Mothman

Det börjar med katastrof och slutar med katastrof. Och det som är däremellan är skitläskigt. Fästmön och jag har just sett Mothman (2002), en film som jag spelade in på DVD-hårddisken i oktober förra året (ja, jag ligger efter!). Kusligt värre!

”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt! Det är Richard Gere till höger.

Ett ungt förälskat par går och tittar på ett hus. De bestämmer sig för att köpa det. Men på vägen därifrån är de med om en bilolycka. Johns (Richard Gere) fru Mary (Debra Messing) blir svårt skadad och några dar senare avlider hon. John hittar några märkliga och otäcka teckningar som Mary har gjort av en varelse. Ett par år senare hamnar John, av nån oförklarlig anledning, i staden Point Pleasant. Märkliga saker har hänt där. Till och med polisen Connie (Laura Linney) har drömt att hon höll på att drunkna – samtidigt som en massa julklappar flöt omkring henne. Av nån anledning hänger händelserna i Point Pleasant ihop med Mary och John kan inte låta bli att dras in i nånting mycket otäckt…

Det här är en ruskigt läskig skräckfilm, baserad på myten om Mothman, en varelse som sätts i samband med övernaturliga händelser. Jag brukar sällan bli rädd numera, men i kväll kan jag meddela att det var ståpäls på armarna. Filmen är bra så tillvida att den blandar det trovärdiga med det övernaturliga – och mitt inne i smeten människan som inte vet vad hon ska tro. Förnuftet säger en sak, Mothman en annan…

Högsta betyg för denna skräckis!