23 januari 2012 av Tofflan
På torsdag jobbar jag min sista dag. Den här veckan blir jag avtackad två gånger, först av avdelningen, sen av fakulteten.
Det är två gånger fler än jag blev avtackad på mitt förra jobb. Jag fick inte ens ett verbalt tack för de 23 åren.
Kan du förstå att det känns liiite tufft att lämna den här arbetsplatsen???
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv till tofflan(snabel-a)home.se
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Mycket begripligt att du saknar den arbetsplatsen och lika obegriipligt att din förra arbetsplats betedde sig så skamligt.
Har jobbat drygt 20 år som chef och min ambition har alltid, alltid varit att alla skulle få ett bra avslut, oavsett hur det hade sett ut. Ingen ska behöva lämna en arbetsplats utan att uppmärksammas för det som varit bra, för det har alltid funnits bra och positiva saker att minnas och uppskattas för.
Jag har svårt att tro att jag bara hade gjort dåliga saker under 23 år, men det var så jag tolkade tystnaden – från såväl arbetsgivare som kollegor.
Den arbetsgivaren kan vi prata en del om när vi tar februarifika..!
Det kan vi visst göra! Om jag befinner mig i stan då…
Jag hoppas såklart att du har viktigare saker för dig än att fika…som t ex att jobba ;-)!
Jag hör av mig sen och berättar. Jag vill inte ta det på bloggen.