Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 mars, 2012

Söndagskväll och den allra sista Wallanderfilmen i den andra omgången filmer med Krister Henriksson som kommissarien. Fästmön och jag bestämde oss för att titta – om vi kunde hålla ögonen på Vittnet. Det kunde vi, trots att den gick på TV4, värstingkanalen när det gäller reklamavbrott.

Den sista Wallanderfilmen med Krister Henriksson?


Den här gången
handlar det om en flicka som gömmer sig. Flickan har sett nånting hemskt – och måste tystas. Samtidigt pågår en rättegång där både Wallander och åklagaren Katarina mordhotas.

Blir det nånsin nåt mellan Wallander och Katarina? Kanske. Titta på den här filmen! Detta var en av de bättre Wallander-filmerna. Den är spännande och känslosam och det är inte fy skam.

Inte högsta betyg, men högt betyg!

Read Full Post »

Varning för snusk!!!


Dagens Nyheters rubriksättare
måtte ha haft otroligt kul när de äntligen fick skriva detta:

Pippa snabbare än kungen

Hur många surfade inte in till DN:s hemsida för att få lite… tips..?

Read Full Post »

I vår familj finns det en person som använder ett ord som börjar på f och slutar på a när h*n blir arg. Jag tycker inte att det är så trevligt. Det handlar om att jag tycker att ordet i sig är fult, men kanske också att man inte ska missbruka det. Men idag brukade även jag detta ord. Högt. I min ensamhet.

Vi har väl alla nån gång fått spel på Glad-Pack? Du vet den där rullen med plast som aldrig vill rulla ut sig när man ska ha en bit. Och där man sen alltid skär sig på den vassa kanten på kartongen, den kanten som skär igenom människokött men inte plasten. VEM I H-E DÖPTE SKITEN TILL GLAD-PACK??? Den borde spöas upp. Rejält. Det är väl ingen som blir glad av denna förtretliga plastrulle???

Glad-Pack gör i alla fall inte mig glad…


Denna samling
hushållsartiklar av arten

nödvändiga, men skitirriterande

kompletteras av aluminumfolie. Eller från och med idag av mig benämnd Folie-F***a. Varför då då? Joo… Här står jag, sjuk och halvdöd, på eftermiddagen efter att med nöd och näppe – och till mina belackares förtret – ha överlevt mina fruktansvärda magplågor och ska förbereda dagens middag. Kokt potatis och lax med citronsås, dill och sparris, hade jag planerat. Tinade firren, la de fyra laxblocken i ugnsfast fortm, hällde på sås och dill. Det var då folien kom in i bilden. Jag skulle täcka formen med folie och ställa den i kylen till dess att Fästmön var hemhämtad och maten skulle tillagar.

Med sjukdomsdarriga, febersvettiga händer försökte jag riva loss en lagom bit folie. Vad händer? Jag tappar rullen – OCH HELA J***A SKITEN RULLAR UT SIG PÅ KÖKSGOLVET! Har du försökt rulla tillbaka folie på en papprulle? Det är ingen idé att du ens försöker, det går inte.

F***A F***A F***A!

skrek jag i min ensamhet. Så nu har grannarna verkligen fått vatten på sin kvarn – hon där uppe (= Petite Moi) är lite… och så knackar de sina pannor och nickar menande.

Till slut fick jag väl upp skiten folien något så när, men den får absolut inte plats i kartongen där den ska ligga. Titta så det blev…

Nej, det går ju inte längre att få plats med filierullen till höger i dess pappförpackning till vänster, det ser man ju med blotta ögat.


Så nu har jag
två icke-favoriter i köket – Glad-Pack och Folie-F***a. Vad har du för hatobjekt i köket???

Read Full Post »

Den sista julklappsboken av mamma från förra året, Karin Wahlbergs Glasklart, ligger nu utläst bredvid mig. Det blev riktigt spännande läsning och en mångfacetterad berättelse. Karin Wahlberg har lyckats igen!

Spännande och mångfacetterad deckare!


Liksom Anna Janssons senaste deckare
utspelar sig denna bok delvis bland glasblåsare. Märkligt att två av mina favoritförfattare i deckargenren har valt lite samma miljö! Men den här boken handlar främst om två syskon, Hilda, som är på väg att bli doktor och brodern Sam, som har talang för att formgiva glas. Genom flera tragedier separerades syskonen under barndomen. Som unga vuxna dras de nu tillbaka till sina barndomstrakter, kanske för att få veta vad som egentligen hände. Hilda får också höra Sams historia för första gången.

En deckare kan inte bli mycket bättre än så här! Karin Wahlberg har lagom mängd berättelser i berättelsen. Spänningen hålls på topp genom att nutid och en tid strax före nutid varvas. Suveränt grepp! Sakta leder hon oss fram till sanningen. Jag gissade delvis hur det låg till nånstans före mitten av boken, men jag lyckades inte klura ut det helt.

Det blir högsta betyg!

Read Full Post »

Vi hanterar alla smärta på lite olika sätt. Den här veckan undrar Tofflan vad du gör när du har ont i magen.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Den här gången kan du välja flera svarsalternativ!

TACK till dig som tar dig tid att klicka!

Read Full Post »

Med anledning av att somliga fyller halvsekel snart undrade Tofflan den gångna veckan om du använder nån ansiktskräm. Frågan lockade 30 personer att svara. Och så här fördelade sig svaren:

50 procent (15 personer) svarade: Ja, annars skulle jag se ut som ett russin.

36,67 procent (elva personer) svarade: Nja, ibland/jag kanske borde. 

13,33 procent (fyra personer) svarade: Nej, jag är slät som en barnrumpa i fejan. 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in och svarar på den nya frågan. Den hittar du som vanligt här intill i högerspalten!

Read Full Post »

Jag har fått en ny favorit bland de brittiska polisseriena på TV – Kommissarie Banks. Det är en fröjd att hitta en modern polisserie som är spännande och där traditionellt, hårt polisarbete innebär att rollfigurerna använder sina huvuden, inte en massa teknikska prylar. Fästmön och jag njöt av det andra av tre långfilmslånga avsnittet igår, Kommissarie Banks: Friend of the Devil.

Kommissarien till höger, hans medhjälpare Win till vänster.


Det här avsnittet inleddes med
en otroligt stark scen. En kvinna i rullstol får halsen avskuren på heden. Nästan samtidigt som kvinnan hittas, hittar polisen också en ung flicka våldtagen och mördad. Efter en del turer visar det sig att de båda morden hänger ihop. Men först ska en oskyldig stryka med…

Det här är otäckt och det är spännande – och det visar att Kvinnor kan! och att kvinnor minsann inte är de timida varelser de ibland utger sig för att vara… 😉 Skämt åsido, jag tycker att serien känns realistisk. Såväl skådespelarna som rollfigurerna känns också äkta.

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Older Posts »