Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 januari, 2012

Överväldigad… Det finns inget annat ord för vad jag är… Det hade aviserats avtackning med kaffe och tårta i eftermiddag vid fakultetskansliet i eftermiddag. Den alldeles hjärtegoa B hade lyckats fixa min favorittårta, White Lady


Min favorittårta på assietten!


Så fick jag ett fint kort
med allas namn inuti…


Alla kära, goda kollegors namn finns här inuti.


Och en vacker bukett tulpaner
i olika färger, här har de röda smugit sig fram och linslusat sig.


Röda tulpaner = kända linslusar?


Men inte nog med det…
jag fick två (2) presentpåsar också…


Två (2) presentpåsar, till mig… (Notera den vidriga sherryn som aldrig tar slut till vänster i bild. Flaskan inhandlades nån gång innan jag skilde mig. Jag skilde mig… 1999, tror jag…)


Om den blåa påsen lät det nästan ingenting,
om den guldiga kartongpåsen… klirrade det och kluckade… Mystiskt!


Det var medikamenter!?? Eh… nej, den påsen köpte jag ju själv på vägen hem… 😳


Den blåa påsens innehåll var av mer fast karaktär
– ost, kex och fin choklad.


Brie, kex och fin choklad.


Den guldiga påsen,
i något styvare kvalitet än den blåa, innehöll nånting som jag  nästan aldrig kan köpa nu för tiden. Och inte bara en flaska, utan tre flaskor… Amaronevin!


Amaronevin, en favoritdryck som jag sällan aldrig har råd att köpa själv numera. Och tre flaskor…


Eh… men jag måste backa tillbaka lite…
De där kexen… De är ju alldeles förträffligt passande… *HÄR FÅR DU GÄRNA SKRATTA LITE*


Mycket passande kex!.. 😉


Kära, bästa kollegor jag nånsin har haft…
Om jag är rund och vit som tårtan, då är ni röda och vackra som rosen ovanpå!

Bästa kollegorna är rosen!


Och nu tänker jag hänga ut er alla med förnamn!
Ni fantastiska kollegor som finns på Fakulteten för Veterinärmedicin och husdjursvetenskap och Fakulteten för Naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU, TACK

Barbro, Birgitta, Christine, Elisabet, Eva, Inger, Ingrid, Jimmy, Kerstin, Malin, Monica, Mårten, Staffan, Yvonne, Anders, Anna, Anna-Carin, Anna-Lena, Caroline, Elisabeth, Håkan, Lena, Li, Magdalena, Marianne, Mia, Niklas och Pär!!!

Vilket gäng!!!

Read Full Post »

Lisbeth påkallar min uppmärksamhet medan jag packar alla fina presenter jag har fått.

Titta!

säger hon.

Jag har städat!

Och så visar hon upp ett superrensat bord.


Tre högar är verkligen rekord för Lisbeth. Den här bordsytan brukar aldrig synas.


Men ett Toffelöga är vant vid kritisk granskning
och snabbt ser det lapp-röran vid datorn!


Ett kritiskt Toffelöga upptäckte lapp-röran!


Hon lyckades nästan lura mig!
Men Lisbeth är ju alltid Lisbeth. Och det, kära läsare, är en väldans tur! Utan Lisbethar vore den här världen så OTROOOLIGT trist!..

Read Full Post »

Elpriset är största källan till oro för svenskar. Detta visar resultaten av en undersökning som ett av våra kraftbolag låtit göra.


Orolig för elpriset eller blåst?


Det låter inte riktigt logiskt, tycker jag
– och inte låter det riktigt trovärdigt heller, med tanke på undersökningens uppdragsgivare (ett företag som säljer el).

Eller är det så att svensken är rätt blåst, helt enkelt? Enligt undersökningen är arbetslöshet, räntor på bolån och börsras mindre oroande än elpriset, alltså. Men om man inte har jobb kan man ju så småningom inte betala sin hyra eller sina bolån – och har man ingenstans att bo behöver man ju inte bekymra sig om varken börsras eller elpriser.

