Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 februari, 2012

Melodifestivalens andra deltävling igår kväll var allt annat än spännande. Tur att den följdes av Sherlock Holmes: The Hounds of Baskerville. Jag brukar mest bli irriterad på den moderne Holmes, men igår var filmen riktigt ruggig! Jag tror att Fästmön noterade det också eftersom jag satt mer still än sist…

Den moderne Sherlock Holms spelas av Benedict Cumberbatch. Bilden är lånad från SvT:s sida och tagen av fotografen Colin Hutton.


Sherlock Holmes och John Watson
tar sig an ett fall där målsägaren blivit vettskrämd som barn. En hemsk hund med röda ögon dödade fadern mitt framför sonens ögon, en syn som har förföljt sonen sen dess. Kanske till och med skadat hans psyke för livet. Men när Holmes och Watson börjar luska i fallet leder det förstås till… logiska förklaringar.

Den här andra långfilmslånga delen av tre var riktigt bra. Jag tyckte att den var läskig bitvis. Tyvärr har jag fortfarande svårt för den moderne Holmes och hans nycker. Även han ska ju ha nån neuropsykiatrisk diagnos, precis som den där kvinnliga polisen Saga vi nyss såg i en annan spännande TV-serie. Ibland går det lite mode i rollkaraktärer. Ett tag var det homosexuella, en stund personer från andra kulturer/länder. Nu har tiden kommit för de neuropsykiatriskt diagnostiserade. Lite… tjatigt och genomskinligt och det drar ner betyget till medel.

Read Full Post »

Lärarnas yrkeslegitimationer, ett omdiskuterat ämne, införs inte i sommar som det var tänkt. Skälet är att Skolverket inte hinner med. I fredags bad verket regeringen om mer tid.

Att kunna lära ut ställer höga krav. 


Det är Skolverket som ansvarar för
att lärarna får den nya yrkeslegitimationen. Men det har varit massor av problem hela med detta ända sen beslutet togs. Hittills är det bara 2 000 förskollärare och lärare som har fått legitimation. Ytterligare 85 000 ansökningar väntar på att behandlas av Skolverket och nästan 100 000 till kan komma.

Skälen till Skolverket ber om mer tid är som sagt en massa strul. Det har varit tekniska problem såväl som ofullständiga eller oklara ansökningar. (Jag hade förväntat mig att lärare som ska lära ut saker klarade av detta.) Skolverket har till och med tagit hjälp från ett bemanningsföretag, nåt som har fått kritik. (Jag fattar inte varför, men…) Lärarfacken tror att reformen kan träda i kraft inom tidigast ett år.

Ja, självklart är det inte lätt när det strular med tekniken eller när ansökningarna är ofullständiga. Man kanske hade trott att lärare var bättre på ansökningar. Men det jag misstänker vara det verkliga skälet är att det råder brist på lärare som verkligen är lärare. Att kunna lära ut ställer höga krav. De utbildade lärarna räcker emellertid inte till och outbildad personal eller personal som inte är färdigutbildad tas in i stället, verkar det som. Om jag hade barn skulle jag vara rätt rasande på det. Klart jag vill att mina barn ska ha utbildade lärare! Varför skulle jag nöja mig med mindre? Det vore ju som att gå till en doktor som inte är utbildad – en jädra chanstagning, om du frågar mig. Alltså den outbildade doktorn kan ju vara bra, men operationen kan ju misslyckas…

Jan Björklund, fotad av Kristian Pohl.


Utbildningsminister Jan Björklund har också i dagarna föreslagit att man ska införa en sorts praktiskt gymnasium för dem som är skoltrötta.
Ett- till tvååriga utbildningar utan teori. Visserligen finns de nya lärlingsutbildningarna, men de är treåriga. Eftersom mer än 10 000 elever hoppar av gymnasiet varje år vill Jan Björklund införa dessa kortare kurser.

Naturligtvis åker Jan Björklund på däng genast. En miljöpartist säger till TT att

[…] Björklund spelar rysk roulette med ungdomarna. […]

Varför då? undrar jag. Är det inte bättre att dessa unga gör nånting i stället för att gå arbetslösa? För det är ju det som händer om de inte går gymnasiet – vem vill anställa en skoltrött tonåring?

