Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 januari, 2012

Jag tänkte nästan starta en matblogg! Eller i alla fall göra en cookalong på middagen jag nyss har lagat till.  Detta så att du kan se vilka mästerkock jag är och hur jag verkligen lyckas få med hela kostcirkeln i en middag. Men så inser jag att det inte behövs, att jag låter bilden tala för sig själv…


Hela kostcirkeln, eller hur?!


Nu tror jag att somliga
blir väldigt imponerade av min kokkonst…

Read Full Post »

I år Förra året fick jag tag i Världens Finaste Gröngöling, det vill säga julgran, om du inte har fattat det. Det var nån sorts mellanting mellan rödgran och kungsgran och även priset låg dem emellan. But alas, idag är det Tjugondag Knut och då kastas granen ut…


Världens Finaste Gröngöling nyklädd, två dar före julafton förra året.


Granen har nästan inte barrat alls
sen jag köpte och klädde den två dar före julafton. Men de senaste dagarna har jag hört några enstaka plink och plonk från barr som touchat julgranskulor på väg ner mot julgransmattan på parketten. Och i kväll var det så dags att ta farväl.

Några dar före jul fick jag en intressant julklapp, Barryav min arbetsgivare. Nu var stunden inne när Gröngölingen skulle få möta sitt öde. Och ödet, det var Barry. Fast först tog det en hiskelig tid att slita ta bort alla jädra vackra kulor, tomtar, hjärtan med mera, glitter och ljus och stjärnan från toppen. Och ja, jag sa en del icke rumsrena ord under tiden.

Tydliga instruktioner på Barry!


Enligt instruktionerna på Barry
skulle man lyfta upp granen, dra Barry, som alltså är en gigantisk säck i nedbrytningsbar plast, in under granen och sen sno ihop säcken i toppen över alla kvistar, grenar och barr. Jag hade just för det där momentet Dra-Barry-in-under-granen behövt fyra armar, men för övrigt gick detta alldeles strålande! Klart jag fick både sopa och dammsuga efteråt, men det var betydligt färre barr än vid mina tidigare julgransplundringar! Dessutom slapp jag bli stucken av alla barr som faktiskt satt kvar på granen när jag bar ut den till uppsamlingsstället utanför vaktis. Framför allt tror jag min fan club, Grannarna, uppskattar att inte få barr i hela trappuppgången. (Själv skulle jag uppskatta om ungarna kunde lära sig öppna och stänga ytterdörrar normalt och inte slänga upp eller igen, men det är nog för mycket begärt önskat.)


Gröngölingen har mött sitt öde i Barry. Här vilar de i min hall en stund medan jag dammsuger.


Julgransplundring innebär förstås att smaska på nåt gott
och det gjorde jag inte först. Jag provsmakade nämligen en av pepparkakorna med glasyr som Fästmön hade bakat åt mamma och mig. Den smakade… inte helt färskt…


Denna smakade inte helt färskt idag.


Ja, jag kan verkligen rekommendera Barry!
Jag hoppas att företaget till dess har uppdaterat sin hemsida så att man får veta var man kan inhandla Barry! Högsta betyg till Barry!

Read Full Post »

Vem har inte förförts av doften av hembakade kanelbullar? Att det ska dofta bak – och då menar jag den delen bak som vi hittar i ordet bakning  (inte svart bak som Tofflan delar ut till folk och fä som gjort dumt) – är ett knep som jag vet att mäklare uppmanar säljare att ta till när det är visningsdags. Men doft som är designad, kan det vara nåt för flera marknader? Och ljudpuckar, vad är det???


Aroslim är en maskin som sprider väldoft. 


Idag på förmiddagens möte gled
samtalet en stund in på både doftdesign och ljudpuckar. Det finns ett svenskt företag som jobbar med detta och jag tycker att det låter spännande – fast samtidigt lite… UFO?

Doftdesign handlar i mångt och mycket om att förstärka företagets varumärke. Exempelvis skulle kanske kanelbulledoft kunna locka fler kunder att köpa bullar som säljs i en viss kioskkedja. Ljudpuckar är en sorts riktat ljud som på olika sätt låter välkomnande. Det kan handla om trevliga och lockande ljud i skyltfönster eller entréer.


Det här är ingen ljudpuck, utan en rosa aromax!


Jag brukar inte göra gratis reklam här på bloggen 
 för företag jag inte känner till. Och egentligen har jag väl inte med detta inlägg gjort så mycket reklam. MEN… jag ville lyfta fram doftdesign och ljudpuckar som spännande nytänk och allt annat än puckat! Jag tror nämligen att det här är två vinnande affärsidéer! Det finns helt klart en marknad för dessa produkter. Jag tänker på en arbetsplats nära mig där man har stora problem med ventilationen och där man kanske hellre skulle känna doften av grillad kyckling än lagård… 😉

Vill du veta mer kan du hoppa in till Lexter och förkovra dig! Från Lexters hemsida har jag också lånat bilderna i det här inlägget.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…


Tidig morgon utanför Högre Höjder!  


Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor
jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…


Det här valvet passerade jag under två gånger.


Märkligt hur det kan svänga i tillvaron.
Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…


Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!


PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via
Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »

Jepp, det är sant! Jag missar det überkända, übereftertraktade och übermytomspunna fredagsfikat på jobbet! Skälet är att jag ska till en annan arbetsplats och prata lite jobb. Bara så där förutsättningslöst. För resten har jag blivit lovad fika där, så jag klagar inte. Eftersom det här inlägget är tidsinställt är jag troligen där när inlägget publiceras. För övrigt har jag bara ett fredagsfika kvar här på nuvarande arbetsplats. Totalt sett har jag, idag inräknat, tio arbetsdagar kvar här. Jag jobbar min sista dag den 26 januari och har därefter tre dagar semester runt en helg. Det kanske låter konstigt, men jag känner att jag behöver ledigheten för att kunna byta spår. På det här spåret åker jag nog inte in igen. Jag är färdig här. Jag är glad och tacksam för den tid jag har fått här och för alla de snälla, omtänksamma och fantastiska människor jag har fått träffa. Resten – de som inte är snälla, omtänksamma eller fantastiska – sörjer jag inte. Dags att gå vidare!

(Andningspaus eftersom nån tycks ha badat i parfym idag. Det är så att det sticker i halsen. Men det är bara att stå ut. Jag ska ju snart vara borta härifrån.)

I kväll åker granen ut! Jag lyckades hitta nån info från bostadsrättsföreningen om var jag ska dumpa min gröngöling. Märkligt nog känns det lite sorgligt. Kanske för att jag har firat jul för sista gången hemma eller för att granen helt enkelt är så fin fortfarande. Men jag hör nog hur barren faller om kvällarna. Det plinkar och plonkar på julgranskulorna, nämligen. En av de användbara julklapparna jag fick av jobbet var en Barry , en sorts julgranssäck. I afton blir det upp till bevis om den funkar!


I kväll ska en av julklapparna från jobbet testas. 


På lördag styr jag kosan ut till Himlen
för att fira helg med Fästmön och barnen. En del av barnen har jag inte träffat sen dan före julafton och jag saknar dem!

Read Full Post »