I morse på väg till jobbet kände jag plötsligt hur nånting knep tag om hjärtat på mig. Jag fick en sån förnimmelse av sorg. Att mitt helvete inte är slut är, vet jag gott och väl, men jag blev också säker på att jag ska drabbas av flera sorger i år. Sorger som gör mig riktigt ledsen.
Men när jag hade klivit ur bilen på parkeringen kom A vrålåkandes och vinkade glatt åt mig. Innanför dörrarna träffade jag på L och fick jordens kram och ett lååångt samtal där jag bland annat vädrade mina fördomar mot män med hästsvans.
Tror de att de är nån sorts jädra hippologer, eller?!
Som synes har den snälla Tofflan inte tagit över helt… Den bitska och elaka har ännu stor plats. (L och A var för övrigt två av avsändarna av den berömda julkorgen jag fick!)
Ett givande samtal med B blev det också under morgonen. Både B och L ska bli pensionärer, den ena helt och senare i vår, den andra redan på halvtid sen årsskiftet. En källa till glädje, men också en uns oro för hur tillvaron ska bli. Jag är fullkomligt övertygad om att tillvaron blir fantastisk för dem båda! För det vore bra dumt om man inte grep möjligheten – och sen, när det verkligen blev dags, tog det en kvart innan man blev gammal och orkeslös. Nej, smart gjort!
Själv har jag 16 och en halv arbetsdag kvar i skrivande stund – jag tänker förstås ta ut de tre semesterdagar jag har innestående innan jag slutar. Det blir nämligen inte särskilt mycket pengar på det, det mesta går i skatt. Den 1 februari ska jag inställa mig på Arbetsförmedlingen igen, exakt på dagen tre år sen första gången. Jag minns den dagen för tre år sen så väl, för när jag hade kommit ut på gatan efter min registrering mötte jag en av politikerna som genast började babbla om ett möte han kommit ifrån. Jag svarade bara stilla att
Jag har just varit och registrerat mig som arbessökande här inne.
Då först tystnade han, eftersom han insåg att jag liksom inte jobbade kvar och därför inte var ett dugg intresserad. Han var, för övrigt, en av dem jag uttryckte min sympati inför när han blev petad från en post som landstingsråd. Mycket jag hade för den sympatin…
Nej, helvetet är inte slut på långa vägar.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja du Tofflan, vår vardag innehåller glädje och sorg, och ibland blir det för mycket av den ena varan, mest tyvärr bara av sorg… jag hoppas du får en bra dag, och ser att du iaf har många omkring dig som bryr sig och tycker om dig även om du råkat ut för många stolpskott genom senaste åren !
Tisdagskram översändes !!
Jag är glad att jag har så många snälla och vänliga omkring mig just idag!
Tack för kramen och kram tebax! 😛
Visst är det så, det bara kommer över en och man bara sjunker ihop som en hösäck. När som helst, var som helst. Och man begriper inte hur man ska ta sig vidare just för stunden. Jag hade också en dipp i morse. Gick till jobbet och rätt som det var flög det bara på mig. Det finns egentligen ingen anledning till att jag ska må pyton, men det behöver ju inte heller vara några stora grejer när det väl dyker upp. Men det blir stort just då.
Vi är nog mer lika än vi har trott, FEM!
Kram till dig!
Kära fina du .Vill bara lämna en kram !
Och medelåldessnubbar i hästsvans får mig att vilja välta hus i ren ilska .
Kramar i massor till dig!!
Jaa…Jag ser ingen charm i dessa ”hippologer”! 😛