Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 februari, 2012

Jaha. Nu har Tofflan varit på krogen igen. Men lugn, bara lugn, det blev mjölk till maten i kväll. Och min före detta kollega drack mineralvatten. Men jisses, våra käftar gick som om det var… hög procent på dryckerna. Så kan det bli när man inte har setts, knappt, sen… 1998…

Hur hög var procenten i glasen egentligen..?


När det har gått en tonåring
sen man sist satt ner och snackade, då lär man behöva några timmar för att uppdatera varandra. Men jag konstaterade bums när Agneta klev in genom dörren till China Garden att hon var precis sig lik. 14 år, knappt, sen sist, som sagt…

Bilden är oskarp, men Agneta var lika skarp som förr! Till vänster råkade en känd Uppsalaprofil komma med, därav de infärgade solbrillorna.


Agneta och jag jobbade ihop under 1990-talet.
Sen skildes våra arbetsvägar och på 2000-talet lämnade vi båda två Företaget-som-ingen-av-oss-har-så-mycket-gott-att-säga-om. Det var alltså 2 x14 år som vi sammanlagt hade att redogöra för. Och man kan väl säga att livet inte har gått nån av oss spårlöst förbi… Inte har det varit särskilt snällt alla gånger heller. Agneta hade ett extra tufft år 2010 och jag har ju haft en gungande tillvaro sen 2009. Men man har sina knep att ta sig igenom och komma vidare. Agnetas knep är hästar. Mer säger jag inte utan visar här i stället en bildgåta. Vad håller Agneta i handen??? Den som gissar rätt får följa med oss ut och käka nästa gång!

Vad är detta? Gissa rätt och du får hänga med oss nästa gång vi går ut och käkar!


Det blev inte bara utbyte av tunga och sorgliga saker utan massor av skratt.
För med vissa människor är det ju så att man fortfarande kan garva tillsammans och minns den andras lite råa humor trots att det har gått några år. Och en del av oss får dessutom genom sin fortune cookie veta att man är en riktig ”historieberättare”…

”You are a talented storyteller.” ”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt.


Nu har jag landat hemma,
jag har telefonerat en stund med Fästmön och jag ska ta en liten runda bland mina favoritbloggar. I morgon är det fredag och vi ska äta pizza, Anna och jag, och dricka Amaronevin till. Gott, gott! Men i skrivande stund är jag otroligt full i magen av kinabuffé inklusive päronglass med konseverad frukt och kaffe – och naturligtvis av intrycken från kvällens återseende…

Read Full Post »

Noterade som hastigast att det finns en ny, intressant hashtag på Twitter, #homoriot. Och när jag kikade vidare i Dagens Nyheter fick jag veta lite mer . Det är Robert Jacobsson, sexualrådgivare på P3 som har startat en kampanj.

Robert Jacobsson säger bland annat:

[…] Jag är jävligt trött på att hbtq-frågor behandlas som en bisak. Under Pride är det ett jätteflöde i medierna men det är bara en gång per år. Det är bedrövligt med tanke på hur många det är som råkar ut för kränkningar året om […]

Robert Jacobsson har skrivit om HBTQ-frågor ända sen han började twittra, men tycker själva att han har varit för mesig. Nu är han trött på att vara

[…] snäll och försiktig […]

Han vill inte längre vara rädd för okvädningsord när han går på stan och håller en kille i handen utan nu vill han ha

[…] revolution […]

Ett sätt att starta denna revolution är att bögarna delar med sig av sina erfarenheter. Jag gissar att tanken bakom det är att man blir stärkt av att andra har vissa erfarenheter och att man, när man delar en del erfarenheter, inte känner sig lika ensam.

Att media inte uppmärksammar HBTQ-frågor annat än under Pride-veckan är nåt jag har reagerat på flera gånger. Framför allt sommaren 2010  när jag inte hade möjlighet  att åka till Pride utan följde festivalen på nätet och i media. Det var så tydligt när det började dra ihop sig till veckan – då exploderade media av HBTQ-nyheter. Detta fortsatte under veckan. Sen blev det tyst. Tvärjävlatyst.

Därför ställer jag mig nu upp och applåderar Robert Jacobssons tilltag! Jag hoppas att vi kvinnohomosar också är välkomna att twittra under #homoriot?

Här kan du följa #homoriot på twitter!

Read Full Post »

På kaffeautomaten på jobbet sitter detta sanningens ord upptejpat:

Ett sanningens ord om kufar och kompetens. 

Read Full Post »

Jag nämnde igår att jag sitter i ett nybyggt hus. Det inte bara ser nytt och fräsch ut, det agerar på ett för mig nytt sätt. Ett hus som agerar? Ja visst!

Till att börja med trodde jag bara att det var mitt skrivbord som var höj- och sänkbart. Bara det att kunna stå och jobba ibland är en lättnad mot tidigare! I mitt förra arbetsliv hade jag ett sånt skrivbord och det är verkligen toppen att kunna växla arbetsställning.

Men skrivbordet manövrerar jag med knappar. Upp och ner, ner och upp. I sittande läge har jag inte hittat den perfekta arbetsställningen än, men jag trixar och grejar och snart får jag nog till det.

Det jag inte kan påverka är lysröret. Det är sensorstyrt – liksom all armatur här. Den på toa också. Det är nästan lite läskigt, men lamporna känner alltså av när jag behöver lyse. Nu är jag ingen vän av lysrör, men jag har mitt skrivbord till höger om lysröret och får ett ganska behagligt ljus.

En annan grej som är sensorstyrd är värmen. På morgonen när man kommer kan det vara iskallt här, för rummet behöver ju inte hållas varmt på natten när ingen är här. M tipsade mig igår om att ifall jag tyckte att det var kallt skulle jag hoppa och skutta omkring lite i rummet, så känner rummet liksom av att nån är där.

Utanför mitt gigantiska fönster vräker nu snön ner… Den går inte att sensorstyra, tyvärr…

Ytterligare ett krumbuktigt konstverk, detta utanför mitt fönster. Snön vräker ner, som du kan se mot den svarta bilen. Tyvärr går snön inte att sensorstyra.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Jobb) respektive Sänkning (Nobb). Det är inte svårare än så här:

Jobb

Nobb

Read Full Post »