Idag städar jag lite. När jag går förbi en spegel kan jag inte låta bli att stanna upp en stund.
Så gammal jag har blivit! De här sista tre åren har jag blivit minst tio, men närmare 20 år äldre i ansiktet. Fårorna är djupa, vecken bittra. Och håret! Det som var min stolthet… Tunt och livlöst, trots besök hos bästa frissan i veckan.
En skugga av den som en gång var jag.
Nej, jag undrar vad straffet blir för den som har åsamkat mig detta för tidiga åldrande. Detta lidande. Den som är jag. För nånstans, nån gång hade jag säkert ett val. Ett val att ta en annan väg. Men jag var dum och lojal och plikttrogen.
Nu är jag bara dum och gammal i förtid.
Ja, jag veeet! Dum och lojal har jag också varit, och blivit gammal och grå. Men nu jävlar är det slut med det! Vi kommer tillbaka, var så säker. Tänk puppa-fjärli, det gör jag. 🙂
Önskar dig en riktigt God Jul!
Barbro, kloka tankar! En riktigt god jul önskar jag dig också!!!
Ja även om motgångarna påverkar både yttre och inre så kan jag ju lätt påpeka att förfallet är totalt när man närmar sig halvsekel. Det hänger och sladdrar både här och där, fläckar och andra nya skönhetstecken tillkommer. Bara å gilla läget och göra det bästa av misären.
Det där som hänger och sladdrar är ju mest självförvållat, andra saker har ju vissa… andra personer ”hjälpt till med” och det irriterar mig.