Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 januari, 2012

Så var det äntligen dags för den fantastiska flickan från Linköping, Louise Hoffsten, att ha sin dag på Slottet. Och att Louise Hoffstens dag var populär noterade jag så här i efterhand på twitter, till exempel.


En fantastisk flicka från Östergötland!


Louise Hoffsten inledde sin dag
med att bjuda de övriga stjärnorna på grönt te – och champagne. Jag tyckte att till och med Christer Lindarw tog ett glas av det senare – annars är det ju mest mjölk i hans glas. (Löjligt, för övrigt, att programmet har blivit anmält för att man har nämnt viner vid namn lite för mycket…)

Vi fick under dagen se glimtar ur Louise Hoffstens tidiga karriär, främst. Underbar frisyr vid debuten i ett av Sveriges Televisions så kallade kaféprogram – vilket hon också fick höra efteråt. Att hon hade en fantastisk bluesröst var liksom sekundärt, tyckte tittarna.

Mamma säger alltid att Louise Hoffstens pappa var så trevlig och jag måste säga att jag tycker att hans dotter verkar minst lika trevlig. Jordnära, tycker att nuet är det viktiga, familjen, kärleken. Kanske var det därför hon drog ut stjärnorna att leta efter nåt i sitt förflutna – på en soptipp..? En tur som avslutades med snaps och strömming i ösregnet.

När Louise Hoffsten berättar om hur hon blev bortvald och lämnad i sitt första äktenskap och strax därpå fick diagnosen MS är det knappt nån som sitter med ett torrt öga. Louise Hoffsten sa innan att hon egentligen inte ville prata om sin sjukdom, men så blev det prat i alla fall. För man kan ju inte hjälpa att man undrar hur hon mår och hur hon orkar.

En fantastisk bluesröst har Louise Hoffsten än idag, vilket hon gav prov på i slutet av programmet. Sen skrattade både hon och jag åt att hon lämnade över nästa dag till fel Johan. Det är alltså Johan Rheborgs dag nästa gång.

Till och med Kim Anderzon var riktigt trevlig den här dan och drog inte ett enda sexskämt, kom inte ens med nån anspelning. Däremot slängde hon ur sig ett citat som kunde ha blivit dagens, men som lät ungefär som en Hollywoodfrus. Den hon beskriver är förstås Louise Hoffsten:

Jag känner igen henne på radion och det gör jag inte med många!

MEH! Betyget föll ju bort! Här kommer det:

Read Full Post »

Jan Guillou i Expressen om sin figur Carl Hamilton och varför finska män hatar Hamilton:

Finska mäns inställning till svenska män är i stort sett att vi är bögar som diskar och hjälper till hemma. 

Min kommentar:

Men så bra då! Heja bögarna! Öh… för resten… har du finsk connection eftersom du uttalar dig så tvärsäkert?

För övrigt har jag inte läst Jan Guillous böcker sen 1990-talet, typ… Varför:

Jan Guillou tror att han står utanför lagen. Han är bara jädrigt kort i rocken. Men så är han ju inte finsk, heller! 

Read Full Post »

Ja jisses, nu är vintern här! Åtta grader kallt har det blivit fast det känns som 800 grader – man fryser arslet av sig, liksom, om man inte klär sig i dun. Tänkte på min kära och erbjöd mig att hämta henne från jobbet och skjutsa hem henne och det blev hon väldigt glad för. Samtidigt som Anna handlade middagsmat på ICA Solen – och kanske nåt gott till kvällen – passade jag på att köpa var sin påse lördagsgodis till mig och mamma… eh… och en bok. För januari månads matpeng. Det blev en bok vars författare jag väl inte är så förtjust i, men böckerna om Annika Bengtzon gillar jag, så…


Jag är väl inte överdrivet förtjust i författaren efter hennes rejäla Gömda-tabbe, men jag gillar Annika Bengtzon. Förlåt… 😳


Nu står maten –
pommes och korv (till det räksallad, inlagd gurka och färska tomater) – i ugnen. Desserten står framdukad – ost och kex (ost ska inte serveras kylskåpskall!). Vi ska snart äta. Mitt humör har stigit rejält och är på väg upp!

Efter maten blir det TV med Stjärnorna på Slottet och Morden i Midsomer. Och lördagsgodis till…

Read Full Post »

Det var nödvändigt att införskaffa föda idag, så jag traskade iväg mitt på dan till Tokerian. Mamma var hemma för att tvätta håret. Dagen var solig och kylig, ner mot sex grader kallt.

Jag kan bara konstatera, att en del ting i livet är vackra, medan andra är… mindre vackra. Eller inte vackra alls. Inte nånstans.


Amaryllisen jag fick av Fästmön tillhör det vackra i tillvaron. Nu blommar den med två klockor och en knopp är på väg.


På Tokerian irriterade jag mig
på följande patrask:

  • En tjej som måtte ha använt tio burkar hårspray – alternativt stelopererat sitt hår.
  • Gråa mjuksbrallor på stort arsle, till det små fötter och en megafonröst som talade i mobiltelefon och gick i vägen. Hela tiden.
  • Till och med ZZ Top var där och hasade omkring – i grå mjukisbrax! USCH!
  • En kvinna som uppenbarligen är med i rörelsen Vägra varukorg! kånkade och bar sina varor i händer och under armar – så att varorna stack ut och petade mig i rumpan ett antal gånger.
  • Och så, den värsta av dem alla, Mårran gick omkring där inne, stor och svart med en gigantisk finne i pannan, en finne som hade ett trafikljus alla färger – rött, gult, grönt. Fy te rackarns!

