Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 december, 2011

I tio avsnitt har vi som gillar historiska TV-serier fått följa kvarterskommissarie Dåådh i 1790-talets Stockholm i Anno 1790. Och låt mig säga, att det har varit en mycket spännande resa i det förflutna!

Några av huvudrollerna i Anno 1790.

 

Anno 1790 marknadsfördes som en polisserie i ett förflutet Stockholm, sänd av Sveriges Television. Men det har egentligen inte varit det viktigaste och bästa med serien. För jag tycker att den här serien har så mycket mer än bara spänning – den innehåller politik, samhällsdebatt, kärlek och passion.

Jag har inte en enda invändning efter att ha sett alla tio avsnitt! Jag tycker att kostymerna är suveräna, miljöerna fantastiskt bra skildrade och skådespeleriet precis perfekt. Det senare kunde ju ha blivit smått överdrivet med tanke på tiden som serien avses spegla, men nej. Allt är så bra!

Nu går jag bara och väntar på att få veta, inte om, utan när fortsättningen kommer! Högsta betyg!

Read Full Post »

Det är tio grader varmt och blåser som 17 igen i natt. Jag kan inte säga annat än att jag tycker att det är lite läskigt…

Skulle inte ha nåt emot att somna med Fästmöns hand i min i natt, men så blir det inte. Vi är en mil från varandra, suck…

Varje sekund är en prövning och varje sekund utan henne är inte värd att leva. Men jag vet att hon finns där, att hon längtar, att hon saknar. Då kan jag slumra en stund och le i sömnen.

Jag älskar dig, Anna du!

Read Full Post »

Gamla Uppsala… Om man bor i Uppsala kan man inte låta bli att förföras av det. Och jag är så glad att kära sysslingen förfördes av det så att han skrev sin avhandling om det: Det Gamla Uppsala. Berättelser & Metamorfoser.


Den var förförande.

Jag fascineras av Gamla Uppsala! Hur skulle jag inte vara det när jag bor där jag bor? Och är litteraturvetare i botten! I den här avhandlingen får jag mitt lystmäte omhuldat. Gamla Uppsala, litteratur, historia – och rätt mycket… politik. Jag tror att det är därför jag fängslas mest av de senare delarna av avhandlingen, för då blir det mer nutidspolitik. För då handlar det om raspolitik och sånt som aldrig ska glömmas eller gömmas! Fram med liken ur garderoberna!

Och som sagt, jag är glad att Magnus förfördes av Gamla Uppsala i sig och gjorde detta arbete. Utomordentligt! Tack för att du gav mig boken, Syssling!

Read Full Post »

En topp fyra-lista av det jag gillade bäst på julbordet:

1. Mammas kycklingköttbullar:


Tidigare mammas köttbullar, numera mammas KYCKLINGköttbullar. Världsbäst!

                                                                                                                                                                   2. Mammas inlagda sill.


Mammas inlagda sill. Här har det smugit sig in ett och annat senapskorn. Det är fel. Det kommer från senapssillen. Mammas inlagda är bäst!

                                                                                                                                                                     3. Östgöta Sädesbrännvin i snapsglasen.


Östgöta Sädesbrännvin ska det vara – i snapsglas av tenn, helst!

 

4. Julöl. Här får Nisse illustrera, men ärligt talat, mumma var fylligast och bäst!


Nisse är ett ganska OK och mörkt julöl, men mumma var bäst!

Read Full Post »

Nu vädjar jag…

Snälla Bitten och snälla AK, jag vill inte ha varken kommentarer eller besök av er. Varför kan ni inte respektera det?

Jag har anmält er båda två för stalkning nu.

Read Full Post »

Hittade en recension av en intressant bok hos lokalblaskan, en bok med titeln Sluta älta och grubbla. Författtaren, psykologen Olle Wadström, menar att det är fel strategi att leta efter ord som tröstar när oron mal inuti oss. Eh jaha… Nej, i stället ska vi acceptera att vi inte kan styra vissa saker. Eh… ännu mera jaha.??


Snurrigt värre blir det ibland… Men för det mesta hjälper det att ta fram det svåra och inte förtränga det – tycker jag.

 

Jag förstår inte varför det är fel strategi att leta efter en lösning när man blir orolig. Hittar man en lösning sker det förhoppningsvis en förändring till det bättre och då  blir det ju inte enbart till tröst. För är det inte så att problem är till för att lösas? Ursäkta mig, men jag blir liiite förvirrad!

Olle Wadström menar att vi, för att hitta de tröstande tankarna, måste leta fram de jobbiga tankarna, ångesttankarna, och det tycker han inte är bra. Själv är jag för att inte förtränga. Jag tror på att bördan blir lättare för varje gång man tar upp den till ytan. OK, vissa saker och skeenden kan man inte styra över, men för min del funkar det att till exempel skriva om det som är jobbigt. Det försvinner inte alltid, men för det mesta försvinner de negativa tankarna och jaa, jag känner mig tröstad av mig själv och ofta gladare – även när det är som svartast.