Kritikerna menar att utbildningsministern skulle lura ungdomarna att de får jobb. Ungdomar är inte dumma bara för att de är skoltrötta! Jag tror inte alls att de skulle låta sig luras. Jag hävdar att det är bättre att de gör nånting än ingenting. Lärarnas Riksförbund anser åtminstone att förslaget är värt att pröva – och det tycker jag också!

Read Full Post »

Jag är hemma och har plockat undan inför stamspolningen i morgon. Torkat ur, dammsugit, flyttat på prylar. Nöjd! Nu väntar strykning. Men först måste jag skriva av mig några saker som har legat inuti och gnavt några dar.

Det finns människor – flera stycken och jag tänker inte namnge dem alla, för det verkar vara ganska många! – som lägger stor skillnad vid orden

avundsjuk och missunnsam

Det gör inte jag. Och nu vill jag med en gång säga att andra får tycka vad de vill, men jag tycker att båda orden är negativa. Jag kan förstå att man är bitter. Jag kan också förstå att man känner känslor av avund och missunnsamhet. Det gör jag själv ibland. Men jag tycker att skillnaden mellan ordens betydelse inte är särskilt stor. När jag var/är utan jobb, till exempel, är jag jätteavundsjuk på folk som har jobb. Jag anser mig själv missunnsam när jag tycker att folk som gnäller på sina arbeten är just gnälliga och att de ska vara jävligt glada att de överhuvud taget har jobb. 

För mig är orden lika negativa. OK, missunnsam är aningen mer negativt. Så varför inte försöka tänka i positiva termer i stället. Om du inte har en kärlek kanske du i stället har en massa vänner, till exempel? Eller om det finns en kärlek i ditt liv, men få vänner – var glad åt såväl kärleken som de få vännerna. Vänner och kärlek kan ingen annan

skaffa 

åt dig. Det är helt upp till dig.

Vänskap kan ingen annan ordna åt dig.


Jag själv förlorade många så kallade vänner
för tre år sen. Först var det många nyfikna (skadeglada?) vänner som hörde av sig. Några vänner hörde inte ens av sig utan snackade bakom ryggen. Och blev till sin stora genans outade på den här bloggen. (Tänk att trots alias så såg de vilka de var – och blev arga. Dåliga samveten, eller?). Sen fanns det vänner som bytte trottoar när vi möttes på stan.

Under de här tre åren har jag också funnit många nya vänner. En del har redan kommit och gått, medan andra har stannat kvar därför att vi betyder nånting för varandra och därför att vi antagligen kan ge varandra nånting – inte saker, alltså, utan i vänskapsväg.

Att vara en vän är ett sätt att få vänner.


Det blir svårare att knyta vänskapsband
ju äldre man blir. Om man dessutom inte ingår i nåt socialt sammanhang är enda chanserna att träffa presumtiva vänner att ge sig ut i vimlet. Har man då vissa sociala fobier är det inte särskilt lätt. Men det går. Och vi vet alla att

träning ger färdighet

Social förmåga går att träna. Det är heller inte kört att träffa nya vänner trots att man är arbetslös eller börjar bli rätt gammal. Men det är svårare än när man  är yngre, helt klart.

Vänner som jag numera genast s0rterar bort  är såna som

  1. inte hälsar
  2. inte svarar på sms när man försöker bryta deras ensamhet
  3. inte svarar på mejl när man frågar om man förargat dem
  4. inte ringer tillbaka när de har lovat

För de vänner jag vill ska finnas i mitt liv nu är ärliga vänner. Och gillar man inte varandra eller det man står för ska man säga det rakt ut till den det berör. Inte till andra. Och nej, jag svarar inte på sms och mejl som innehåller skitsnack om andra. Grow up!

Och det här inlägget hade jag inte alls tid att skriva, men detta är nånting som har gnavt inuti mig sen förra veckan. I eftermiddag kom jag till insikt att jag faktiskt inte kan göra mer för att rädda vissa vänskaper. Det är kört.