Nä, jag gick hem igen och inte var jag på bättre humör, så jag sa till mamma att jag skulle ta en promenad. Försökte se lite vackert omkring mig. Det hade snöat igår och snön täckte nätt och jämnt gräset.


Snön täckte nätt och jämnt gräset.


Jag traskade runt området
och såg en liten, gul blomma som trotsade kylan. Tänk vilken livskraft det finns i naturen!


Snacka om att trotsa kylan! Notera knopparna, dessutom.


Solen gav de mest märkliga färger
åt en del träd. Det här trädet, täckt av gulaktig mossa, såg nästan grönt ut på stammen. Fotot gör inte rättvisa åt verkligheten!


Det här trädet såg nästan grönt ut i solen.


Sa jag att jag älskar träd?
Träd och blommor, grenar, kvistar, gräs, buskar… Sånt som inte kan göra illa som människor kan. Träd kan man dessutom krama!


Ett annat träd mot vinterhimlen.


För övrigt, en av dem jag nämner i punkterna
ovan på Tokerian är jag själv, så min avskydda besökare Sir Väs* behöver inte vara orolig att jag enbart häcklar andra – jag häcklar mig själv minst lika mycket. Kan DU gissa vem som är jag???

 

* Sir Väs = ett webbtroll som inte vill ge sig av från min blogg

Read Full Post »

Redan igår läste jag om att Kodak, en gång USA:s mest lönsamma företag, är på väg att göra konkurs. Företaget planerar nu att sälja alla sina patent.


En sån här Rolleiflexkamera hade min pappa när jag var barn. Den laddade han med Kodakfilm och framkallade i en toalett, omgjord till mörkrum, på redaktionen.


Kodak har funnits i 131 år.
Det har tagit fram massor av produkter kring foto och film. Redan 1975 uppfann Kodak den digitala fototekniken. Men tyvärr lyckades företaget inte skapa produkter som blev lönsamma.

När vanlig film och analoga kameror blev mindre intressanta för kunderna, satsade Kodak på produkter inom kemikalieindustrin, till exempel rengöringsmedel, och testapparater för den medicinska industrin. Kodak har också de senaste åren gjort skrivare.

Men företaget förlorar pengar varje år. De 19 000 anställda och ett stort antal pensionärer kostar enbart det så mycket som en miljard om året.

George Eastman hette Kodaks grundare. Han tog livet av sig när han var 77 år gammal och det sägs att han lämnade efter sig ett brev med dessa rader:

Till mina vänner, mitt arbete är färdigt. Varför vänta?

En epok går i graven, tycker jag som har använt Kodaks produkter för att smalfilma och för att ta mina första bilder.

Read Full Post »

  1. … att bli väckt varje ledig dag nånstans mellan sex och sju av en duns och en illvrålande unge. Vad händer, liksom
  2. … att nya grannarna liksom aldrig kommer på plats. De bara renoverar och renoverar (outsinlig källa av pengar, eller?), blockerar gångvägen utanför med bilar, men de tycks aldrig bli klara eller flytta in.

Nej jag vet att man inte får eller bör ha åsikter och funderingar kring detta som granne, men man kan ju inte hjälpa om man blir först mycket trött, sen rätt fundersam…


När är en viss flytt klar, egentligen?


I natt sov jag skitdåligt.
Jag var jättetrött, men släckte inte ner förrän klockan var bortåt 2.30. Då blir man inte så glad när nån ger upp ett illvrål strax efter klockan sex på morgonen, jag lovar. Har legat kvar i sängen och slumrat lite av och till, men vid åtta-tiden gav jag upp.

Igår hade jag hoppats på att Fästmön skulle joina mamma och mig på Maestro, men hon blev inbeordrad att jobba kväll. Det är inte så hälsosamt att äta middag klockan 21 och sen nästan gå och lägga sig bums eftersom man börjar jobba klocka sju dan därpå (idag, alltså!). Men vi fick i alla fall vinka till varandra – jag och mamma från restaurangen, Anna från bussen som passerade vid 20.30-tiden. GAH så jag saknar min älskling!!! Gläds i alla fall för hennes skull åt de extra kronor extrapasset ger – det var ju kväll, röd dag och hon blev beordrad. Sånt kostar.

Dagens i-landsproblem handlar om vad jag ska sno ihop till middag. Jag har noll fantasi – och noll lust – till matlagning, men vi kan ju liksom inte äta på restaurang i kväll igen! I kväll är det dessutom TV-kväll – först Stjärnorna på Slottet, där det är Louise Hoffstens dag, sen Morden i Midsomer del tre av fyra. Jag vet att jag inte var så överförtjust sist över Morden, så nu kan det väl bara bli bättre..?

Stjärnorna på Slottet har jag höga förväntningar på. Jag tror att det blir mycket känslor även i kväll och att Louise pratar om sin MS, denna djävulusiska sjukdom som har drabbat alltför många av mina nära och kära.

Read Full Post »