Mobilmupp

Blev jag ilsken igår på nyårsaftons kväll, eller, när min tejpade mobil bestämde sig för att lägga av?! Svar: JA! 👿 Mobilen laddade upp sig – och sen laddade den ner sig, så att säga. Batteriet bara la av. Hela mobilen är för övrigt glapp lite här och var… Redan efter ett par månader började den avge ett irriterande vibrerande ljud när man pratar i den. Det är ett av skälen till att jag använder blåtand, för då slipper jag oljudet. Ett annat skäl är att blåtand är väldigt praktiskt, för då har man ju händerna fria.

En sån här har jag, nu i två exemplar.

I höstas kom jag över en likadan mobil, tack vare en snäll person! Tanken har varit att jag ska byta ut min tejpade mot den andra. Min mobil är ju fyra och ett halvt år, den andra ungefär tre år, så något bättre borde den ju vara. Jag minns så väl när jag köpte den. Jag skulle få inhandla en ny tjänstemobil och tog bilen till den affär min dåvarande arbetsgivare hade avtal med. Med mig hade jag en rekvisition och en önskelista på vad jag ville att min nya mobil skulle fixa.

Ett av kraven var en bra kamera. Och är det nåt jag inte har blivit besviken på så är det den här telefonens kamera! Den är så bra! Alla foton som jag har tagit själv och lagt ut här på bloggen är tagna med min älskade mobilkamera! Den är så bra att jag faktiskt inte vill byta mobil, trots att jag inser att det snart är tvunget…

Men jag var ganska svettig när jag åkte tillbaka till jobbet, för den här mobilen var dyr. Jättedyr. Den kostade 8 500 kronor år 2007. Samtidigt tänkte jag att om chefen blir arg betalar jag mobilen själv, så kan jobbet stå för abonnemanget, kanske. Men chefen blev inte arg utan sa att jag

[…] var värd det bästa! […]

(Det var på den tiden jag var chefens gullegris.)

Igår blev det ju liiite panik. Jag ville skicka nyårshälsningar per sms, framför allt till ”barnen” och Fästmön.  Men till sist kom jag på att jag ju kunde testa att byta batteriet mot det som satt i utbytesmobilen, numera reservdelsmobilen. En annan trasig grej på min mobil är bakstycket som har glappat och som jag har varit tvungen att tejpa fast. Jag tror, ärligt talat, att detta glapp har gjort att mobilen inte riktigt vill ladda ordentligt. Eller att batteriet helt enkelt laddar ur för fort. Så jag bytte även bakstycket och satte mobilen på försöksladdning. Batteriet var helt tomt, så det tog ganska lång tid att ladda. Under tiden ramlade det in en massa sms, så jag sprang mellan TV-fåtöljen och sovrummet där jag hade mobilen på laddning. Till sist blev den uppladdad! Och vet du, den har hållit laddningen och inte sjunkit en pinne sen dess!

Jag är så glad, så glad, för en ny mobil har jag verkligen inte möjlighet att köpa just nu. En sån som jag får inte ta den på avbetalning heller, trots att jag inte har några betalningsanmärkningar. Men jag har ju inget jobb… Och som arbetssökande är man utestängd från många såna här möjligheter – på gott och ont. Det klart att det är bra att man inte kan förköpa sig när man inte har nån inkomst, men en mobil är på nåt sätt en tingest man förväntas ha när man söker jobb – liksom en dator och numera också en skrivare. Det är inte klokt vad samhället förutsätter att vi arbetssökande ska ha tillgång till elektronikprylar! Men så är det.

Nu slipper jag emellertid göra nåt panikköp – jag håller helt enkelt andan och hoppas att mobilen funkar ett tag till. Den är sååå skön att hålla i igen, ingen vass tejp på baksidan som skaver i handen och ser ful ut.  Lycka! Sen kan ni andra leka med era ajfånar och spela spel och sånt – jag har en fungerande mobil igen och jag kan fota med den!..