Samtidigt kan jag hålla med om att ältande inte är nyttigt i längden. Det får inte bli ett ältande för ältandets skull. Och tänker man bara i cirklar leder ju vägen aldrig framåt. Men ibland behöver vi få älta också, även det är en del av den läkande processen – framför allt när det gäller trauman som vi inte har kunnat undvika. Tycker jag, dårå… Vad tycker du???

PS Den här boken kom ut redan 2007 och jag kan inte hjälpa att jag undrar varför lokalblaskan tar in en recension nu, flera år senare. Finns det inga aktuella böcker att recensera???

Read Full Post »

Det blev en liten tur ut till Förorten idag! Eller rättare sagt, jag längtade så efter Fästmön att jag hämtade henne från jobbet när hon slutat klockan 13. Om jag inte fick varken julaftonspuss eller juldagspuss, så ville jag ha annandagsAnnapuss! Och det fick jag! Vi stannade till vid ICA Heidan och handlade lite förnödenheter – Anna köpte mat och jag köpte var sitt pecanwienerbröd till mammas och mitt eftermiddagskaffe.

Ute i Himlen var det tämligen tyst och lugnt, bara en unge som hade käkat blängsylta siktades, men aktarej så jag blängde tillbaka och räckte ut tungan!!! Han blev säkert traumatiserad för livet.

Hemma i New Village blev det sen fika och vi testade också ett par chokladbitar av allt det vi hade fått – från när och fjärran. Etta hittills ligger chokladen från Annas mamma och L, en ask Merci!


Merci för denna!

 

Jag passade också på att slå en signal till Mercigivarna, för Annas mamma är verkligen den snällaste och mest omtänksamma ”svärmor” jag har haft!

När jag ändå var igång mejlade jag mammakusinen B söder om söder också och vänliga Roger och Maggie i Chard som sänt oss rättvisemärkt choklad.

Mamma ser på nån form av sport på TV, medan jag datoriserar. Jag tänkte nog slänga mig och läsa en stund nu, för middag blir det inte förrän klockan 18 – och då lovar jag att det är sista vändan julmat som åker fram!!!

För egen del tänker jag se sista avsnittet av Anno 1790 klockan 21. Sen följer förstås en recension senare i kväll/natt – om mobila bredbandet från Tre vill samarbeta…

Read Full Post »

Idag är allt som vanligt igen. Friden varade knappt ett dygn, nu vaknar man åter tidigt som tusan av stoj och skratt och hostningar och jag vet inte vad. Nej, jag vet! Jag skulle gärna bo i ett hus i skogen, mycket hellre det än att vakna till oljud varje ledig morgon, så gott som. Mycket hellre i enslighet än att en besökare glor på mig och mamma, uppifrån och ner, nerifrån och upp, med elaka och illvilliga ögon, utan att skämmas för sin nyfikenhet.

Jag börjar fundera på om jag inte är två personer i alla fall. Ibland känner jag mig from som ett lamm, ibland har jag så mycket ilska och ledsenhet inuti att jag blir ond och elak. Men det är inte lätt att bita ihop när man har en besökare som har bjudit hit sig själv i över tre veckor. Jag saknar min ensamhet!!!

Dessutom saknar jag förstås Fästmön. Vi har ju knappt träffats på ett par veckor, bara nåt kort möte. Det är inte roligt att fira jul på var sitt håll, det samma blir det ju med nyår. Om jag lever nästa år vill jag ha det på ett annat sätt och då tänker jag vara bestämd och säga att

Jag vill bestämma vad jag ska göra och var jag ska vara för en gångs skull!

Men jag har ingen aning om var jag är nästa år. Det kan vara kallt på parkbänkarna.

Kallt lät det som om det var i natt i alla fall! Det blåste som 17 och ett tag trodde jag att taket skulle blåsa av. Tänk vilken traumatisk upplevelse för alla grannar som hatar mig att få se mig naken i min säng!

Media har förstås ridit på stormen i dess dubbla bemärkelse. Idag är det ju stora hemvändardan och det är redan, strax efter klockan nio, totalkaos vad gäller tågavgångarna, enligt Dagens Nyheter. Läget är akut även på vägarna, dundrar Aftonbladet. Jag tänker på alla stackare som måste sova utomhus. Gör inte du?


