Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 december, 2011

I kväll var det dags! Trailerna bådade gott inför Arne Dahls Misterioso och mamma och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.

 
A-gruppen är ihoppplockad för att lösa morden på ett gäng finansmän.

                                                                                                                                                                   I rask takt mördas ett gäng finansmän. Rikskriminalen drar ihop ett special-team, A-gruppen, för att lösa fallen som man är säker på hänger ihop. Problemet är att spåren leder åt så många olika håll – Tallinn, golfbanan och en orden. Men mördaren gäckar gruppen.

Jag kände mig lite som en uppslagsbok när vi tittade. Mamma undrade hela tiden saker som

Vad sa han? 

och

Varför gjorde han så där?

och

Hur hänger det ihop, egentligen?

Ärligt talat kände jag mig lite frågande också. Jag tyckte att det hela hade lite svårt att hålla ihop. Det går inte att göra bra TV-polisserie bara för att där vimlar av mord, blod och grymheter. Det räcker inte, det måste till nåt mer. Ibland hjälper skådespelarinsatserna till att förbättra det hela. Så var tyvärr inte fallet i kväll. Inte ens Östgöten kunde göra underverk!

Jag tyckte första avsnittet var hoppigt och hade svårt att få sammanhang och jag tyckte att skådespelarna var stela i sina ageranden. Men jag vill ändå se del två som visas redan i morgon kväll. Till dess ger jag serien medelbetyg – och då är jag riktigt snäll!

PS När jag hade gått och lagt mig satte jag på sovrums-TV:n och fick då genast in CSI  och ett avhugget huvud…

Read Full Post »

Jamen jag är väl en fena! Jag menar, när ingen annan skryter om mig måste jag ju göra det själv! Med lite handfasta tips telefonledes från Den Mest Älskade lyckades jag sno ihop laxmiddagen – OCH en förrätt. (Ja, ja, låt vara att gästen = mamma själv lagt in sillen, men jag kokade faktiskt var sin potatis till…)

Sen åt vi och åt och så... BRAAAKADE botten i min älskade kökssoffa! Den har varit på väg länge och det beror på att jag har blivit så jävla tjock ett konstruktionsfel. Botten består nämligen av en lövtunn skiva – som inte vilar på nånting. Därför spikade jag fast två lister på insidan som skivan vilar på. Men eftersom soffhelveten soffan inte går att dra åt ordentligt, glider dess sidor utåt för varje dag som går – och för varje gång man sätter sig… Hur som helst, med mycket svett och en del svordomar fick jag ihop skiten soffan hyfsat. Nu skulle jag bara behöva ett nytt tyg i stället för det slitna gröna jag har. Vet inte vem (kan det vara den där Sandalen?) som har suttit och

kaaavat

så tyget har blivit alldeles

mööört,

som di säger där i Metropolen Byhålan, döh!

Efter detta lyckosamt utförda arbete tog jag itu med två nödvändiga, men ack så förhatliga jobb: att fylla på topz och bomull i var sin för ändamålen avsedda behållare. Jag menar, hur i helvete 17 kan man designa en topzask som har massor av hål??? Pinnjävlarna Pinnarna far ju ut åt alla håll, påfyllaren får utföra en veritabel balansakt! Men jag lyckades även med detta!

Vem konstruerar en behållare full av hål för topz???

Sporrad därav tog jag så itu med att fylla på bomull. Bomull är bra, för den sliter sig inte lika lätt som topzidioterna topzpinnarna. Fast… jag hade rääätt mycket bomull på min svarta t-shirt efteråt, alltså…

Efter utförandet av dessa storverk lät jag mamma ta hand om disken. Det var nog säkrast, jag är rädd om mitt porslin för det görs inte i den färgen jag har längre. Jag har vidare pratat med mammakusinen och nu har vi bestämt ”allt” hur vi ska göra på fredag! Det är underbart att ”jobba ihop” med En Sann Planerare! (It takes one to know one…)

Nu är det nästan så att jag rullar nerför trappan och frågar Nya Grannen om h*n behöver lite hjälp med lägenhetsrenoveringen. Jag känner mig så hantverkig, så! Men jag har mina gränser och jag vet, vis av erfarenhet, att grannar ska man inte frottera sig med utan helst hålla på mer än armlängds avstånd. Det är säkrast för alla parter.


