Igår lördag gick säsongens sista Stjärnorna på Slottet. Det är konstigt, men varje gång säger jag ungefär
Å vilket häftigt gäng! Och som min bild av var och en av stjärnorna har förändrats!
Den där förändringen har för min del för det mesta varit positiv. Jag tror bara en enda stjärna har gjort bort sig forever and ever för min del… Men igår var det Johan Rabaeus dag – och hans stjärna steg i mina ögon!
Johan Rabaeus stjärna steg i mina ögon.
Jag ska erkänna att jag hade lite förutfattade meningar om herr Rabaeus. Jag tyckte att han var ganska tramsig och ytlig och att han flamsade med Snusk-Fian i gänget hela tiden. Men igår fick både jag och andra som tittare se andra sidor.
Dagen inleddes med sedvanlig frukost där Johan Rabaeus delade ut färg på sprayflaskor till var och en. Förmiddagen bjöd sen vidare på en åktur i ett segelflygplan – nåt som inte alla uppskattade lika mycket. Därefter fick deltagarna i uppdrag att spraya ner en folkabuss, ikläda sig 70-talsstass och ge sig ut på jakt i Stockholm efter ledtrådar. Ledtrådar som ledde fram till en isterbandslunch på Dramatens tak! Det var riktigt häftigt!
Johan Rabaeus föddes i en diplomatfamilj och sina tre första år tillbringade han i Prag. Familjen flyttade ofta, Paris blev en annan hemstad, men till sist hamnade Johan Rabaeus på Lundsbergs internatskola i Sverige. Framtiden var ganska utstakad för honom – han skulle gå Handelshögskolan – men liksom av en tillfällighet halkade han in på teaterbanan och där blev han kvar. Detta ledde bland annat till en brytning mellan honom och fadern. Jag tror vi alla satt stumma när Johan Rabaeus berättade om hur han och hans ena bror möttes på en gata i Stockholm och inte hälsade på varandra, utan bara passerade. Fadern och Johan Rabaeus försonades först långt senare.
Kvällens middag gick i österländsk-turkisk stil. Rummet var mycket vackert dekorerat och det bjöds på meze. Avrundningen på Johan Rabaeus dag blev presentutdelning vid kaffet – var sitt skyddande öga, inköpt i Turkiet.
Stjärnorna på Slottet är riktigt bra, svensk TV! Mer sånt här! Jag är hjärtligt trött på alla musiktävlingsprogram med folk som tror att de är eller kan bli stjärnor. När SvT visar Stjärnorna på Slottet får vi tittare se verkliga stjärnor!
Högsta betyg!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Håller helt och fullt med dig. Mer av denna typ av program. Är också så innerligt trött på alla talangtävlingar av olika slag. Vi verkar leva i en tid då de flesta av våra unga vill stå på scenen och ingen vill vara publik. Man vill bli upptäckt, vill bli stjärna, ge ut skivor och skriva kokböcker. Direkt och helst utan ansträngning tycks det. Säger tanten.
Ja man vill bli kändis, helt enkelt. Men sen är man inte beredd på kändislivets baksidor…
Stjärnorna på Slottet är en av de bästa serier SvT sänder! 😀
Jag tycker att alla människor skulle kunna platsa på ett slott en vecka och dela med sig av sina livserfarenheter till en grupp främmande människor, man behöver inte vara stjärna för det. (de flög med ett amfibieplan, segelflyg är något helt annat) (FZK kan vara ordpolis när andan faller på eller ner)
KRAM
Tack för korrigeringen! Det sades segelflygplan i programmet, alltså skrev jag segelflygplan. Men rätt ska vara rätt.
Jag tycker att det som gör programmet så bra är att man får se lite mer människa bakom varje stjärna. Jag tror inte att det skulle funka med ”alla människor” som delar med sig av sina liv. Mitt liv, till exempel, är så totalt ointressant.
Kram!
kika gärna in här
http://www.officebyingsten.se/?page_id=470
mycket ”bakom kameran” och ”efter inspelningen” -material!
Tack för länken! Verkligen roligt att få glimtar av det som förekommer runt omkring! En superbra programserie där alla inblandade verkligen har gjort mycket bra jobb! 😛