Nää, jag skulle nog ha svarat andra saker än elpriser. Vad skulle du ha svarat? Vad oroar dig mest???

Read Full Post »

Och nej, jag menar inte Stig Vig, jag menar en Stig som nyligen och verkligen gjorde ett intryck på mig, norske författaren och debattören Stig Saeterbakken. Jag läste hans bok Lämna mig inte förra året och blev tagen. Jag skrev bland annat i min recension av boken att man måste vara stark för orka läsa den.


Ingen borde dö endast 46 år gammal, men Stig Saeterbakken har just gjort det. (Bilden är lånad från Expressen.) 


Stig Saeterbakken är nog kanske mest känd
för att vara kontroversiell i andra sammanhang än i sitt författarskap. Bland annat för att han bjöd in en förintelseförnekare till en norsk litteraturfestival. Det kan till och med jag tycka var magstarkt även om jag nog hade varit intresserad av att lyssna till tok-argumenten. Stig Saeterbakken drev sitt försvar för yttrandefriheten till sin spets, verkligen…

Stig Saeterbakken gav ut 19 böcker och fyra av dem kom ut på svenska. Nu blir det inga flera och det tycker jag är synd. Ingen människa borde dö endast 46 år gammal.

Read Full Post »

Den som kommer på varifrån citatet i rubriken kommer får en Toffelkram! Men idag är det verkligen sista dansen, sista chansen för avdelningen och fakulteten att ta sitt förnuft till fånga och välja mig. Fast så blir det ju inte. Jag sitter här och skriver några rader min allra sista arbetsdag och det känns både ledsamt och spännande. För nånstans hoppas jag ju på en framtid som innebär nya utmaningar. En av dessa utmaningar blir den lilla föredragning jag ska hålla i morgon eftermiddag på Högre Höjder! Tänk dig själv att få prata jobb där jobbet i sig är din favoritsysselsättning! Ja jag pratar förstås om att blogga.

I övrigt är dagens uppfostringsuppgift att lära folk som säger

fakulEteten

att det heter

fakulteten utan nåt extra E i mitten.

Vad gäller hälsotillståndet står förkylningen och stampar. I morse hade jag nysanfall och luftrören känns tajta och som om de innehåller glasskärvor som skaver ONT varje gång jag andas. Vaknade med huvudvärk, så jag tog en Ipren och en C-vitamin brustablett, rörets sista. Äh, det är liksom jobbigast innan en förkylning bryter ut! På vägen hem ska jag stanna vid apoteket i rondellen och inhandla lite diverse – ifall att.

I kväll blir det förberedelser inför dragningen i morgon eftermiddag, men jag tänker också förstås, förstås se på större delen av Antikrundan. Fästmön jobbar till klockan 21, så jag hinner titta till ungefär kvart i innan jag åker och hämtar henne. Och ja, jag har slutat rapportera från Antikrundan, för jag insåg att jag nog tyckte att det var roligast själv. En massa människor runt omkring visade sig vara helt humorlösa och förstod inte att om jag gav tofflor åt några i programmet så gav jag stålskodda kängor åt mig själv. Men nej, det är inte lätt när man inte är lika smart och ironisk som jag att fatta det. Fast å andra sidan förstår jag inte varför man läser här, dårå. Om man retar upp sig, alltså och om man inte förstår hur jag slår på mig själv. Och nej, Sir Väs, jag mår inte bättre om jag slutar vara så elak. Det jag däremot aldrig nånsin lär mig att förstå är varför såna som du, som uppenbarligen avskyr mig, fortsätter att hänga här där du vet att du inte är välkommen. Å andra sidan har jag förstått att det endast är bloggare av klass och rang som har webbtroll. LÅNGNÄSA!

I morse hittade jag en otroligt passande seriestrip i lokalblaskan och jag kunde inte låta bli att fota den och lägga ut den här. Det där spöket, det är som jag, det.


Det misslyckade spöket är jag.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Matkasse) respektive sänkning (Totalkass(e) – e:et hängs på så att det ska rimma lite, dåligt, men…). Det är inte svårare än så här:

Matkasse


Totalkass(e)

Read Full Post »