Vidrigt, krämpor och nåt att se fram emot!

Lunchen var bara vidrig! Den bestod av en halv ICA-pizza, den halva som mamma inte åt upp den där kvällen köket i New Village serverade pizzan första gången. Den smakade typ ingenting och vissa delar var sega, andra knapriga som knäckebröd.

Uppvärmd sån här är ganska vidrig… 

Före lunchen lämnade jag ifrån mig webböversynen via mejl till fruarna Chef och Personen som fick Tjänsten. Jag kan inte hjälpa det, men lite trist känns det allt att inte få fortsätta att jobba med det hela och åtgärda bristerna. Samtidigt ska Personen som fick Tjänsten kanske ägna sig åt nånting annat än den affisch med kollegornas porträtt på – som har tagit väl en vecka i morgon..? – och att skandera i telefonen.  (Det är lite svårt att ägna sig åt skrivjobb när nån pratar andra saker precis bredvid.)

Jag är lite orolig för Fästmön som jobbar på trots en ond fot. Men som hon messade på lunchen hjälper det föga att vara hemma eftersom hon ju måste promenera med Elias till skolan varje vardag ändå. Och det är när hon belastar foten som det gör ont. När vi ändå är inne på krämpor håller jag en tumme för vännen Jerry nu klockan 13 och hans akuta tandläkarbesök. Jag har lovat honom att det känns bättre bara tandläkaren får göra sitt! (Så nu hoppas jag att tandläkaren är riktigt duktig och snäll!)

En glad nyhet måste jag försöka få med i detta gnällinlägg och det är att Bokus har messat att Fragment är inlämnad till posten. Det var en riktigt finfin julklapp av vännen Rippe och nåt att se fram emot den här veckan!

Jag är fortfarande trött och vill helst åka hem. Men jag ska försöka hålla ut och jobba med forskartexterna. Även om jag är trött är jag en envis so-and-so. I morgon kväll räknar jag emellertid att få lite extra krafter när jag ska delta i en distansövning klockan 19. Det ska bli riktigt spännande!