Du gamla, du fria

Jag offrade en del av januari månads matpeng för Liza Marklunds senaste Annika Bengtzon-bok Du gamla, du fria. Frågan är om boken var värd de 159 pix jag betalade för den på ICA Solen…

Var den värd att offra en del av matpengen på?

Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressen efter att jobbat i USA i tre år. Hon och maken Thomas har lappat ihop sitt äktenskap igen. Thomas reser till Kenya för att delta i en konferens medan Annika ska skriva om några mord. Men så småningom sker en riktig katastrof – och den sker inte i Stockholm utan i Kenya. Thomas och hans kollegor i delegationen kidnappas. Kidnapparna begär massor av pengar. Och gisslangruppens antal minskar…

Att säga att det här är en kriminalroman är fel. Att säga att Liza Marklund har ett samhällspatos känns inte heller… riktigt. Men det är vad hennes förlag skriver om boken och dess författare. Oavsett detta är denna Annika Bengtzon-bok helt annorlunda från de tidigare. Till exempel står Thomas mer i centrum, åtminstone i handlingen.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Jag hade förväntat mig en sedvanlig, lättsam deckare med viss verklighetsanknytning. Du gamla, du fria är varken lättsam eller nån deckare. Den är… annorlunda. Som vanligt skriver Liza Marklund bra och lättläst, men jag retar mig på de många ställena där hon använder uttrycket

både […] och […]

och så räknar hon upp flera företeelser/saker än två. Det stör mig att journalisten Marklund faller i denna språkliga fälla.

Men… boken är svår att lägga ifrån sig och man vill verkligen veta hur det går för Thomas, framför allt, för Liza… jag menar Bengtzon, också.

Det får bli medelbetyg, för boken motsvarade ändå inte riktigt mina förväntningar.