”Hi Buddy, need a hand?” Nää, jag tror inte det, va…

Read Full Post »

Uppdaterat: I egna tidningen säger Thomas Mattsson att han anser sig ha gjort samhället en tjänst, i princip, eftersom det nu finns en insmugglad pistol färre på Malmös gator.

 

Min gamla antagonist (sic!) när det gäller den ”duktige” chefen vid Röda Korset, han som tog från de fattiga för att ge till… sig själv och sin rika familj, Thomas Mattsson ligger pyrt till. Inte nog med att han är chefredaktör på Expressen, nu är han också åtalad för vapenbrott. Upprinnelsen är en händelse förra året när han och en journalist skulle visa hur lätt det är att… få tag på vapen i Malmö.

Thomas Mattsson säger i Dagens Nyheter:

[…] Det här var ett jättebra reportage i tidningen publicerat under en tid då både justitieministern och integrationsministern åkte till Malmö för att prata om den här lasermannen […]

Han tycker att det är fel att Expressen inte skulle få utöva det han kallar

[…] aktiv journalistik […]

Med detta menar han alltså det faktum att han och journalisten skaffade en pistol. På lagligt sätt, dårå?

Själv säger jag… Eh… nej… Jag tycker inte att det är fel med aktiv journalistik, men ja, jag tycker att det är fel när man bryter svensk lag. Att skaffa vapen på olagligt sätt… är ju olagligt.

Fast Thomas Mattsson menar att han inte har begått nåt brott:

[…] Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt. […]

Det fanns inte något uppsåt..? Eh… nehej… Var inte uppståtet att… försöka visa hur lätt det är att skaffa ett vapen på olagligt sätt? Men nej, uppsåtet var att skriva om det hela i en tidning som har maaassor av läsare:

[…] Dessutom är det presenterat i en tidning med en miljon läsare. Det finns ju inget tvivelsmål, inte ens hos åklagaren, att det här är gjort ur ett journalistiskt perspektiv för att granska vapenhandeln under en period där en människa faktiskt gick runt och sköt ihjäl människor. […]

Nja, jag tycker ärligt talat att det här inte håller. Men Thomas Mattsson förnekar alla brott och hävdar att det är

[…] samhällsviktig journalistik […] 

och

[…] klassisk journalistik […]

Hmm, hmm… Är det nån sorts journalistik detta inte är..? Den gamla vanliga visan att journalister drivs av nån sorts uppdrag att upplysa allmänheten. Det uppdraget har ju inte journalister, faktiskt. Det är ungefär som att säga att alla sjuksköterskor har ett kall… Betänk, tidningar produceras för att tjäna pengar. Att somliga journalister vill göra ett scoop och kanske få sitt namn känt nämner han inte. Vilken sorts journalistik är det, tro? Förslag, nån???

Read Full Post »

Det blev, tack & lov, ingen färd till Stormarknaden, som jag befarade, idag! Mamma sa själv att vi tar det i morgon, efter att hon har varit hos frissan. Det blåser fortfarande ganska mycket och det gör det jobbigt för mamma att vara ute.

Efter en välbehövlig dusch och tillika hårtvätt tog jag ensam en tur över till Tokerian. Jag blev på lite bättre humör och svalde det ledsna en stund. Gladdes i stället åt att en god vän skulle träffa en vän från söder. På Tokerian träffade jag dessutom min tandläkare – och henne kan vem som helst bli glad av att träffa! Världens bästa, alltså! Men glädjen blev väl för mycket, för jag glömde hälften av det jag skulle handla – och skyllde som vanligt på att

det stod inte på lappen.

