Den lilla boken, blott 131 sidor, Andetag av Stina Nilsson anlände i mellandagarna i min postbox. Jag hade vunnit den genom en utlottning på Fatous blogg. Eftersom jag inte kände till författaren sen tidigare blev jag väldigt nyfiken och la den bland de översta böckerna i olästa-högen.
En liten bok till omfånget, men som innehåller för många berättelser.
Grundberättelsen är den mellan Elsa och Bo och deras äktenskap. Man inser redan från början att äktenskapet är på väg att krascha. Det har gått i stå. Elsa har blivit tråkig och introvert – åtminstone i sina egna ögon. Bo är lika charmerande som alltid – framför allt mot andra damer.
På dessa 131 sidor ryms så många berättelser i en och samma bok att jag har lite svårt att hänga med i svängarna. Mot slutet får en del saker sin förklaring och man slås av det där man brukar skratta bort ibland och som vi kallar Ödet. Trots sitt lilla omfång innehåller den här boken så mycket att den nästan sprängs. Och det är min största invändning mot den: den innehåller för mycket! Vissa skeenden är omskrivna men blir liksom inte riktigt utredda. Det är irriterande. Det jag gillar med den är den ”twist” som kommer i slutet. Men det räcker inte. Jag hade välkomnat en djupare dykning i framför allt Bo, men också Elsa, för som det blir nu förstår jag inte riktigt. Språket, däremot i boken, är rakt på sak och gör boken väldigt lättläst.
En god historia, men rörigt berättad, ger jag medelbetyg.
Gå till Toffelprofilen
