Det har snöat i natt. Inte mycket, men just så där så det täcker alla läskiga isfläckar. Man kan få ganska obehagliga överraskningar… När jag sen gav mig ut på vägarna föll ett isregn som nästan frös omgående på vindrutan. Dålig sikt och skithalt, alltså.
På jobbet står stakarna kvar i fönstren, men det skiter jag i. Nyss kom nån och hämtade min adventsstake här på jobbet. Jag går ju in på min näst sista arbetsvecka. Jag försöker slutföra saker och ting, men det är otroligt svårt när nån pratar i telefonen hela tiden ganska ofta med hög röst. Idag räknar jag med att få en del egen tid på kontoret i alla fall, både på för- och eftermiddagen. Förhoppningsvis får jag nånting gjort då. I morse möttes jag av en vidrig vitlöksstank. Denna har nu blandats upp med halstablett. Nån som förstår att jag lider?
+ 
Jag lider av denna kombination i min näsa…
I kväll ska jag och Elias hänga. Han följer med Fästmön till jobbet och så svänger jag förbi och hämtar upp honom när jag har slutat. Vi har bestämt att åka till Mc Donald’s, det blir ju inte så ofta nu för tiden och jag vet att grabben uppskattar det. Vad vi hittar på mer, vet jag inte, men det blir ju inte så många timmar. Jag har lovat att skjutsa hem honom och hans mamma sen när hon har slutat arbetet och det blev uppskattat! Gissningsvis är de därför hemma före halv nio på kvällen i stället för efter klockan 21…
Fick ett mejl om att det ska vara avtackningsfika för mig på torsdag eftermiddag nästa vecka. Det är otroligt! På mitt förra jobb fick jag inte ens en kopp kaffe efter 23 års tjänst. Så ja, det är en trevlig och varm arbetsplats, detta. Det är med sorg jag lämnar den. Jag har funderat på att överklaga efter att ha blivit förvånad varje dag i en veckas tid, men jag har bestämt mig för att inte göra det. Jag går med högt huvud vidare till nya äventyr även om jag varje dag går igenom och tänker och funderar på varför jag inte dög den här gången heller. De skäl jag har fått känns inte alls övertygande, inte efter vad jag har upplevt i förra veckan. Men jag släpper det nu. BORTA!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Fn vad du är bra !
Kramkram
Nej, jag duger visst aldrig hur mycket jag än kan och gör. Det är bara att inse att det är nåt som folk måste reta sig på när det gäller mig. Eller vad???
Kram!
Det är inte alla som blir uppskattade och omtyckta – bara det är något att vara stolt över! Kanske du kan försynt påpeka att persilja är bra att tugga på när man stinker vitlök? Eftersom ni delar rum måste det ju i det närmsta klassas som trakasserier att stinka så.
Bästa strategin är att undvika varandra, har jag kommit på. Idag går det ganska bra, tack och lov!