Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 24 januari, 2012

Nu skriver jag lite om Umeå igen. Det gjorde jag ju senast igår, så du tror säkert att jag har

a thing about Umeå.

Men det har jag inte! Där bara händer så märkliga saker där, inte bara när det gäller forskning…

Nu har miljöinspektören i Umeå kommun upptäckt att det finns pizzerier som använder spackelspadar när de gör sina pizzor. Alltså man rör om med spackelredskap i tomatsåsen.

Man kan tycka att alla sätt är bra utom de dåliga. Det här sättet att röra i grytorna kanske hade varit OK – om inte spackelredskapen använts för att spackla med också… Urrrrk!.. Färgflagor på pizza… Nä tack!


Jag älskar pizza, men vill helst inte ha färgflagor på den… 

 

Read Full Post »

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…


Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…


I skrivande stund har jag landat på jobbet.
Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.


Närbild på en av klockorna. 


Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen.
Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…


PS
Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »

Då och då skriver jag om det här med att spela på nätet. Jag funderar av och till på att testa, men har inte kommit mig för ännu. Black jack på nätet är inte riktigt min grej, jag vet knappt hur man spelar det IRL. Visst kan man surfa runt och kolla olika speltyper och hur de går till, men jag skulle nog vilja lära mig IRL först. Det enda jag vet om Black Jack är det jag har lyckats snappa upp så där i surf-bifarten: att det spelas på ett speciellt bord och att det styrs av en dealer.

En julkortlek – men det ser man bara om man kikar närmare på asken.


I den otroligt fina julkorgen jag fick
av några kollegor på grannfakulteten låg inte bara en massa smaskens att äta utan även en del paket. Ett av paketen innehöll en annorlunda kortlek. Vart och ett av korten är förutom ett sedvanligt spelkort också ett julkort, så att säga. Korten innehåller vistexter och recept – eller regler för jullekar. Ruter kung, till exempel, är receptet på malörtssnaps medan spader dam är texten till Tomtarnas julnatt, den som börjar

Midnatt råder…

Till och med de sedvanliga lankorna är nånting värda. Eller vad sägs om hjärter tre som är receptet på belgisk chokladtryffel, klöver två som är receptet på mjuk pepparkaka eller ruter tre som är ägghalvor med lax och rom?


Ruter kung är malörtssnaps.


En jättekul idé, detta med ”julspelkorten”!
Så ärligt talat tror jag att jag hellre håller mig till dem än spelar på nätet. Eller också tar jag tillfället i akt och använder min nya kortlek till att lära mig spela Black jack – alternativt lär mig fixa julsnask eller julmat till nästa jul… Snart har jag ju gott om tid till spel och matlagning igen.

Read Full Post »