Gårdagens födelsedagsbarn hade önskat köpe-pizza till middag. Ingen av oss var sen att nappa på den idén! En del av gästerna blev ju kvar ganska länge och tanken på att först handla mat och sen tillaga den och hinna klart före Melodifestivalens deltävling 2 kändes stressande.
I lööööv pizza!
Resten av kvällen tillbringade sen Fästmön och jag i TV-sofforna. Elias pendlade mellan TV:n och datorn och Frida hade nog intressantare sällskap än mamma och Tofflan på rummet. Johan höll sig också på sitt rum, schlager är väl inte hans grej. Däremot tror jag böckerna han fick var OK, för han hade börjat läsa en av dem, såg jag. Linn är kattvakt i sin faders hus den här helgen, så henne har vi mest haft sms-kontakt med.
Efter Melodifestivalsdeltävlingen fastnade vi i Sherlock Holmes. Det var en modern version av Baskervilles Hund som visades. Till denna tog vi var sitt glas vin, Antè, samt lite kex, ost och druvor. Vinet hade Anna fått i julklapp av mig eller mamma. Hur som helst, gott var det och detta rödvin ska jag nog införskaffa till mitt vinskåp.
Gott, rött och italienskt.
Inte så konstigt men… jag fick ganska ont i magen i natt. Jag vet inte hur många gånger jag kastade mig ur sängen och in på toa. Hos Anna har jag tur, för toan ligger precis utanför sovrummet. Ja, jag ska inte gå in på några detaljer, men det blev några vändor… Märkligt, för på kvällen hade jag känt mera som om en förkylning var på gång igen. Det kliade i näsan, jag nös, var täppt och snorig om vart annat och så frös jag. Idag är dessa symtom borta. Magen är inte helt OK, men bättre. Den sa ifrån när jag telefonerade med mamma och jag blev tvungen att avsluta. Två gånger. Så måste man alltid göra med mamma. Det är som om att hon aldrig förstår att nån annan än hon kan vara sjuk. Bli lite akut sjuk, så att säga. Och idag var hon förkyld och alltså sjukast. Men till slut fick jag bli riktigt bestämd och jag hann precis.
Nog om krämpor nu! Jag tänker inte bota dem med nån diet utan med kultur! Fatou mejlade igår och nu har vi bestämt att gå och lyssna på ett föredrag i nästa vecka. Det är Annika Östberg som bland annat ska prata om sin bok, Ögonblick som förändrar livet. Är det nån människa som jag skulle vilja träffa just nu så är det Annika Östberg!!! Vilken tur att hon då kommer hit! Nu får jag ju inte träffa-träffa henne, men jag får lyssna på henne. Urhäftigt! Fatou jagar biljetter just nu, vi får hoppas att de inte redan är slut…
”Ögonblick som förändrar livet” är en mycket passande titel på Annika Östbergs bok!
Ännu mer kultur blir det i veckan! Kära Sysslingen har urpremiär på sin pjäs 4 dagar i april och jag hoppas, hoppas att Anna och jag kan komma iväg!
Nej, nu ska jag gå och kolla om det inte finns några kakor och bullar kvar. Bäst att ladda inför arbetsveckan och röjningen hemma jag ska göra i kväll. Stammarna ska nämligen spolas, så jag måste hem snart och flytta på mattor och grejor. Sen blir det en lång och härligt dusch med hårtvätt…
Gå till Toffelprofilen
Inte roligt att det ”straffar” sig då man äter nåt gott..
Hoppas att ni får tag i biljetter till A. Östberg, känner att jag faktiskt blir lite avundsjuk (det får man vara, men inte missunsam) för henne skulle jag verkligen vilja lyssna på.
Ha dé!/Kram
Jag gillar varken avundsjuka eller missunnsamhet, jag tycker att det är negativa och dåliga egenskaper punkt slut. Men jag önskar att jag kunde ta med ”alla” som vill – och några som skulle behöva – till Annika Östbergs föreläsning. 😛
Kram!
Ja, det ska bli SÅ roligt!! Jag ser verkligen fram emot detta! Och säg inte att vi inte kommer ”träffa henne”. Man vet aldrig… *Sade hon och stoppade försiktigt in sitt ess i jackärmen…* 😉
Ååååååååååå! 😛 (Är jag löjlig om jag tar med mig boken, som mamma gav mig i julklapp, och ber att hon signerar den???) 😳
Nej, det är klart du ska göra det! Vad kan hända? Att du går hem med boken osignerad, möjligen! 🙂
Men det är ju piiiinigt……….. 😳