Kan ju vara kyligt att behöva sova här…

                                                                                                                                                               För media tycks den här julen ha varit händelselös annars. Inte en enda kändis som har dött kring jul som man kan skriva om, endast drottning Elizabeths man prins Philip blev hastigt sjuk och fick hjärtopereras. I Aftonbladet har Andreas Lundstedt bekänt att han vissa dar inte har velat leva. Nej, det är tufft att ha en kronisk sjukdom och få äta massor av mediciner varje dag… Och så har Lasse Åberg berättat att han blev mobbad som barn. Men den artikeln får bara den som betalar läsa. (Vem vill, liksom???) Nej, det är synd om alla våra kändisar! Trots det, ingen av dem har dött i jul, vilket förstås ställer till det för media, men väl är tur för dem själva…

Men hör och häpna, nånting har inträffat! En man har hittats mördad i Uppsala. Media är redan på och Svenskan så gott som toppar med nyheten, baserad på ett pressmeddelande.

Nej, idag tänker jag nog skippa promenaden och ägna mig åt att läsa böcker och försöka stilla min inre. Det planeras en familjesammankomst till slutet av veckan och den ser jag fram emot. Äntligen nåt kul!

Read Full Post »

I kväll fick mamma och jag stanna kvar i soffa respektive fåtölj, för direkt efter Stjärnorna på Slottet följde säsongsstarten av Morden i Midsomer. Totalt visas fyra avsnitt den här gången, som sist. Och som sist är det ursprungliga kommissarie Barnabys kusin John som har huvudrollen.

Jones och Barnaby – med förnamnen Ben och John i TV-serien Morden i Midsomer.

                                                                                                                                                                I kväll utspelade sig säsongsstarten bland druider. En mördad bonde hittas i en forntida stensättning. Men det är inte bara ett gäng druider som springer omkring i trakten och är mysko. Som vanligt tror man att den skyldige är stensäkert skyldig – till dess även h*n hittas mördad, i det här fallet klubbad i huvet och dränkt i en vattentunna.

Lite halvseg start, så det blir inte mer än medelbetyg.

Read Full Post »

Juldagen bjöd äntligen på nåt sevärt på TV – säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet på SvT1. Jag tycker att det är underhållande och intressant när man får se andra sidor av människor, så kallade kändisar, än dem man brukar. Eller, som i Jonas Gardells fall, förstärkta, allra värsta sidor. Usch, jag glömmer aldrig hur pinsam och barnslig han var när han deltog! Faktum är att jag inte har läst en rad av eller om honom sen dess…

Det här gänget är de nya stjärnorna på Slottet! Från vänster till höger: Christer Lindarw, Louise Hoffsten, Johan Rabaeus, Kim Anderzon och Johan Rheborg.

                                                                                                                                                        Idag var det skådespelerskan Kim Anderzons dag. Jag kan inte säga att jag vet så mycket om henne – mer än att hon är skådespelerska och har dykt upp lite här och var. Inte gjort nåt större intryck på mig. Därför är ju såna här program bra, så att man får se lite mer av stjärnorna.

Kim Anderzon inledde säsongens Stjärnorna på Slottet.

                                                                                                                                                         Kim Anderzon kommer från enkla förhållanden. Ändå överraskade hon med divalater som att säga att om hon, när hon är ute på turné, inte är nöjd med sitt hotellrum, byter till bästa sviten.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt.

Och det kan man ju göra, byta till svit, alltså, – om  man har råd med det. Var finns idealen från ”Pickadollen” nu, liksom???

Kim Anderzons dag ägnades åt att äta och dricka, som vanligt i det här programmet. Surströmming serverades till lunch utan att nån i sällskapet protesterade. Lunchen hade föregåtts av nån sorts yoga samt en ridtur.

Särskilt överraskad vet jag inte om jag blev. Jag tyckte dagen och säsongsstarten blev tämligen intetsägande. Mest spännande blev det nog när Christer Lindarw avslöjade att han och Kim Anderzon haft samma älskare…

Aftonbladets Jan-Olov Andersson hade ungefär samma åsikter som jag på programmet: en intetsägande inledning, tjat om vilka Kim Anderzon hade legat med, Christer Lindarws avslöjande som kvällens

Åh fan!

tungrunken (det var lite för många anspelningar på sex för att jag skulle känna mig bekväm att titta tillsammans med mamma – det tjatiga blir inte roligt ens i hemlighet efter ett tag) och kvällens mest saknade: Kims dotter Tintin som inte nämndes en enda gång (intressant eftersom hon enligt Wikipedia enbart är dotter till Kim Anderzon och uppenbarligen inte till nån man/pappa.). Men det klart, en dotter som heter som en seriefigur, en manlig seriefigur… Ursäkta mig, jag hör att jag låter som en tant!

Nej, nu har jag större förhoppningar på nästa program som innebär att Christer Lindarw har sin dag!

Säsongsstarten får godkänt, men inte mycket mer…

Read Full Post »