Mothman

Det börjar med katastrof och slutar med katastrof. Och det som är däremellan är skitläskigt. Fästmön och jag har just sett Mothman (2002), en film som jag spelade in på DVD-hårddisken i oktober förra året (ja, jag ligger efter!). Kusligt värre!

”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt! Det är Richard Gere till höger.

Ett ungt förälskat par går och tittar på ett hus. De bestämmer sig för att köpa det. Men på vägen därifrån är de med om en bilolycka. Johns (Richard Gere) fru Mary (Debra Messing) blir svårt skadad och några dar senare avlider hon. John hittar några märkliga och otäcka teckningar som Mary har gjort av en varelse. Ett par år senare hamnar John, av nån oförklarlig anledning, i staden Point Pleasant. Märkliga saker har hänt där. Till och med polisen Connie (Laura Linney) har drömt att hon höll på att drunkna – samtidigt som en massa julklappar flöt omkring henne. Av nån anledning hänger händelserna i Point Pleasant ihop med Mary och John kan inte låta bli att dras in i nånting mycket otäckt…

Det här är en ruskigt läskig skräckfilm, baserad på myten om Mothman, en varelse som sätts i samband med övernaturliga händelser. Jag brukar sällan bli rädd numera, men i kväll kan jag meddela att det var ståpäls på armarna. Filmen är bra så tillvida att den blandar det trovärdiga med det övernaturliga – och mitt inne i smeten människan som inte vet vad hon ska tro. Förnuftet säger en sak, Mothman en annan…

Högsta betyg för denna skräckis!

Read Full Post »

Klokt och… mindre klokt i omvärlden

Det händer saker hela tiden. En del upprörs man över, annat… förvånas man mer över…

• Dagens Nyheter skriver till exempel om en kille som vill testa byteshandel under ett år. Det vill säga, han vill testa hur långt han kan komma. Han började med 35 tomma papperskassar – begagnade, dessutom. Kassarna bytte han mot glas, som han sen bytte mot en cykel. Nu har han ett akvarium på gång.
• Idag har omhäktningsförhandlingarna mot Anders Behring Breivik inletts. Strax efter klockan 13 meddelade han att han vill bli frisläppt direkt. Han tycker också att han ska få krigskorset av den norske kungen.
• En kvinna fick ordet ”HORA” inristat i armen. Två män rispade henne också i ansiktet och skar av en bit av hennes hår. När man uppträder så… fegt och jävligt mot nån förvånas jag över att man verkligen lyckades stava ordet ”HORA” rätt… Skäms!
• Tidigare Skandiachef granskar… Skandia. Ja, du läste rätt! En före detta medarbetare ska granska sin förre chefs nya miljardaffär. Jäv eller inte… Men är detta verkligen lämpligt???
• Svart kassa hos brandmän. Jepp! Och då snackar vi inte brända sedlar… Det har uppdagats att ett gäng brandmän på en brandstation i Göteborg har ägnat sig åt att hyra ut sängplatser åt kollegor på besök – utan att redovisa inkomsterna. Pengarna har brandmännen förvarat i ett kassaskrin på stationen. När de inte har använts till att köpa TV-apparater, mat och möbler för. Aj, aj, så får man väl inte göra?!

Read Full Post »

Idag börjar det

Idag ska jag börja mina intervjuer med medarbetarna på institutionen. Jag har tre intervjuer inbokade under dagen, den första klockan nio. Av det skälet – samt att Fästmön började jobba klockan sju och jag skjutsade henne först till jobbet – var jag här strax efter klockan sju i morse. Bara det att jag inte kom in genom stora entrén. Kortet funkade, apparaten lyste grönt, men när jag tryckte koden blev det rött, rött. Väntade ett par minuter, inte så farligt, det är ju bara runt tio grader kallt idag. Först kom en hantverkare. Nej, han hade besökskort och ingen kod. Nu var vi två som väntade. Men strax kom en kille som jobbade här så vi fick komma in i värmen.

Hissen vågade jag inte ta eftersom M har matat mig med en skräckhistoria om nån vars kort inte har fungerat och som därför har blivit instängda i hissen. I tre timmar. Så jag gick alla fem trappor upp – för att mötas av en låst dörr. Provade mitt kort igen – nada! Svor och blev ilsken, det fanns inget att sitta på här utanför och flåset var ju som det var efter fem trappor. Sen tänkte jag på att jag alltid skryter om att jag har sifferminne, trots min falska dyskalkyli. HA! Detta sifferminne fungerade bara ganska bra idag – jag hade förstås vänt på siffrorna. För jag började rota i min väska efter min fusklapp och HEPP! Jag slog siffrorna i rätt ordning och kom in!

Nej, här finns inga rulltrappor. 😦

Jag har ont i ryggen idag. Det började redan i helgen, trots att jag inte ville det. Visst är det väl märkligt? I samband med nya jobbet fick jag ju ett höj- och sänkbart skrivbord, vilket ryggen älskar. Men då passar den på att börja krångla. Värken kom i lördags och jag trodde att jag hade sträckt mig lite. Troligtvis har jag blivit kall i bilen, så nu har jag letat fram ett sittunderlag och lagt bakom fårskinnet på förarsätets rygg. Och så står jag och jobbar.

Inledde arbetsdagen med att starta datorn. Den gick igång betydligt snabbare än nere på fakulteten. Nu har jag ägnat en stund åt att förbereda frågor. Först ut denna morgon är en doktorand. Efter lunch ska jag intervjua en biträdande forskare och tillika fil dr samt efter det ytterligare en doktorand. Det rör på sig!

I morgon blir det inga intervjuer alls. I stället blir det ett föredrag om möten och konferenser genom video och dator på förmiddagen och på eftermiddagen presenteras ”företagets” varumärke och den nya grafiska profilen.

Idag och i morgon är det marknad på Vaksala torg, men jag lär inte hinna gå. Och för resten ska Anna gå redan klockan 13 idag tillsammans med Linn. På inköpslistan står strumpor och det är nåt även jag borde investera i. Men jag har ett tag till så jag klarar mig. Sen har jag ju fortfarande den fina t-shirten jag köpte, den som jag hittills inte har vågat ha på jobbet…

Denna har jag inte vågat ha på jobbet. Än. 

Read Full Post »

Ett sanningens ord den 6 februari 2012

Det känns lite som att jobba på… CSI… Ibland har nöden ingen lag här – och forskarna inga whiteboards. Då får en glasvägg duga.

CSI eller nöden har ingen lag? 

Read Full Post »