Read Full Post »

Gårdagens födelsedagsbarn hade önskat köpe-pizza till middag. Ingen av oss var sen att nappa på den idén! En del av gästerna blev ju kvar ganska länge och tanken på att först handla mat och sen tillaga den och hinna klart före Melodifestivalens deltävling 2 kändes stressande.

I lööööv pizza!


Resten av kvällen
tillbringade sen Fästmön och jag i TV-sofforna. Elias pendlade mellan TV:n och datorn och Frida hade nog intressantare sällskap än mamma och Tofflan på rummet. Johan höll sig också på sitt rum, schlager är väl inte hans grej. Däremot tror jag böckerna han fick var OK, för han hade börjat läsa en av dem, såg jag. Linn är kattvakt i sin faders hus den här helgen, så henne har vi mest haft sms-kontakt med.

Efter Melodifestivalsdeltävlingen fastnade vi i Sherlock Holmes. Det var en modern version av Baskervilles Hund som visades. Till denna tog vi var sitt glas vin, Antè, samt lite kex, ost och druvor. Vinet hade Anna fått i julklapp av mig eller mamma. Hur som helst, gott var det och detta rödvin ska jag nog införskaffa till mitt vinskåp.

Gott, rött och italienskt.


Inte så konstigt men…
jag fick ganska ont i magen i natt. Jag vet inte hur många gånger jag kastade mig ur sängen och in på toa. Hos Anna har jag tur, för toan ligger precis utanför sovrummet. Ja, jag ska inte gå in på några detaljer, men det blev några vändor… Märkligt, för på kvällen hade jag känt mera som om en förkylning var på gång igen. Det kliade i näsan, jag nös, var täppt och snorig om vart annat och så frös jag. Idag är dessa symtom borta. Magen är inte helt OK, men bättre. Den sa ifrån när jag telefonerade med mamma och jag blev tvungen att avsluta. Två gånger. Så måste man alltid göra med mamma. Det är som om att hon aldrig förstår att nån annan än hon kan vara sjuk. Bli lite akut sjuk, så att säga. Och idag var hon förkyld och alltså sjukast. Men till slut fick jag bli riktigt bestämd och jag hann precis.

Nog om krämpor nu! Jag tänker inte bota dem med nån diet utan med kultur! Fatou mejlade igår och nu har vi bestämt att gå och lyssna på ett föredrag i nästa vecka. Det är Annika Östberg som bland annat ska prata om sin bok, Ögonblick som förändrar livet. Är det nån människa som jag skulle vilja träffa just nu så är det Annika Östberg!!! Vilken tur att hon då kommer hit! Nu får jag ju inte träffa-träffa henne, men jag får lyssna på henne. Urhäftigt! Fatou jagar biljetter just nu, vi får hoppas att de inte redan är slut…

”Ögonblick som förändrar livet” är en mycket passande titel på Annika Östbergs bok!


Ännu mer kultur blir det i veckan!
Kära Sysslingen har urpremiär på sin pjäs 4 dagar i april och jag hoppas, hoppas att Anna och jag kan komma iväg!

Nej, nu ska jag gå och kolla om det inte finns några kakor och bullar kvar. Bäst att ladda inför arbetsveckan och röjningen hemma jag ska göra i kväll. Stammarna ska nämligen spolas, så jag måste hem snart och flytta på mattor och grejor. Sen blir det en lång och härligt dusch med hårtvätt…

Read Full Post »

Det börjar närma sig lov för en del. Sportlov, som vi sa när jag var liten. Då skulle man sporta, vilket jag ju tyckte var/tycker är hemskt. Men den här veckan undrar Tofflan ändå om du åker skridskor.

Frågan hittar du som vanligt i högerspalten och som vanligt tackar jag dig som svarar!

Read Full Post »

Melodifestivalen 2012 har kört igång. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om du tittade på den första deltävlingen från Växjö. Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

42,31 procent (elva personer) svarade: Nej, fy, aldrig! 

20,77 procent (åtta personer) svarade: Jamen of course! 

26,92 procent (sju personer) svarade: Njae, jag hade TV:n påslagen och lyssnade mest. 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten!

Read Full Post »