Jag läser ett upprört debattinlägg i Svenska Dagbladet, signerat ett antal leg. psykologer och leg. psykoterapeuter. De är upprörda över att regeringen har, som de skriver, satsat KBT i rehabiliteringssyfte. Satsningen har nämligen medfört att andra terapier har kvävts, menar de.
Det klart att
[…] ett brett och mångsidigt perspektiv […]
är bäst när det gäller psykoterapi. Det som passar en patient behöver nödvändigtvis inte passa en annan. Men skribenterna menar, tror jag, att KBT har favoriserats av kostnadsskäl. Och DET är ju inte bra, inte bra alls!
I stället efterlyser skribenterna valfrihet även inom terapins område:
[…] Inom EU pågår ett vetenskapligt samarbete för utveckling av psykoterapi, där både psykodynamiska och kognitiva beteendeterapeutiska behandlingsmodeller ses som likvärdiga och kompletterar varandra. Det är svårt att se något vetenskapligt stöd, eller något annat skäl, till att Sverige skall avvika från övriga länder i detta avseende. […]
Nu börjar jag fundera lite… Psykodynamik – och jag ser… rött! På nära håll har jag nämligen beskådat hur en person utvecklade rena psykopatdrag i samband med psykodynamisk… inte behandling utan… utbildning! (På arbetsgivarens bekostnad, ska dessutom tilläggas.) Ja, det var rent skrämmande hur denna person började skrika oregerligt alt. kommunicera per e-post trots att jag befann mig i… närområdet.
Skribenterna menar i sitt debattinlägg att KBT kanske visar goda resultat i experimentella studier, men inte fullt lika goda i klinisk verklighet. De hävdar också att så många som ungeför var fjärde patient som erbjudits terapi i rehabiliteringsgarantin har avbrutit sin KBT i förtid.
Själv kan jag bara säga att KBT fungerade utmärkt för min egen del, när jag använde den för att komma förbi ett trauma. Den fungerade jättebra – till dess att psykopaten ovan förstörde mitt liv – och tvingade mig att avbryta KBT:n…
Så, jag säger JA! till KBT och ett rungande NEJ! till psykodynamiska metoder! Vad tycker du???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag kan alldeles för lite om det här. Alltså jag känner människor som gått i riktig psykoterapi à la Jung och tyckt det har varit bra. Andra har gått i KBT och det har funkat för dem. Jag uppfattar KBT som något som är bra om man har ett specifikt problem, jag fick KBT av landstinget men avsade mig den efter ett antal besök hos en terapeut som jag upplevde som sjukare än vad jag någonsin varit. 😦 Till sist gick jag dit för hans skull 1 g/v men tog mod till mig och gjorde slut. Det gav mig verkligen noll, nada.
För MIG tror jag aldrig att KBT hade funkat för att bli kvitt mitt missbruk och för MIG fungerar 12-stegsprogrammet. Men jag vet ju att det inte fungerar för alla eftersom man måste vilja själv, det går inte att tvinga på någon. Vill man inte förändra sig så tror jag inte någon slags terapi eller behandling fungerar. Äsch, då, vad långt det blev, jag som inte vet något. 😉
Jag ser rött när jag hör talas om psykodynamiska metoder eftersom DLF:s psykopatdrag kom fram då. Och den som drabbades var jag. För DLF var det definitivt inte nån bra utbildning att gå. KBT funkade för mig, men självklart funkar det inte för alla!!!
En psykopat förblir psykopat oavsett metoder. Med rejäl erfarenhet och utbildning måste jag nog trots allt säga att för människor med empatibrist och vissa sadistiska drag är KBT perfekt för dem att ge sig på sina medmänniskor. Det som kallas exponering är ju i själva verket något som fel använt kan leda till rejäla trauman. Har aldrig hört talas om att man kan få någon sorts kortare PDT-utbildning, det låter väldigt oseriöst. Den är inte manualbaserad som KBT. Men vad vet jag, mer än att ingenting är svart eller vitt. Var rädd om Dig!
KRAM
Utbildningen DLF fick var några år, på arbetsgivarens (och därmed skattebetalarnas…) bekostnad. Och DLF blev skvatt galen.
Men men, jag säger som du, inget är svart eller vitt och vad som passar/är rätt för mig behöver inte vara det för dig.
Var rädd om dig också!!!
Kram!
Ojdå. Jag vet alldeles för lite om det här egentligen, har gått en KBT-kurs i smärthantering, och jag tyckte att den var bajs, skit samt ohyra. Andra gillade den. Jag gillar valfrihet och variation!
Valfrihet är väl bra – om man inte blir sjukare av det…
Behandlingsmetoden måste, som i många andra sammanhang ex. skolundervisning, anpassas till individen för att ge ett bra resultat. Men fråga mig inte hur det ska gå till i det verkliga livet!
Jag fattade inte det där riktigt i debattartikeln om vetenskap kontra verkligheten…
En förklaringsmodell är att människor som ingår i forskningssudier är mer benägna/följsamma att genomgå en behandling som ofta dessutom är kostnadsfri. Man får inte heller med hela spannet av ”klienter” eftersom man gallrar en del på ett annat sätt än i ”verkligheten”. Behandlarna har också högre motivation och anpassar sig kanske för att man vill visa att ens egen metod är effektiv. I verkligheten har man inte samma motivatorer och inte heller samma standard på behandlare.
Men det är mumma för politiker att tro att en quick fix fungerar så bra, men man har inte följt upp med en bättre utbildning av behandlarna. I grunden handlar det också om att lösa avgränsade problem, ju mer avgränsade desto bättre resultat. Insiktsterapi har inte samma enkla upplägg.
Om man går vidare från KBT och BT, till de mer utvecklade ACT och DBT som är vidareutvecklade utifrån de förra så börjar det bli mer intressant, men då gäller det längre behandlingar med högre kompetens hos de som behandlar, och alltså dyrare.
Om man är lite eklektisk så tror jag många använder sig av kognitiva tekniker även inom PDT för att lösa vardagliga knutar i livet för att kunna nå den insikt som gör att man kan hantera sin egen personlighets svagheter och styrkor.
Tänk så många ord jag orkde med så här på morgonkvisten! Min gran står på verandan och trånar efter lite pynt, frågan är bara om det ska bli någon sorts jul alls här. Lagom stor är din gran och den ser ut att gilla läget!
KRAM
OK… Ja det var många ord… 😀