Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 december, 2011

TV-serier, allra helst av polisart, finner jag extra njutbara när de inte håller på i evigheters evighet amen utan har typ två långfilmslånga avsnitt. På det viset är Arne Dahls Misterioso föredömlig! I kväll bänkade mamma och jag oss för att se den andra och avslutande delen.

Magnus var rätt tyst i kväll. Fotot är taget av Stefan Jerrevång, släkting till Bosse som myntade det användbara uttrycket ”Jajamens”, tro???

 

Jakten på seriemördaren som skjuter ihjäl finansmän fortsatte i afton. Spåren spretade åt alla möjliga håll, men till sist kommer en av poliserna äntligen på rätt spår. Det visar sig att en av de ursprungliga teorierna som las fram faktiskt var korrekt! Mycket mer kan jag inte avslöja, egentligen, för då berättar jag ju slutet på TV-serien/boken. Men jag kan säga att Magnus Samuelsson var rätt tyst i kväll och ärligt talat kändes det ganska bra. Det är inte roligt att höra nån bräka på östgötska och framstå som småblåst – alla östgötar är nämligen inte korkade, vi bara pratar lite fult.

I kväll kändes skådespeleriet bättre och storyn flöt också på i en bra takt. Tyvärr måste man visst alltid blanda in otrohetsaffärer och det känns både tröttsamt och uttjatat. Herrejisses, är alla poliser otrogna? Knappast…

Högre betyg för del två, men högsta blir det inte!

Read Full Post »

Herreminje! Dan har passerat och jag har klarat av shopping – på flera ställen!  *gör vågen allena*

Först skjutsade jag lilla mamma till min duktiga frissa där hon fick fint och högt hår. Under tiden hon fick håret fixat for jag till Biltema och inhandlade ett fårskinn till. Jag vill ju inte att varken mamma eller Fästmön, som är de som vanligen sitter på passagerarsätet, ska frysa om sina rumpor och jag tyckte att det var orättvist att bara min var varm. På Biltema var det massor av folk, bland annat två ståkkhålmare  med hästsvansar och ringar i öronen som skrek till varandra tvärs över butiken. Jobbiga typer! Men jag överlevde!

Nu sitter man varmt om rumpan både som förare och som passagerare i Clark Kent*!

 

Fast nu ljög jag lite. Före besöket hos frissan tittade vi in i en skoaffär för mamma ville ha nya vinterstövlar. Efter att ha kört med den stackars expediten gjorde mamma sen ett fynd – ett par varma, kortare stövlar till 30 procents rabatt! (Under tiden fipplade jag med dragkedjan i min fleecejacka, för även den är på väg att gå sönder. Tröttsamt…)

Efter besöket hos frissan – mamma blev fin i håret! – styrde vi kosan mot Stormarknaden. Mamma hade två ärenden, jag typ ett och vi klarade av dem rätt bra utan att jag fick spel. På Kicks verkade en del av personalen inte så intresserad av att sälja sina varor. Trots det var det skitmycket folk där som, trots att vi bad om ursäkt för vi behövde lite extra utrymme med rollatorn, inte flyttade på sig. Dessutom satte ett gäng knäppisar kvinnor igång att dansa linedance utanför – till musik som säkert hördes även av den som är stendöv. Men hallå! Det är en stormarknad, inte nån jädra danshall! Då blev jag lite trött igen…

Besöket på Stormarknaden avslutades inne på ett av dess apotek där jag jagade på personalen efter nicoretteinhalator åt mamma. När vi kom ut i friska luften, efter att ha mellanlandat på Hemtex (en expedit gäspade och en talade med megafonröst och mamma shoppade!) och Lagerhaus (ingen shoppade, men vi såg roliga saker som vi ville shoppa!) noterade vi att det hade regnat. Vi blev lite… trötta.

Hemma i New Village åkte kaffet på och vi smockade i oss var sin mumsmums innan middagen – som jag ännu inte har tillagat. Men det går snabbt för det är kycklingspett, som ska micras, och till det cole slaw, kex och resterande klickar av julens goda ostar (ute på femte vändan nu…) Och till det blir det ett glas vin – för det behöver jag!!!

For your information, ingen av butikerna i inlägget har betalat för att jag nämner dem! Bara så du som undrar vet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Minns du den här lilla pluppen som jag bloggade om för ett tag sen?


En orange plutt från Bonniers Bokklubb.

 

Vi diskuterade här vad det kunde tänkas vara och om jag inte minns fel var det Bokoholisten som troligtvis löste mysteriet med vad plutten kunde tänkas ha för användningsområde.

I afton, när jag hade vittjat postboxen, låg det ett nytt reklambrev från Bonniers Bokklubb. (Jag är inte ett dugg intresserad att bli medlem.) Även detta kuvert var knöligt precis som sist och jag tänkte att där kanske finns en ny orange plutt tillsammans med en beskrivning.

Nej. Fel. Det visade sig, när jag slitit upp kuvertet, att Bonniers Bokklubb har varit på IKEA. Och snott! Man har helt enkelt kleptat IKEAs små pennor, filat bort namnet och plastat in dem! Jag baxnar över Bonniers Bokklubbs fantasifullhet… 

Fantasifullt, Bonniers Bokklubb, att sno IKEAs pennor…

 

Ursäkta mig, men om Bonniers Bokklubb tror att man får medlemmar för orange plastputtar eller IKEA-pennor, då är man nog… inte så smart… (Folk gillar ju annars användbara gratisprylar, men dessa två saker var bland det mest fantasilösa jag har sett. För mig får det motsatt effekt, jag VILL INTE bli medlem i en klubb där man får dumma saker…)

Read Full Post »

Jag ber om ursäkt, AKW!