Eh… Lappen hade jag liksom skrivit själv, typ tio minuter innan jag gick… Så nästa grej att skylla på, när jag kom hem utan tunna kycklingskivor och TV-tidning var

den där bristen jag har i mitt blod…

Hemma igen blev det go-fika. Jag hade köpt chokladmunkar som var skitgoda och som inte kändes så flottiga. Särskilt nyttiga är de väl inte direkt, men…

Vittjade postboxen och fann en hälsning från vännen Siv som vid kortskrivandet befann sig i Egypten – och frös. Ja, ja, vi svenskar är ett klagande folk… 😉 Själv har jag inte varit utomlands sen 1996, men då var det å andra sidan varmt utom två dar i två veckor. Det är OK, tycker jag! Fast jag var ju inte Egypten, förstås, utan på Teneriffa… Egypten har alltid varit mitt drömresmål, men dit lär jag aldrig komma. Vilken tur att jag får fina vykort därifrån att sätta upp på kylen så att jag åtminstone kan drömma!..


Ett vykort att titta på och att drömma till…

 

Ytterligare en rolig försändelse hade landat i min postbox och det var Stina Nilssons bok Andetag, som jag vann i en tävling på Fatous blogg! Jag älskar verkligen att läsa och även om julklappshögen med böcker blev enorm är alla böcker, nästan, välkomna hos mig. Den här tillhörde kategorin välkomna. TACK!


En bok av kategorin välkomna hos mig!

 

Sen fick jag ett annat litet brev också, helt onödigt, men det sopade förstås bort mitt goda humör helt. Det var beslutet om vem som fick Tjänsten, svart på vitt, alltså. Och som du vet stod det inte mitt namn på den streckade raden. Jag ska verkligen göra allt för att klara att jobba i januari, för även om det är ledsamt är jag så van, så van att ständigt bita i det sura äpplet. Jag har gråtit över detta, nu är tårarna slut.

I kväll ska jag tillreda lax i ugnen med fetaostsås och jasminris till. Jag har inte glömt att ta fram firren för upptining…

Read Full Post »

Jag tillhör kategorin spruträdda, så egentligen skulle jag inte blogga om detta, men… Som jag länge har misstänkt har det visat sig att svenskarna vaccinerar sig – väldigt mycket. Jag har lite svårt att förstå denna förkärlek för att få en spik i armen. Och när jag dessutom läser att vissa vaccin både dyra och onödiga förstår jag ännu mindre.


Uff! En nål…

 

För den som ska resa utomlands kan det vara väl värt att kolla upp ordentligt vilka vaccin som är nödvändiga. Och vi som stannar här hemma – är det verkligen nödvändigt att ta influensavaccin varje november om vi är friska i övrigt? För det är ju en helt annan sak om man har en kronisk sjukdom dessutom. Då kan man ju bli väldigt sjuk av en vanlig influensa.

Jag blev själv erbjuden, för första gången, att ta vaccin mot årets influensa, på arbetsgivarens bekostnad. Men jag ser ingen anledning. Och faktum är, ta i trä, att jag inte ens har haft nån vanlig ”bonnförkylning” i höstas! Många blir dessutom sjuka av vaccinerna – varför utsätta sig om man inte måste? Jag vill varken ha en light-verision av influensa – eller sömnsjuka…

Hur gör du? Vaccinerar du dig mot influensa, till exempel?

Read Full Post »

Hittade en nyårslista inne hos vänliga Lumummagumman och den kleptade jag direkt!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Nja, men jag gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle klara av!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag avger aldrig nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nope.

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Ja.

5. Vilka länder besökte du?
Östergötland.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Ett jobb!!!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Den 1 september för då började jag jobba.

8. Vad var din största framgång 2011?
Att jag klarade att gå från noll till heltid direkt,utan nån jävla ”inskolning”.

9. Största misstaget?
Hela jag är ett misstag, men det klart att det var ett missLYCKANDE att inte få drömtjänsten…

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite ont i axlarna, mest.

