Jag har sagt det förut och jag står fast vid det: jag tycker att en del människor aldrig borde skaffa barn! Grejen är att det idag finns större valmöjligheter än det fanns för bara några decennier sen – när det gäller barn eller inte.
Det som triggar igång dessa mina tankar igen är förstås händelsen med den lille pojken som blev lämnad utanför Fyrishov igår. Av sin pappa. Utan ytterkläder. Hur är en sån pappa funtad? Han borde bli av med titeln pappa och tilldelad titeln pucko i stället – samt få en permanent dumstrut superlimmad på huvet!
Jag har aldrig varit nån sportmänniska, men eftersom jag då och då har umgåtts med folk som intresserar sig för sånt har jag ibland hängt på. Nån barnmänniska har jag heller aldrig varit – till dess jag fick bonusbarn i mogen ålder. Men jag har hängt på en del pojklagsfotbollsmatcher på 1980-talet och jag kan meddela att även i den sporten och redan då fanns det föräldrar som betedde sig allt annat än sportsligt. De var rentav pinsamma. Rejält pinsamma. Fotboll spelas emellertid under en säsong när det inte är snö och kallt, så dessa småpojkar hade tur.
Pojken igår hade kunnat ha riktig otur och frusit ihjäl. Igår på seneftermiddagen, kvällen var det nämligen mellan sju och åtta minusgrader här i Uppsala. Jag vet, för jag var nämligen i närheten av Fyrishov vid den tiden och kollade termometern innan jag gav mig av hemifrån för att skjutsa hem Fästmön från jobbet. Det var så kallt att jag inte ens kunde sitta kvar i bilen och vänta på henne i tio minuter…
Pojken hade spelat innebandy och blev lämnad endast iförd sina matchkläder. Som tur var hittades han av en vuxen som dessutom hade modet att via pojkens mobil ringa upp pappan. Pappan sa då att pojken
[…] hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem […]
Bara det att pojken bor utanför Stockholm, det vill säga cirka sju mil från Uppsala…
Idag har det kommit fram att nån har anmält pojkens pappa för misshandel. Det tycker jag är skitbra och jag önskar att puckot pappan får ett kännbart straff. Men jag önskar också att pojken får komma till ett hem där man visar honom kärlek och värme och omtanke och bemöter honom med respekt. Tyvärr är det långt ifrån säkert att pappan får nåt straff och att pojken får nån hjälp, för detta är verkligen barnmisshandel av grövsta kaliber. Jag kan bara hoppas. Och åter konstatera att en del människor aldrig borde skaffa barn…
De allra flesta som väljer att skaffa barn är bra föräldrar och gör sitt bästa. Och man måste komma ihåg att även en förälder är mänsklig och kan göra fel. Men pappans agerande igår visar tydligt att han är en sån som aldrig borde ha skaffat barn. Sina barn älskar och skyddar man – även om de har spelat för jävla dålig innebandy…
En av de första som reagerade på händelsen och så småningom bloggade om den var Jerry. Läs hans inlägg här!
Ja, fyfan! Jag skrev också om det där, hoppas socialen gör en utredning, och att alla föräldrar och ledare säger ifrån!
Ja hela grejen verkar helsnurrig nu. Plötsligt påstås det att det handlar om TVÅ pojkar och jag vet inte vad… Handlar det om TVÅ pojkar är det ju liksom ÄNNU värre… Sen vet man ju inte vad som är rykten, lögner och sanningar så det är bra att det är polisanmält så att det hela får utredas.
Amen!
Jo…
Jag såg det där på nyheterna idag,sa till Sambon att det där har jag sett nåt om på nätet- Sa till honom att jag antar att morsan har kastat ut gubbf*n nu då?
Nån mamma nämndes inte i sammanhanget.
Frågan är om historien verkligen är sann, eller om det bara är en tidningsanka.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2673755/ingen-vet-vem-pojken-ar
Jag tror inte att tränaren som stod i TV och berättade om hur han hittat och hjälpt pojken ljuger, men jag är fullständigt medveten om att allt som står i (kvälls)blaskorna inte är sant.
Det kan ju helt enkelt vara så att den berörda föreningen inte vill ha någon uppmärksamhet och nu gör allt för att täppa igen informationen om händelsen. Inte alls omöjligt enligt mig. Min uppfattning är ändå klar över att sådant här inte ska tystas ner utan pratas om!
Precis vad jag skrev i en kommentar inne hos dig!.. Man kan ju inte hjälpa att man undrar, liksom…