Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 februari, 2012

I kväll funderar jag över gråt och gnäll. Även om jag avskyr det, så är gråt egentligen nånting positivt för mig. För i och med att jag gråter, vanligen i duschen eller när jag kör bil, blir jag av med så mycket skit som annars stannar inuti mig.

Gråt gör att jag blir av med skit.


En vän till mig
skrev om gråt häromdan. Och som av en händelse hittade jag en väldigt bra krönika i tidningen Öppet Hus nr 3/2012 (den ligger inte ute på nätet än, tyvärr!), som ges ut av Riksbyggen. Den handlade just om gråt och om hur jäkla förbjudet det är för män att gråta. Göran Krona, som har skrivit krönikan, berättade om en händelse som gjorde att han grät, ett minne han för alltid har kvar: när trubaduren Fred Åkerström hade gått bort, endast 48 år. Det visade sig att han var en stor fan av Fred Åkerström, särskilt av hans inspelning av Jag ger dig min morgon. Och under julhelgen läste Göran Krona Fred Åkerströms dotter CajsaStinas bok Du och jag, farsan, en bok han tyckte var mycket sorglig, men också underbar. Just denna bok fick jag av min vän ovan i julklapp! Så nu har jag rivit ut krönikan för att ge den till min vän bara för att visa att jag nu känner till två (2) karlar som gråter. Och att det är helt OK.

En sorglig och underbar bok, tycker Göran Krona.


Nånting som gör mig gråtfärdig
var en tabell över a-kasseersättning som jag hittade i Dagens Nyheter idag. I samma tidning läser jag om en annan kvinna som tänker som jag. Jag var bara tvungen att fota den och lägga ut den direkt. Varför jag blir gråtfärdig? Jo, a-kassans handläggare tycks ha satt i system att misstänka såna som mig och andra som uppburit/uppbär ersättning. Att tro, att HA MAGE att tro, att man lurar till sig dessa futtiga spänn är makalöst! Ingen kan nämligen leva på a-kassan. Tro mig, jag vet. Den kolumn som är rödmarkerad är den jag tillhörde. Det vill säga jag tjänade mer är 18 700 kronor när jag jobbade. I kolumnen under ser man vad jag fick från a-kassan.

Nej, det går inte att leva på cirka 10 000 kronor om man är vuxen. Man överlever, men inte mer.


Idag var jag och hämtade min meducin
på vägen hem från jobbet. Jag har knaprat i mig den första tablutten. Jag tycker sååå synd om mig – ja, det är nu gnället i det här inlägget kommer! – för magen lär paja, bajset bli svart och jag som försöker sluta med magsårsmedicinen… Näää… Dessutom har jag fått ett fult blåmärke i armvecket efter gårdagens venprov – den blåa pilen nedan! – och  eksem av plåstret – den röda pilen nedan! YNK!

Ynk.


Och så kommer jag hem.
Från den ena lägenheten hörs en unge som gallskriker hysteriskt, från den andra, som står med öppen dörr, hörs borrmaskinen. Snälla nån… Inte i kväll igen! Jag som är så trött…

Nej, nu går jag in i duschen och vilar öronen och kanske gråter en skvätt!

Read Full Post »

Och det är inte bara av den energi jag känner från institutionen – Energi och Teknik – utan också av Syltans vegetariska ärtsoppa. Och pannkakor. Med sylt och grädde. Yummy! Det är verkligen veckans höjdpunkt.

Veckans höjdpunkt på Syltan – vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde.


Fick sällskap till lunchen
av en ny kollega, D. Folk är verkligen genuint trevliga här! Inte alls som… det där hemska stället på stan där man ägnar sig åt skitsnack bakom ryggen på såväl låg som hög nivå. På Syltan träffade jag också den snälla före detta kollegan B och nästa vecka ska jag försöka få till en träff – vi har inte setts sen jag började här! Och så mötte jag fru Chef2, vilket alltid är bra, för då kan man utbyta information på ett annat sätt än via mejl. Jag har funderingar på att ha en medieutbildning för ”De Mina” här på institutionen och då vill jag gärna dra in fru Chef2:s gäng (eller delar av.)

