående det makabra fynd som gjorts i Himlen igår: 15 avhuggna fårhuvuden som dessutom saknade underkäkar och högeröron. Vad är det för galningar som gör sånt???

I skrivande stund är magen rätt OK. Jag har druckit en mugg java, spillt lite över tangentbordet, men jag mår inte illa. Än. Gårdagen tog rejält på krafterna. Jag lagade mat och växlade mellan att stå vid spisen och sitta vid datorn. Orkade helt enkelt inte stå upp. Sen tvingade jag i mig en rejäl portion – det var ju en av mina favoriträtter. Fick sen gå och lägga mig ovanpå gästsängen för att jag inte orkade sitta i kökssoffan. Anna fick avsluta måltiden ensam. Ja, på den nivån är mitt mående just nu. Ingen ursäkt, men jag mår inget vidare. Därför tänker jag fortsätta vara arg. Det har jag all rätt att vara. Passar inte galoscherna är dörren där! *pekar med hela handen*

Information. Information. 


På min agenda idag
står vattna krukväxterna (check!), torka två golv, bädda och ringa mamma. Jag ringde visserligen mamma igår, men jag orkade inte prata så länge. Det blir ju ganska mycket envägssamtal och min ork och kraft var på lägen ”Low”. I skrivande stund känner jag mig bättre. I vart fall har jag inte så ont. Men  mamma uppfattar inte riktigt att nån ibland mår sämre än vad hon gör.

Jag laddar för morgondagens undersökning, men det är egentligen inte så mycket mer än att jag inte får äta eller dricka efter midnatt. Ska försöka ta mod till mig och åka buss in till undersökningen som är i stan, för sen tänker jag be om massor av lugnande så bilkörning blir det inte tal om. Jag har gjort en deal med mig själv att jag ska säga att jag väger 150 kilo så att jag blir rejält ”lugnad”. 

Bäst att sätta lite rotation nu så jag hinner bli klar tills det är dags att åka och hämta hem Anna klockan 14!

Read Full Post »

En till synes högaktuell fråga sen Melodifestivalens final (själv missade jag just den sekvensen) har varit huruvida man ska/bör/måste raka sig under armarna eller inte. Därför kan Tofflan inte låta bli att undra hur du gör.

Frågan hittar du här intill och det är bara ett svarsalternativ som du kan klicka i den här gången.

Stort TACK på förhand för din medverkan!

Read Full Post »

Det har pratats en del körkort i angvirongerna. Därför undrade Tofflan helt enkelt om du har körkort.

Så här fördelade sig de 50 inkomna svaren (man kunde välja flera alternativ):

44 procent (22 personer) svarade: Ja, för personbil.

18 procent (nio personer) svarade: Ja, för dator.

16 procent (åtta personer) svarade: Nej. 

14 procent (sju personer) svarade: Ja, för symaskin. 

Sex procent (tre personer) svarade: Ja, för motorcykel.

Två procent (en person) svarade: Ja, för taxi. 

Ingen svarade: Ja, för långtradare. 

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka! Jag hoppas du tar dig tid att kolla in vad Tofflan undrar den här veckan. Som alltid är frågan högst aktuell – på ett eller annat sätt.

Read Full Post »