Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 24 februari, 2012

I afton läste jag de sista raderna i boken Fragment av Marilyn Monroe, en julklapp till mig från vännen Rippe. En bok som består av outgivet material som ger oss en ganska ny bild av den firade stjärnan.

En bok som ger en ny bild av stjärnan.


Boken består av texter skrivna av Marilyn Monroe
, skrivna mellan 1943 och 1962. Det är allt ifrån kom-ihåg-lappar till brev. En rörande läsning där den firade stjärnans osäkerhet lyser i orden. Även bildmaterialet är ovanligt och jag tror inte jag hade sett nån av fotona tidigare.

Det här är en vacker bok som jag tänker låta ligga framme. Jag kanske hade önskat lite mer fakta kring Marilyn Monroes ord. Men mest av allt önskar jag att hon inte hade gått bort alldeles för tidigt, samma år jag föddes, för 50 år sen.

Read Full Post »

För den intresserade kan jag meddela att Lager 157 har kläder för pygméer. Unga pygméer. Mycket amerikanskt och väldigt små storlekar. Men faktum är att jag handlade! Och inte bara handlade, jag handlade alltså kläder, ett plagg som inte var i tjockis-svart utan… blått! Vasägerunurå??? Fästmön var mållös, tror jag…

Nu blå-chockade jag dig allt!!


Efter äventyret i provrummet
(jorå, jag provade tre plagg och två av dem såg jag ut som en korv i) blev vi tvungna att jaga föda. Löning idag = färdigköpe-mat. Vi for till Java. Där hade en bil till och vi svårt att parkera, så vi for till Fyrishovs (jag blev tvungen att googla Fyrishov, jag har ingen aaaning om vad man gör där inne) parkering. Det var skönt med lite luft.

Maten tog vi hem och åt vid köksbordet. Anna tog flera små rätter och jag tog räkor i vitlöks- och chilisås. Magen har inte protesterat än.

Så blev det en liten siesta ovanpå sängen. Anna får ligga en stund till, jag har betalat en räkning. Sen blir det fredagsmys och slött i soffa och fåtölj, tror jag.

Ha en go kväll!

Read Full Post »

Fick ju ge mig iväg med bilen till verkstan på lunchen, naturligtvis mitt i kungörelsen av namnet på den lilla sessan som föddes igår. Jag var ju stensäker på att hon skulle få Toffel-förnamnet, men så blev det ju inte alls. Däremot blev hon ju hertiginna över det bästa landet, Östergötland. Så jag är rätt glad ändå!

På verkstan fixade de lampbytet på nolltid – Clark Kent* är ju en Toyota och det är ju verkstan också. Då är det ytterst sällan nåt går fel. Detta firade jag med att göra en avstickare till IKEA för att slänga i mig lite quick lunch. HA! BIG MISTAKE!

IKEA vimlade av tanter som kladdade, ungar som skrek och galningar som hojtade. Knivarna var slut, brickorna var skitiga och en stackars tant hittade ingen mjölk till sitt kaffe först.

För min del blev det en räkmacka och en kanelbulla samt svart kaffe. Brödet i mackan var OK, liksom det kokta ägget. Räkorna var skitsmå och smakade ingenting. Tomaten och salladsbladet hade ledsnat redan i förrgår. Bullen var skitgod! Men okejrå, för 47 pix var det acceptabelt.

Dagens quick lunch på IKEA. 


Varenda unge på IKEA skrek.
Nästan alla tanter satt och slabbade utom tanten vid mitt bord. Hon var både trevlig och pratsam och inte ett dugg äcklig. Inte som tanten i vinröd kappa, rött och långt stripigt hår och som kronan på verket, en illgrön basker. Hon såg skitarg ut. Själv förundras jag över att det tydligen är inne bland unga killar att ha långt, tovigt hår som ser skitigt ut. Förut var det synliga kalsonger med bajsrand, nu är det skitigt hår. Varför detta äckliga mode???

Intervjuerna går vidare idag, jag har gjort en och har ytterligare en annan på gång, kanske. Måste ringa några samtal emellan och korrekturläsa det jag har skrivit i min plan hittills. Det rör på sig…

Fästmön och jag ska göra en avstickare till Lager 157 efter jobbet. Blev bara så nyfiken när jag såg en annons idag, kläder är annars ett nödvändigt ont.

 

*Clark Kent = min bilman som nu är tvåögd igen

Read Full Post »

På jobbet har vi nyss firat den nyfödda prinsessan på ett lite annorlunda sätt – vi är ju ett internationellt universitet… (Fint folk kommer ju dessutom alltid försent, så vi väntade till dagen efter.)

