Lunch i stan idag, på landet i morgon

I värsta snöfallet tuffade jag och Clark Kent* in till stan. Bensinmätaren började blinka halvvägs, så nu får vi se om vi kan ta oss till macken på väg hem i kväll. Livet är fullt av spännande händelser…

Varför åker man in till stan för att luncha när man jobbar en bit utanför city? Ett city som man inte gillar så särskilt. Jo, dels för att testa Gary’s lunch, dels för att träffa Fatou.

Man tror att man har känt Fatou mycket länge, men det har man inte.

Fatou tillhör den där kategorin människor som det känns som om man har känt mycket länge, men som man egentligen inte känner alls. Idag var det första gången vi hade tillfälle att sitta ner och snacka ordentligt. Men vi hann ju förstås inte klart, så nästa gång vi ses blir en kväll utan några arbetstider att passa.

Gary’s lunchmat gick inte av för hackor den heller, även om jag tycker att 89 pix är i dyraste laget, harkel… God mat och en bred lunchmeny och fräscha grönsaker och två sorters kakor till ett kaffe på maten som inte smakade vidbränt. Det satt fint! Därför lämnade jag mitt visitkort i en liten burk för att få lunchmenyn hemsänd. Utmärkt service!

I morgon blir det lunch här ute på landet. Äntligen ska jag få träffa ”Lisbeth” med den vassa tungan igen. Jag ser verkligen fram emot att bli uppdaterad  – och få skratta.

*Clark Kent = min smutsgris till plåtman; bilen, alltså