Min intervjuvandring mellan medarbetarna på institutionen fortsätter. Tänk att jag hade inte en aning om att det finns så här intressanta människor! Människor som så totalt öppnar sig för en näst intill främling, det vill säga petite moi! Ja, alla gör ju inte det, men många. Igår träffade jag en matematiker och jag bekände skrattande att jag lider av dyskalkyli. Ibland. Då visade han mig denna makalösa manick, en sorts kaosmaskin där man inte kan förutsäga rörelserna eller svängningarna. Till skillnad från matematik, dårå, som är bland det mest logiska som finns…
En kaosmaskin i rörelse.
Det intressanta med just denna matematiker är att h*n samtidigt är humanist och jobbar mycket med etiska frågor. Har vi människor en fri vilja? Vad är vårt ansvar när det gäller naturvetenskap?
Idag blir det ytterligare en spännande intervju, denna gång med en forskare som jag vet är otroligt språkkunnig. Eftersom jag älskar språk ser jag verkligen fram mot detta samtal!
När jag landade hemma i New Village igår kväll stod Fästmön vid spisen och gjorde broccoligratäng. Denna åt vi tillsammans med några skivor rökt kalkon. Suveränt gott! Och så nyttigt! (Det kompenserade jag sen genom att goffa söndagsgodis.) Den gulliga människan hade tänkt på att just brocco är fullt av järn, nåt som jag definitivt behöver nu när jag blöder igen… Tack och lov har jag inte haft ont igen, men jag blöder och blöder och blöder och undrar om jag har nåt blod kvar snart. När jag tittar på min spegelbild ser jag en likblek varelse. Till och med läpparnas konturer är vita. Lever jag, månntro?
Jag fick ju brev från lokalblaskan igår angående min stundande högtidsdag 😛 Inte en enda har uppmuntrat mig att fylla i och skicka in, JO! Fatou tyckte det, så bara därför har jag fyllt i svarslappen och tänker posta den i morgon!!! Annars firar vi inte dagen så mycket. Jag ska fira lite med mamma i påsk och när dagen så infaller åker Anna och jag bort och stannar borta till söndag. Visst hade jag velat ha en stor jävla fest, men det finns inte ekonomi till det. Och det finns inte heller nån som jag hellre firar dan med än Anna.
Idag väntar stormöte på förmiddagen, i morgon ska jag ha mitt andra avstämningsmöte med prefekten. Efter detta ska jag fira – eller förtvivla – med min kollega L, den enda av de gamla kollegorna här som fortfarande faktiskt är min kollega, på sätt och vis!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag tror att de flesta människor är intressanta på ett eller annat sätt. Det gäller bara att ta sig tid att lyssna.. något som vi, läs jag, inte ritkigt tar mig tid för att göra.
Jag vet inte vad som felas dig.. men det låter verkligen inte bra alls. Å visst är broccoli bra men du må äta en hel del om du går omkring och läcker blod…
Har du kollat upp dig?!
Ta hand om dig nu.. lova!
Ja men visst är det väl så?! Jag har ofta skrivit här på bloggen att alla människor har en intressant historia att berätta – men tyvärr berättar inte alla… Det har också funnits en tid, en LÄNGRE tid, när jag har dragit mig undan människor därför att de har gjort för ont. Det känns som om den tiden är borta nu – eller i alla fall på väg bort.
Jag har bloggat om mina krämpor flera gånger och jag står under medicinering och doktors uppsikt samt gör för närvarande div. undersökningar.
Ja det är klart du skall skicka in !!
Broccoligratäng är både gott och nyttigt, klok Anna du har du !!
Jag kanske har missat nått blogginlägg, men vad är det du intervjuar dom om ?
He he, jaa jag tror att jag ska göra det. Bara för att.
Mycket klok Anna! 😛
Jag intervjuar medarbetarna för att bland annat få underlag till den kommunikationsplan jag har fått i uppdrag att göra för institutionen.
Klart du ska skicka in. Jag som är lite anti lokalblaskan, vill ha en anledning att läsa den för en gångs skull! 🙂
Ha ha ha, inte säkert att de nappar, men jag har fyllt i och jag ska posta i morgon! 😛