Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.
Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.
Säkert galna hillbillysar!
tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Ont krut förgås inte så lätt!
Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…
Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…
I skrivande stund har jag landat på jobbet. Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.
En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.
Närbild på en av klockorna.
Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen. Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…
PS Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:
Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!
Konstigt det där med vädret, du. Här skiner solen och vid middan pratade jag med Johan nere i Kisa, några mil bort. Där toksnöade det. Stora flingor och de har stora drivor med snö. Här är det lite fjantigt vitt på backen som knappt täcker det skitiga under. Skönt att du kom fram som du skulle i alla fall. Pendling är inte speciellt roligt. Jag pendlade en vecka till Linköping och skulle prova på att jobba där, men det var inget vidare. Varken jobbet eller pendlingen.
Nu snurrar ju hjulen på nåt alldeles förskräckligt för dig verkar det som. Hoppas att det ger nåt bra i slutänden.
Det snurrar en hel del här, ja… Det känns som om jag skulle behöva stanna upp och tänka lite…
Vi Ståckhålmare drar Norrlandsgränsen vid Upplands -Väsby 😀
Jag förstår pendlingsfrågan. Det är ju en bit liksom
Kram
Det är inte helt optimalt med allmänna kommunikationer heller och för resten kan jag inte åka buss eftersom jag blir åksjuk.
Kram!
Jag hugger på allt med mindre än två timmar med allmänna kommunikationsmedel enkel väg.
Hoppas du hittar en bra lösning för dig.
Fast under två timmar går det INTE med allmänna kommunikationer till just det här jobbet. Det är bil som gäller.
Hade jag inte haft valmöjligheter hade jag sträckt mig till 3 timmar.
Önskar att du hittar det jobbet du söker där du vill hitta det. 🙂
Allmänna kommunikationer funkar inte helt optimalt med arbetstiderna. Men jag tycker att bil tre timmar/dag, som det blev för mig idag inte känns riktigt bra…
Jag håller med om lamporna. Allt annat håller jag tummarna för att det löser sig så bra det bara går.
Tack Klara! 😛 (Du har inte bara sinne för vad som är fult och vad som är snyggt, du är rätt snäll också! )
Ibland händer det… 😀
Att du överraskar dig själv? 😉 *retas lite men snällt*
Jag har en känsla av att du kommer att stanna på området där du är nu…
Kram
Den som lever får se… 😉
Som sagt, nu är det inbokat ett möte där på måndag kl. 13!!!! Hoppas att din intuition är korrekt!!!!
Kram!
Tummen upp för möjligheterna! Håller mina uppe!!
Jag ska på möte på ”området” på måndag kl. 13! 😛
Dina tummar är visst bra!
Jag håller på dig för allt vad tygen håller:)
KRAM
Tack snälla, rara Jonas!
Kram!
Jag har samma känsla som Rippe. För övrigt håller jag med dig om turkosa fönsterlampor! Hör och häpna, liksom. Turkos är min favoritfärg – på allt utom just lampor.
Mmmm… Jag ska till ett möte på området på måndag kl. 13!!! 😛
Håll fast i känslorna, snälla!
Ja turkosa fönsterlampor är verkligen skitfult! HA! Nu fick jag skriva det igen! 😈
Kan du inte skicka runt ditt cv till alla fakulteter och se om nån nappar. Gör nåt snitsigt mail och skicka runt.
Been there, done that… Har saker på gång! 😛
Har hållit tummar och tår idag och lär fortsätta med det!
Nog måste de väl fatta där du är nu, att de inte kan klara sig utan dig och jag håller med dig angående pendelavståndet, sommarhalvåret…nja..ganska OK, men vintern…
Som sagt, det blir att hålla tummar ett tag till..
Ha dé!/Kram
Snällt av dig Åsa, men jag tror att pendlingsjobbet får vara. Har nåt litet annat på gång! Måndag kl. 13!
Kram!
Plötsligt händer visst allt på en gång med möjligheter som dyker upp från flera håll samtidigt – SUPERRDUPER är det enda ord som dyker upp i min trötta hjärna! Lycka till med allt!
Jag känner mig helt snurrig av allt! Men snurrig på ett BRA sätt! 😛
Jag känner det ännu starkare nu!
Kram
Du vet ju att jag litar på dig till 200 procent! 😀
Kram!