Tack, S, för baklavan! Mycket godare än både semla och prinsesstårta, om Tofflan själv får välja.

Baklava är mycket godare än både semlor och prinsesstårta! 

 

Read Full Post »

Nu blir det skitsnack, så den som är känslig bör sluta läsa!

 

Magen är upp-och-ner. Dels har den fått en ny medicin, dels har jag slutat med magsårsmedicinen. Den nya medicinen har inget med magen att göra utan mitt blod. Det där trilskandes elementet i kroppen som vägrar samarbeta med mig. Läget är som det var hösten 2010. Nivåerna är i botten. Det enda värde som är bra är visst B12 just nu.

Jag gillar inte när kroppen bråkar. Jag gillar inte att vara sjuk och svag. Men det hjälper inte att gnälla, bara göra som doktorn säger. Doktor Jan tycker att vi ska börja leta efter min blödning inne i magen, via gastroskopi. Jag gav motvilligt med mig. Den enda undersökning jag lär vägra att göra om det blir aktuellt är tunntarmsundersökning. Det är det absolut värsta jag har varit med om. Tänkt dig gastroskopi gånger tusen. Tunntarmen är nämligen en lååång jävla tarm. Med gastroskopet går man bara ner genom svalget och glor i magsäcken och där runtikring, typ,. Vid tunntarmsundersökningen går man ner från näsan och en bit i taget, lååångsamt och plååågsamt. (Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på detta…)

Ett gastroskop med lite olika tillbehör… 


Min reaktion på nya medicinen
borde ha varit svart och stopp. Det är ljust och löst och om jag inte har en toa nära får jag panik. Magsåret – om det nu är ett sånt eller bara en reaktion på utebliven medicin – värker och bränner som om jag har svalt en näve snus. Jag har inte kräkts än, men nästan.

Tro nu inte att jag mesar och är hemma från jobbet. Aldrig! Jag älskar mitt jobb alldeles för mycket för att ligga hemma och gnälla. I stället skriver jag av mig på bloggen på fikarasten. Jag behöver bara få ur mig en massa gnäll och jag behöver inga goda råd. Tror jag. Jag vill vänta ett par dar och se hur magen reagerar.

Fästmön jobbade till klockan 20 igår. När jag körde hem från hennes jobb upptäckte jag att ena strålkastaren på bilen hade pajat. Det är inte bra, eftersom det ofta är mörkt när jag kör. Jag har bara bytt lampa bak, framlampor är nåt man kan få magsår av att försöka ge sig på att byta. Därför ringde jag Clark Kents* doktor. Vi ska få komma dit före halv tolv eller efter halv ett idag. Perfekt! Toyota kan man verkligen lita på!

Tillbaka till skitsnack! En del har synpunkter på min och min storasysters sms-konversation ibland. Därför kommer här bara delar av den. Ingen förklaring vad den handlar om, för då blir folk så arga, så arga och tycker att vi är två Tant-Troll. Och det är vi ju…

Lillasyster (LS):

Usch vilken jobbig människa. H*n låter som om h*n har kissat på sig.

Storasyster (SS):

Fnissar.

LS:

Storasyster fnissar, Jobbig Människa kissar.

SS:

Fnissar ännu mer.

LS:

Kolla, alldeles prickig i fejan!

SS:

Bergis mässlingen.

LS:

Inte ett dugg intresserad av pengar, eller…

SS:

Aslarvigt.

LS:

Kolla skålarna. Fula som stryk.

SS:

Skitfula.

LS:

Hur kan människan klä sig så där?

SS:

Hon borde skämmas. Ska jag bita henne?

LS:

Cool tant, 90 bast och står i bara underkläderna i TV!

SS:

Hon är så ball.

LS:

Så tyst du blev.

SS:

Jag dreglar över kläderna.

LS:

Hon kanske är din storasyster.

SS:

Ja, vi måste vara släkt.

LS:

Suck, en föreläsare.

SS:

Möcke trist.

LS:

Kolla tänderna!

SS:

Som en haj.

LS:

Å vilket tragiskt öde, underbar konst ju.

SS:

Fantastisk tavla, stackars Hugo.

LS:

Nu gick Anna. Jag är nog tråkig.

SS:

Du är aldrig tråkig (U gick också nu)

LS:

Vad är det för skvalande i bakgrunden?

SS:

Nån som kissar jättemycket!

Jaa, vi är jättebarnsliga och verkligen elaka Tant-Troll, men vi fick skratta lite under knappt 45 minuter våra krämpor till trots. Den som har problem med att vi har roligt en kort stund bör sluta läsa min blogg helt och hållet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »