Dagen dör…

Dagen dör i denna stund. Himlen är svart igen, dagen är på väg över till kväll. Och vad har Tofflan gjort denna fantastiska lördag som inleddes med två OTREVLIGA påminnelser om det förflutna???

Fästmön och jag åt äggfrukost idag efter att ha tagit sovmorgon. Vi har båda två sovit hyfsat, jag vaknade till exempel inte en enda gång på sju timmar! Det är rekord. Anna jobbar ett väldigt lååångt pass idag – från klockan 12 till klockan 21 – och samma lika är det i morgon. Jag skjutsade henne förstås och sen åkte jag hem till ensamheten och skrev. Ur mitt hjärta. Inte helt fritt, Jerry, men du vet att jag är rädd och varför.

Mina amaryllisar är lite senkomna precis som den vänliga UnderCovers. Den lilla i sovrummet, som jag fick av Anna, har blommat med fyra små ljusröda klockor. De har vissnat ner nu, men när jag stack ner min gigantiska kran i glasvasen där amaryllisen är planterad såg jag baske mig en ny liten knopp på väg upp! Sen kollade jag in den i köket som jag fick av mammakusinen B. Den är på väg att blomma på ett helt fantastiskt sätt! Här en bild på en av klockorna, som är fylligt röda:

”Klockan klämtar för dig…”

Mamma ringde mitt på dan och vi pratade en stund. Hon höll på att städa lite och jag skulle just till att börja ett hushållsprojekt. Men först såg jag presskonferensen med Juholt på Aftonbladets hemsida. Och efter den kunde jag ju inte låta bli att blogga, för jag tycker att Juholt gjorde det enda rätta.

Så blev det då dags för dagens huvudprojekt. Kan du gissa vad den innebar med ledning av den här bilden???

”Aha!” tänker du. ”Tofflan har lagat mat hela eftermiddan!” FEL!

Nu tror du säkert att jag har lagat mat hela eftermiddan och det skulle man verkligen kunna tro – om man inte känner mig. Alla som känner mig vet nämligen att Tofflan lagar inte mat, men hon äter gärna.  Jag kan avslöja att dagens lilla aktivitet emellertid har med mat att göra. Kan du gissa vad???

Medan du tänker och funderar dansar jag vidare i köket med Magnus Carlsson! 😛

Read Full Post »

Att gå med flaggan i topp… eller nja… men ändå

Jag har sagt det flera gånger och säger det igen: detta är ingen politisk blogg. Politisk i partipolitisk bemärkelse. (Annars är den rätt politisk för jag har som bekant massor av åsikter.)

Att sossarnas partiledare avgår efter ett turbulent år eller vad det är går väl ingen obemärkt eller obrört förbi. För oavsett partitillhörighet har de flesta av oss, som är liiite intresserade av samhällsfrågor, en åsikt om sossarna. Att vara partiledare för ett av våra största partier i Sverige och att få ansvar för en nystart är ett uppdrag av stor dignitet.

Håkan Juholt fick ett viktigt uppdrag, men gick från Juholt till Ljugholt.

När det gäller Håkan Juholt har efternamnet nästan med enkelhet transformerats till Ljugholt. För det har var lite för många lögner. Eller vad sägs om alla dessa? För att nämna nåt på listan var det ju redan från början lite märkligt att välja en partiledare vars sambo hade förskingrat pengar. OK, det var inte han själv, men ändå. En honom mycket närstående person. Sen var det det där med bostadsaffären, sambons lägenhet, som han fick ersättning för. Och bilen, hyrbilen, den han fick ersättning för samtidigt som han fått betalt för att han använt sin egen bil. Och några till… Listan är lång.

Vid dagens presskonferens medgav Håkan Juholt att han har begått flera misstag. Då hedrar det honom att han avgår – om så inte med flaggan i topp så ändå med den på halv stång, så att säga.

Här kan du läsa Håkan Juholts hela uttalande från presskonferensen!

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt

Read Full Post »

Fel färg på pennan på arbetsgivarintyg stoppar a-kassepeng

Det är inte bara Dimsyns a-kassa som är… dimsynt. Zandra Danielsen är med i Fastighetsanställdas a-kassa och hon har väntat på besked sen oktober. Anledningen till dröjsmålet är att arbetsgivarintyget var ifyllt med fel färg på pennan…

Zandra Danielsen blev uppsagd från sitt jobb i oktober. Sen dess har hon, två barn och ett bonusbarn tvingats leva på sambons studiemedel. Zandra Danielsen har väntat på besked från sin a-kassa. Veckan före jul hörde a-kassan av sig att det var nåt fel på arbetsgivarintyget kassan hade mottagit. Zandra Danielsen bad då sin chef att skicka ett nytt intyg, men inte heller det var OK, enligt a-kassan.

Först i januari fick Zandra Danielsen veta att a-kassans inläsningsdator klassade intygen som kopior – de var nämligen skrivna med svart penna i stället för blå. Från a-kassan säger man att det är korrekt att handläggarna måste begära in nya intyg om de tvekar över äktheten. Men hade det inte varit ganska grundläggande att informera sina medlemmar om att alla blanketter och intyg som skickas in måste vara skrivna med blå penna? Fy te rackarns, det blir en svart bak! Direkt!

En svart bak till Fastighetsanställdas a-kassa som inte är tydlig med hur intyg ska fyllas i för att vara äkta!

Read Full Post »

Att bli påmind om sånt som gör ont

När man är med om nånting svårt, till exempel en separation eller att förlora jobbet, följs detta av en sorgeperiod. Det är en period när man ältar och bearbetar det som har skett och det som gör ont. Efter ett tag kommer man förhoppningsvis ur detta tillstånd – en del som nya människor, knäckta eller starkare. En del människor kommer inte igenom perioden alls.

I morse ringde telefonen strax efter klockan tio. Det var en svägerska eller en brorsdotter till min förra sambo. Hur kul är det att bli påmind om ett sånt misstag? Och man kan ju undra hur fina kontakter de har i den familjen, det var liksom nio år sen hon flyttade…

Men den tyngsta påminnelsen om nåt som gör ont fick jag av lokalblaskan vid frukostbordet. Rubriken

Utköpt chef åter på toppjobb

på tidningens förstasida drog till sig mina ögon. Och jag läste artikeln. Jag läste den högt för stackars Fästmön, som säkert inte var ett dugg intresserad. Den som vill läsa artikeln på nätet hittar den med rubriken Kränkte kollegor – fick ny tjänst. Jag är inte förvånad över att det inte går att lämna kommentarer på artikeln!

Jag kände till att den år 2010 från Svenska Kyrkan utköpta chefen var tillbaka på Sjukstugan i Backen sen ett bra tag. Personen har arbetat deltid där. Jorå, jag har flera personer inne i organisationen som förser mig med information om chefen i fråga utan att jag efterfrågar den. Jag vill nämligen så gärna gå vidare, men det blir lite svårt när jag ständigt blir påmind om sånt som gör ont.

Därför kan jag säga att jag inte är ett dugg förvånad att Sjukstugan i Backen tar tillbaka chefen. (Jag och några till slog nästan vad om detta för ett år sen. Trodde man att det var safe nu, efter ett år,  att anställa honom utan att nån skulle reagera? Nu har vi nästan slagit vad om vem han ska peta härnäst…) Denna person som arbetade på Sjukstugan i Backen i samma befattning som han nu har återfått fram till 2005. Därefter arbetade han centralt inom organisationen fram till hösten 2009 då han tillträdde en tjänst vid Svenska Kyrkan.

Journalisten Hannah Davidsson har frågat nuvarande högste tjänsteman på Sjukstugan i Backen hur man tänker när man anställer en person som har kränkt medarbetare. Han svarade:

Man förvissar sig om att den bilden inte är den som man delar. Jag har själv jobbat ihop med honom (chefen) så jag känner honom, och jag har även förankrat att rekryteringen skulle ske […]

Om jag tolkar svaret rätt letar man efter avvikande åsikter tills man hittar några som stämmer överens med sina egna. Eller vad menar karl’n???

Hannah Davidsson frågar också vad den högste tjänstemannen tror att personalen på Sjukstugan tycker om att få en chef som tidigare har betett sig illa. Han svarar:

Det får du fråga dem om.

Och det är synd att Hannah Davidsson inte har frågat personalen eller grävt lite mer och frågat personalen som var underställd honom när han jobbade centralt i organisationen, alltså tjänsten han innehade före tjänsten på Svenska Kyrkan. Hannah Davidsson kunde till exempel ha studerat personalomsättningen åren 2007, 2008 och 2009 och enbart med dessa siffror kunnat få intressanta trådar att rycka i.

För en sak är ganska klar och det är att en person som beter sig kränkande mot kollegor och medarbetare inte bara plötsligt gör det. Genom att studera historien skulle Hannah Davidsson ha hittat ett och annat. Jag själv kunde ha berättat om chefens nämnande av min homosexualitet i jobbsamtal, till exempel. Vad har sexuell läggning med arbetet att göra, liksom? På Svenska Kyrkan handlade det tydligen om att chefen skulle ha

[…] skrivit mejl till några anställda kvinnor där han kommenterade deras utseende och klädsel. […]

Nu blev det emellertid utrett att detta inte var kränkande. Ändå blev chefen utköpt. (Så vad var det då, undrar man?)

Under år 2007 slutade, köptes ut eller omplacerades cirka 50 procent av avdelningen som chefen då basade över centralt inom den organisation varunder Sjukstugan i Backen sorterar. Hade det inte varit lite… intressant att undersöka varför? Och två år senare var det dags igen, men då handlade det om cirka 20 procent av avdelningen som slutade eller som köptes ut. Varför personalen ifråga köptes ut fick varken de drabbade eller fackombuden svar på. Vad som sades till övriga kollegor och personal kan man bara spekulera om…

Skälen till att personal slutar kan ju vara allt ifrån att man har hittat ett nytt och bättre jobb till att man inte trivs. Och den som blir omplacerad vågar nog inte säga varför h*n gick med på det – att stå bredvid och se kollegor bli utköpta utan anledning är tillräckliga skäl att tiga.

Ja, Hannah Davidsson, det var synd att du inte grävde lite mer. Men genom att skriva det här inlägget har jag grävt i gömmor i mitt inre som jag hade täppt till. Trodde jag. Att bli påmind om sånt som gör ont… gör väldigt, väldigt ont…

Read Full Post »