Det blev en bra och inspirerande intervju med en av professorerna på förmiddagen. Vilket spännande yrkesliv! Jag skulle kunna hitta nåt intressant  att skriva om så gott som alla som jobbar här. Men nu ska ju mina intervjuer tyvärr inte bli artiklar utan underlag till min plan och till fortsatt arbete – för mig eller för någon annan.

På väg till Syltan hann jag mobiltelefonera med käraste storasyster som inte mår så vidare värst bra av olika skäl. Men jag hoppas att hon blir uppiggad av eftermiddagens aktivitet och att nån lillasöster (=Petite… eh, nåja… Moi) kanske, kanske messar under senare delen av Antikrundan i kväll.

Fästmön har varit på besök i vården och nu ska hon träna sin onda kroppsdel. Jag hoppas verkligen att det gör nytta, för hennes jobb är ju fysiskt sett ganska tungt.

Ärtsoppan gör att jag sitter med bubblande mage och stängd dörr. Jag hoppas ingen knackar på… Magen lär väl bli riktigt go av järntabletterna också, men jag hoppas att de gör nytta och verkan. Det är väldigt tröttsamt att vara tungt trött hela tiden. Nivåerna är nere på nästan samma som när jag blev inlagd akut…

Read Full Post »

Tjolahopp! Doktor Jan är en kvick en! Han skulle inte ringa förrän nästa torsdag, men han ringde den här torsdagen i stället. Alla provsvar har inte kommit, men han ringde för att Hb:t var för lågt, så nu är det järntabletter som gäller igen. E-recept på väg! Och så blir det några kuliga undersökningar framöver för att kolla så jag inte blöder inne i magen. Gastroskopi har jag gjort många gånger. Det är inte världens roligaste undersökning, men med en massa trevliga droger i kroppen går det bra. Dessutom slipper jag göra undersökningen på Sjukstugan i Backen och blir i stället kallad till en privat vårdinrättning! TACK!

Ont om blod. 

Read Full Post »

Det är verkligen grått ute! Grått och blött och slaskigt! Men ljusningen kom igår kväll, för plötsligt blev det möjligt för Fästmön att komma till mig redan då, efter jobbet. De hemmavarande barnen, nio och 19, skulle till sin pappa och Slaktar-Pojken är faktiskt 21 och klarar sig själv. Anna jobbade till klockan 20. Innan dess försökte jag göra lite nytta hemma och tog tag i strykhögen som hade legat ett tag.

En annan ljusning är den för de nyblivna föräldrarna Victoria och Daniel är den lilla flicka som såg dagens ljus  i morse strax före klockan halv fem. Stort Toffel-Grattis!  (Jag borde kanske ha inlett med detta grattis, men nu är min egen familj mig snäppet närmare.) För övrigt, jag hoppas att den lilla kickan får det vackra Toffel-förnamnet, för det vet jag att i alla fall Herman Lindqvist har spekulerat kring …

I natt eller i morse hade det kommit blötsnö så det var mer än lovligt slaskigt utomhus. Det finns väl inte en människa som inte är less på snön och vintern nu? Kom våren!

Blötsnö och spår av en traktor…


Jag försöker avvänja mig
från min magsårsmedicin och tog inget piller varken igår eller idag. Idag på morgonen kände jag av magen lite grann, men jag hoppas att det mest är psykiskt. Jag skulle verkligen vilja sluta äta piller i onödan. Men om jag bara kan klara av att glesa ut intaget till en tablett varannan dag är det bra.

Intervjuerna går framåt, men det är sportlovsvecka denna vecka och allt fler tycks avvika och ta ledigt här på jobbet. Jag får nog fokusera på att formulera och fila på min kommunikationsplan i stället och ta nya tag nästa vecka. I morgon är det i alla fall löneutbetalning och det ser jag fram emot mycket. Det är en sån känsla av rikedom när jag plötsligt får mer än dubbelt så mycket in på kontot än det jag fick när jag hade a-kasseersättning…

Read Full Post »

Ja, jag medger. Rubriken haltar lite. Men det är dags för veckans höjning (Fakta) respektive sänkning (Fack ya’). Det är inte svårare än så här:

Fakta

Fack ya’

Read Full Post »