Förlåt förlåt förlåt! Tofflan är en idiot – ja, det finns det många som tycker, och nu är det bevisat!

Det var inte mitt knäpp-X som var i farten och försökte kommentera här, utan en helt annan!

Jag ber tusen gånger om ursäkt, AKW! Nu får du försöka kommentera igen, första gången måste jag godkänna dig, sen är det fritt fram – så länge du inte hetsar mot folkgrupper, Tofflor eller så!

PS Du är modig!

PS 2 Du har mejl!

Read Full Post »

Magnus Samuelsson i gårdagens avsnitt av Misterioso:

Tjabbli. Ä dä gött, dä?

Undras om han har varit på Ullared och hört tanterna prata om

TjarDÅNNy..?

Read Full Post »

Uppdaterat: Magdalena Ribbing har nu uttalat sig i frågan. Det är skönt med folk som vet hur det ska vara! 😛

                                                                                                                                                         Detta inlägg skrev jag på annandagen:

I år har jag noterat att många säger

God fortsättning!

med början redan på juldagen. God fortsättning på vad??? Julen? Men den är ju på väg att ta slut. För mig är det nåt man säger strax efter nyår, alltså

God fortsättning på det nya året!

Samtidigt måste jag ju tillägga att det inte känns riktigt bra att säga

Gott slut!

till folk. Det säger man ju i slutet av ett år, men går ju också att tolka som att man önskar folk en skön död.

Nej, det är som vanligt, arslet sitter där bak och hur man än vänder och vrider på sig blir det bakvänt.

Read Full Post »

Nej, som vanligt blir inget igen. Aldrig nånsin. Det är förstört, det är oåterkalleligt, det går inte att ta tillbaka. Men i varje fall är det lite vardag nu igen, helt klart. Det började med att en hantverksbil stannade utanför före åtta och de första hammarslagen har nyss fallit – ungefär samtidigt som nån började studsa med en liten boll, bara så där. Och nu ylas det. Så det är ganska som vanligt.

Att vädja till nån har uppenbarligen fått motsatt effekt. Nu sker verkligen besöken minst en gång i timman, oavsett om jag har skrivit nåt nytt sen sist. Det är som att leva i en mardröm som aldrig vill ta slut. Så fort du blundar dyker monstret upp igen – dygnet runt. Jag vet, för jag ser ju det i Feedjiten – längst nere i högerspalten.

Jag funderar på olika lösningar. Det enklaste är förstås att sluta blogga. Det kanske är det som är syftet med förföljelserna också, att få mig att sluta. Låt mig säga att jag är väldigt nära att göra det nu. Men det vore ju som att säga

Ni vinner!

om min röst skulle tystna. Och jag vill inte att de som gör fel ska gå segrande ur detta.

Sen vill jag förstå. Jag vill förstå varför man tycker att mitt liv är så intressant. När jag tänker efter tycker jag egentligen att det är rätt sjukt att följa nån som man inte känner eller har träffat IRL – eller ett X. För det senare gäller ju så uppenbart att man inte klarar av att släppa taget och då behöver man söka hjälp. Men varför följer man nåns blogg, nån som man inte känner? För egen del har jag lärt känna bloggmänniskor genom vänner IRL. Eller så har nån kommenterat och jag har återgäldat besöken på deras blogg  – och tyckt att den här personen skriver om intressanta saker. Jag har aldrig följt nån som jag inte gillar eller som jag vill jävlas med. Jag förstår det inte, verkligen inte!

Prövningar vi möta få och min Gud har uppenbarligen bestämt sig för att pröva mig rejält. Det är bra, jag blir säkert en bättre människa av allt detta. Eller också blir jag en bitter, misstänksam och liten person. Jag säger inte att alla människor är onda, men jag har insett att det är väldigt många där ute som vill mig illa. Och jag som bara vill vara ifred! Jag har nog med demoner ändå att bekämpa!


Monster kan se ut på olika sätt. Men för mig har de en sak gemensamt och det är att de alltid dyker upp när man blundar.

 

Idag ska jag försöka fungera normalt. Jag har bokat tid åt mamma hos min duktiga frissa. Medan mamma är där ska jag åka till Biltema och inhandla ytterligare ett fårskinn till bilen, nu till passagerarsätet. Innan dess ska vi handla och jag ska hjälpa mamma att ta ut pengar. Efter frissan ska vi åka och titta på skor till mamma. Hon vill ha ett par vinterstövlar eller nåt ditåt, för dem hon hade försvann i flytten. Idag eller i morgon har halva tiden gått som hon ska vara här. Fästmön och jag lär vara främlingar när vi ses igen! Men det blir ju så när jag har mamma och Anna har barnen, jag är ledig och Anna jobbar.

Som avslutning slungar jag här min Sysslings grekiska förbannelse nummer ett på alla förföljare. Han vet nämligen rätt mycket om förföljare:

Ai gamisou, Malaka! Tha mou klasseis ta arxhidia, batalos. Vale opisthen kai ela na sou deiskso pos to pane to gramma!

Om den inte hjälper lär inget göra det!!!

 

Read Full Post »