Shopping och diverse förtret

Nä, som sagt, jag brukar inte laga mat när jag är ensam, men nyss gick jag med bestämda steg över till Tokerian i rondellen för att inhandla söndagsmiddag. Eftersom det var en skittråkig dag tänkte jag mig en liten shoppingrunda. I rondellen finns nämligen, förutom Tokerian med apotek tre andra affärer: en bildelsaffär, en djuraffär och Järnia. Bildelsaffären var stängd, djuraffären var jag inte intresserad av så valet föll på Järnia.

På Järnia var det som vanligt inga kunder och två uttråkade människor som tjänstgjorde. Den ena blev emellertid så där irriterande skuttigt glad framåt 16-tiden när h*n upplyste mig om att affären stängde om typ tre minuter. Då hade jag irrat runt i en kvart och letat efter packningar till kranarna över handfatet på toa. Det var den shoppingturen.

På Tokerian såg jag snart ett bekant ansikte, M från mitt snart före detta arbete var där med en av döttrarna. Annars var där bara kufar som vanligt. En unge såg inte klok ut, stackarn. Pappan, gissningsvis, hade tryckt på ungen en blå monstermössa och det var sååå nära att jag bad att få fota eländet. Fast då hade jag väl fått en smäll på käften. Men va fan, ungen var ful ändå, glasögonorm, och såna blir retade. Tro mig, jag vet! Kunde inte pappan ha tänkt lite???

Jag kom i stället för ett foto på ett troligt mobboffer ut med en kasse söndagsmiddag – två kycklingklubbor och en potatisgratäng med paprika och ost. Tack mamma, som lämnade 2 000 kronor i matpeng!

Min söndagsmiddag består idag inte av mackor och chokladbitar utan av detta!

Jag fick inte tag i min kompis M per telefon, men i stället träffade jag Fästmöns kompis med samma namn på vägen ut från Tokerian. Tyvärr pratade hon i mobilen, annars hade jag stannat och kacklat en stund.

På parkeringen… nej, nu ljuger jag! INTE på nån parkeringsplats utan utanför djuraffären stod en bil och blockerade. Varför är det så jävla svårt att använda parkeringsplatserna? Det fanns massor av lediga såna. Jag tror knappast att det var hunden som satt i förarstolen som hade kört fram bilen… Men den var söt och den tänkte jag också fota. Tyvärr var ljuset för dåligt.

Nu står gratängen i ugnen och jag inser att jag har glömt att rapportera att Anna hittade den första förtretliga tomten. Den satt på ett värmeljusfat i bokhyllan i köket. (Hade säkert krupit dit för att lyssna på Magnus Carlsson med mig.)

Ett stycke förtretlig tomte upphittades av Anna och ska snart förpassas till jullådan i förrådet.

Själv har jag bara hittat granbarr – precis som plastgransivrerskan L sa till mig när jag kämpade med gröngölingen och Barry. Men det är OK. Det var en fin gran och det blev en ganska fin jul, trots allt…