11. Bästa köpet?
Jag shoppar inte. Jag köper bara det nödvändigaste som mat och sånt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Räkningar och mat.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Fästmön
gör mig alltid glad!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Jag har haft svårt för ljud, så jag har inte lyssnat så mycket på musik. Men jag gillade Dana Internationals bidrag till melodifestivalen 2011, Ding Dong.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Det har varit ett år med stora hopp och förväntningar och lika stora nederlag och grusade framtidsplaner.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Arbetat!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit.

18. Hur ska du tillbringa julen?
I år har jag varit hemma och har min mamma på besök. Nästa år vet jag inte hur julen blir, jag vill gärna fira med Anna.

19. Blev du kär under 2011?
Jag är kär i Anna sen 2007.

20. Favorittidning?
Antik & Auktion
.

21. Favoritprogram på TV?
Oj… Jag gillar Anno 1790, CSI, Desperate Housewives… och lite sånt!

22. Hatar du något nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag hatar bara att inte ha nån försörjning och att vara förföljd på bloggen.

23. Bästa boken du läste i år?
Oj, jag läser så många… Men jag gillade Maria Engelwinges bok, Rickard Engfors bok … och några till!

24. Största musikaliska upptäckten?
Tystnad.

25. Något du önskade dig och fick?
Böcker!

26. Något du önskade dig men inte fick?
Inget.

27. Årets bästa film?
Anna och jag var på bio och såg två bra filmer, ur två olika genrer, Kyss mig och Tintin. Men de var båda bra!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag åkte hem från mamma och möttes av Anna och barnen hemma hos mig. Anna lagade god mat och vi åt tillsammans och jag fick en blå hortensia!

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ett arbete.

30. Vad fick dig att må bra?
Anna, barnen och att jobba.

Read Full Post »

Uppdaterat: Och mitt gamla X skriver att hon inte förstår vad hon har gjort… Nej, mycket till självlinsikt finns inte där. Hur som helst, jag vill inte ha besök av detta gamla X på min blogg. Försvinn ur mitt liv! Det är inte svårare än så.

 

Nej det var dumt att tro att det skulle hjälpa att vädja. Besöken från Bitten och AK fortsätter. Jag gissar att syftet är att knäcka mig och jag kan tala om att ni lyckas en bit för varje besök. Jag förstår inte vad det är ni annars vill uppnå? Och så undrar jag om ni blir jätteglada sen när ni lyckas? Min upplevelse är att ni är sjuka som gör så här. Jag känner mig förföljd. Det är som sagt min upplevelse. Att jag är stalkad.

Som vanligt kommer så gott som inget stöd från andra läsare. Nej, det är ju farligt att ta ställning, att uttrycka sympati etc. Jag känner igen det så väl från min förra arbetsplats och bland före detta vänner. Bakom ryggen går det att snacka och spekulera och tycka synd om, rentav. Men ingen, ingen, tog eller tar min sida öppet.

Det är äntligen vardag och även om jag har semester kan jag inte sova. I natt har jag emellertid sovit cirka fem timmar och det är mycket! Jag är ledig den här veckan också och jag ska väl hitta på nåt som roar min mamma. Men det som roar henne mest är shopping och jag verkligen får  kämpa för att orka ens gå in på Tokerian eller Heidan, bland folk. Så jag får se det som träning… Det är ju inte mycket bättre att sitta hemma och känna sig förföljd av två… gamla tanter som borde ha bättre vett än att ägna sig åt detta…

Går ni förföljare igång på att äntligen få känna makt???

 

På fredag blir det eventuellt en mini-släktträff i Luthagen med Sysslingen, E-L och barnen, kanske,  samt mammakusinen B och A. Jag har ju nyss läst Sysslingens avhandling och är mycket spänd på att höra om hans pjäs om påskupproret i Uppsala, en pjäs som har urpremiär den 12 februari på Uppsala Stadsteater och en pjäs som verkligen handlar om förföljelse och stalkning i en mycket större omfattning än den jag är drabbad av…

Jag är trött. Blåsten avtog under natten, men jag tror att det fortfarande är varmt ute. Huset är ovanligt tyst, kanske fler än jag har insett att julefrid faktiskt kan råda även efter jul när man har ledigt. Det är rätt skönt…

Read Full Post »