Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 december, 2011

I tio avsnitt har vi som gillar historiska TV-serier fått följa kvarterskommissarie Dåådh i 1790-talets Stockholm i Anno 1790. Och låt mig säga, att det har varit en mycket spännande resa i det förflutna!

Några av huvudrollerna i Anno 1790.

 

Anno 1790 marknadsfördes som en polisserie i ett förflutet Stockholm, sänd av Sveriges Television. Men det har egentligen inte varit det viktigaste och bästa med serien. För jag tycker att den här serien har så mycket mer än bara spänning – den innehåller politik, samhällsdebatt, kärlek och passion.

Jag har inte en enda invändning efter att ha sett alla tio avsnitt! Jag tycker att kostymerna är suveräna, miljöerna fantastiskt bra skildrade och skådespeleriet precis perfekt. Det senare kunde ju ha blivit smått överdrivet med tanke på tiden som serien avses spegla, men nej. Allt är så bra!

Nu går jag bara och väntar på att få veta, inte om, utan när fortsättningen kommer! Högsta betyg!

Read Full Post »

Det är tio grader varmt och blåser som 17 igen i natt. Jag kan inte säga annat än att jag tycker att det är lite läskigt…

Skulle inte ha nåt emot att somna med Fästmöns hand i min i natt, men så blir det inte. Vi är en mil från varandra, suck…

Varje sekund är en prövning och varje sekund utan henne är inte värd att leva. Men jag vet att hon finns där, att hon längtar, att hon saknar. Då kan jag slumra en stund och le i sömnen.

Jag älskar dig, Anna du!

Read Full Post »

Gamla Uppsala… Om man bor i Uppsala kan man inte låta bli att förföras av det. Och jag är så glad att kära sysslingen förfördes av det så att han skrev sin avhandling om det: Det Gamla Uppsala. Berättelser & Metamorfoser.


Den var förförande.

Jag fascineras av Gamla Uppsala! Hur skulle jag inte vara det när jag bor där jag bor? Och är litteraturvetare i botten! I den här avhandlingen får jag mitt lystmäte omhuldat. Gamla Uppsala, litteratur, historia – och rätt mycket… politik. Jag tror att det är därför jag fängslas mest av de senare delarna av avhandlingen, för då blir det mer nutidspolitik. För då handlar det om raspolitik och sånt som aldrig ska glömmas eller gömmas! Fram med liken ur garderoberna!

Och som sagt, jag är glad att Magnus förfördes av Gamla Uppsala i sig och gjorde detta arbete. Utomordentligt! Tack för att du gav mig boken, Syssling!

Read Full Post »

En topp fyra-lista av det jag gillade bäst på julbordet:

1. Mammas kycklingköttbullar:


Tidigare mammas köttbullar, numera mammas KYCKLINGköttbullar. Världsbäst!

                                                                                                                                                                   2. Mammas inlagda sill.


Mammas inlagda sill. Här har det smugit sig in ett och annat senapskorn. Det är fel. Det kommer från senapssillen. Mammas inlagda är bäst!

                                                                                                                                                                     3. Östgöta Sädesbrännvin i snapsglasen.


Östgöta Sädesbrännvin ska det vara – i snapsglas av tenn, helst!

 

4. Julöl. Här får Nisse illustrera, men ärligt talat, mumma var fylligast och bäst!


Nisse är ett ganska OK och mörkt julöl, men mumma var bäst!

Read Full Post »

Nu vädjar jag…

Snälla Bitten och snälla AK, jag vill inte ha varken kommentarer eller besök av er. Varför kan ni inte respektera det?

Jag har anmält er båda två för stalkning nu.

Read Full Post »

Hittade en recension av en intressant bok hos lokalblaskan, en bok med titeln Sluta älta och grubbla. Författtaren, psykologen Olle Wadström, menar att det är fel strategi att leta efter ord som tröstar när oron mal inuti oss. Eh jaha… Nej, i stället ska vi acceptera att vi inte kan styra vissa saker. Eh… ännu mera jaha.??


Snurrigt värre blir det ibland… Men för det mesta hjälper det att ta fram det svåra och inte förtränga det – tycker jag.

 

Jag förstår inte varför det är fel strategi att leta efter en lösning när man blir orolig. Hittar man en lösning sker det förhoppningsvis en förändring till det bättre och då  blir det ju inte enbart till tröst. För är det inte så att problem är till för att lösas? Ursäkta mig, men jag blir liiite förvirrad!

Olle Wadström menar att vi, för att hitta de tröstande tankarna, måste leta fram de jobbiga tankarna, ångesttankarna, och det tycker han inte är bra. Själv är jag för att inte förtränga. Jag tror på att bördan blir lättare för varje gång man tar upp den till ytan. OK, vissa saker och skeenden kan man inte styra över, men för min del funkar det att till exempel skriva om det som är jobbigt. Det försvinner inte alltid, men för det mesta försvinner de negativa tankarna och jaa, jag känner mig tröstad av mig själv och ofta gladare – även när det är som svartast.

Samtidigt kan jag hålla med om att ältande inte är nyttigt i längden. Det får inte bli ett ältande för ältandets skull. Och tänker man bara i cirklar leder ju vägen aldrig framåt. Men ibland behöver vi få älta också, även det är en del av den läkande processen – framför allt när det gäller trauman som vi inte har kunnat undvika. Tycker jag, dårå… Vad tycker du???

PS Den här boken kom ut redan 2007 och jag kan inte hjälpa att jag undrar varför lokalblaskan tar in en recension nu, flera år senare. Finns det inga aktuella böcker att recensera???

Read Full Post »

Det blev en liten tur ut till Förorten idag! Eller rättare sagt, jag längtade så efter Fästmön att jag hämtade henne från jobbet när hon slutat klockan 13. Om jag inte fick varken julaftonspuss eller juldagspuss, så ville jag ha annandagsAnnapuss! Och det fick jag! Vi stannade till vid ICA Heidan och handlade lite förnödenheter – Anna köpte mat och jag köpte var sitt pecanwienerbröd till mammas och mitt eftermiddagskaffe.

Ute i Himlen var det tämligen tyst och lugnt, bara en unge som hade käkat blängsylta siktades, men aktarej så jag blängde tillbaka och räckte ut tungan!!! Han blev säkert traumatiserad för livet.

Hemma i New Village blev det sen fika och vi testade också ett par chokladbitar av allt det vi hade fått – från när och fjärran. Etta hittills ligger chokladen från Annas mamma och L, en ask Merci!


Merci för denna!

 

Jag passade också på att slå en signal till Mercigivarna, för Annas mamma är verkligen den snällaste och mest omtänksamma ”svärmor” jag har haft!

När jag ändå var igång mejlade jag mammakusinen B söder om söder också och vänliga Roger och Maggie i Chard som sänt oss rättvisemärkt choklad.

Mamma ser på nån form av sport på TV, medan jag datoriserar. Jag tänkte nog slänga mig och läsa en stund nu, för middag blir det inte förrän klockan 18 – och då lovar jag att det är sista vändan julmat som åker fram!!!

För egen del tänker jag se sista avsnittet av Anno 1790 klockan 21. Sen följer förstås en recension senare i kväll/natt – om mobila bredbandet från Tre vill samarbeta…

Read Full Post »

Older Posts »